tag:blogger.com,1999:blog-86404746891527892142024-03-19T03:59:21.986+01:00TigerHumlan"Folk är aldrig så
banala som när dom
tar sej själva på
djupt allvar."
Oscar WildeUndertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.comBlogger1366125tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-68850009294381533672017-05-03T08:57:00.001+02:002017-05-03T08:57:34.593+02:00jamen glömde juEftersom undertecknad är som hon är så har jag tagit tag i lite saker i mitt liv. Jag har till exempel bestämt mig för att börja plugga till hösten.<br />
<br />
Tanken är att jag ska bli drog-och alkoholterapeut när jag blir stor. En ettårig utbildning på distans. Passar mig perfekt. Men för att bli DoAterapeut måste jag först plugga ett år för att bli Behandlingsassistent. Först var jag väldigt tveksam eftersom utbildningen grundar sig i 12-stegs metodiken och där är gud iblandad. De som känner mig vet att jag har min egen relation till gud och religion. Men man ska ju utmana sig själv ibland och detta blir, bortsett från själva utmaningen att plugga vid 46, min utmaning. Att kunna lyssna utan att ifrågasätta och sedan omvandla till något jag kan använda utan att känna mig falsk.<br />
<br />
Det känns roligt och skrämmande. Jag tvekar och känner mig inte redo för att ta tag i livet. Lättare att låta livet ta tag i mig. Men nu har jag bestämt att jag ska försöka ta tag i rodret och styra lite själv en stund. Se vart det leder mig.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiwZ5_GqIMuZbde-1D5YHCZows3wAaYewc2hOCI36w2jPDJ64BkdbB8Pw9Nqx0-xjZuGtCH05PFYEeb5jSJ4IyGXXGlaq7kdINl8TIbwaWcmBYkK6OHy5qmxBn_V0gKvph_t0mcY-AHGgG/s1600/idiot.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiwZ5_GqIMuZbde-1D5YHCZows3wAaYewc2hOCI36w2jPDJ64BkdbB8Pw9Nqx0-xjZuGtCH05PFYEeb5jSJ4IyGXXGlaq7kdINl8TIbwaWcmBYkK6OHy5qmxBn_V0gKvph_t0mcY-AHGgG/s320/idiot.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-64076757593099263712017-05-03T08:51:00.001+02:002017-05-03T08:51:18.127+02:00I väntan på ...... vaddå?!<br />
<br />
Ja, ibland undrar jag varför jag över huvud taget vandrar på denna jord. Jag bidrar ju inte till så mycket. Springer hos läkare och tror och hoppas att de ska hjälpa mig förstå. Förstå varför kroppen inte längre vill. Väntar på att få komma vidare.<br />
<br />
I går var jag hos men eventuellt nya husläkare. En kvinna, musliknande, som direkt frågade hur jag mår. När jag inte hade något bra svar på detta, utan endast fick ur mig "jadu vad ska jag svara på det", så tar hon vid direkt och säger att hon läst lite i min journal. Väldigt förstående, än så länge tänker jag i mitt skeptiska humör och samtidigt lite förvånad. Tidigare har ingen brytt sig om att läsa journalen och mest varit ifrågasättande. Men Dr Mus började fråga frågor och plötsligt fick jag en ny diagnos. <br />
<br />
Ännu än kanske jag ska tillägga, förra veckan blev nämligen ADHD-utredningen klar och ... tada... undertecknad har ADHD. Ålrijty dän... bara att suga i sig och springa vidare mot mål. Ska gå på föreläsningar och gruppterapi, plus prata med läkare om medicinering. Får se var vi landar med det.<br />
<br />
Men som sagt var, Dr Mus kom fram med ytterligare en ny diagnos som skulle förklara, inte bara min värk i kroppen utan även blodpropparna. EDS, Ehler-Danlos syndrom.<br />
<br />
<strong>"Ehlers-Danlos syndrom är en grupp ärftliga tillstånd som karaktäriseras av att bindväven har en förändrad struktur, vilket påverkar bl.a. hud, leder, ligament och blodkärl." (citat <a href="http://www.ehlers-danlos.se/vad-ar-eds/">http://www.ehlers-danlos.se/vad-ar-eds/</a>)</strong><br />
<br />
Hur hon kom fram till detta? När vi pratat en stund om fibromyalgidiagnosen sa hon "men du är inte överrörlig då?" På detta kunde jag inte annat än svara jakande. Dessutom hade jag fått höra det av sjukgymnasten på den smärtrehabilitering jag undergick under 2014. Snabbt letade Dr Mus upp detta i journalanteckningarna och bingo. 9/9 rätt kan på Beightonskalan. (Beightonskalan ger ett "mått" på om det finns överrörlighet i både stora och små leder samt i ryggraden.).<br />
<br />
Dr Mus berättade då att just EDS även kan ge blodproppar och inte bara smärta. Ofta får man helt felaktigt diagnosen fibromyalgi, för tyvärr känner inte läkare till så mycket om detta sjukdomstillstånd. Hon skulle nu remittera mig till Bragee-mottagningen. En smärtklinik som har stor erfarenhet av detta.<br />
<br />
Jorsåatte bilen går bra, kroppen lite sämre. Men väntar med spänning på vad detta ska leda till.Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-77735047764060856482017-03-23T23:23:00.001+01:002017-03-23T23:23:45.054+01:00PropplösareHar mått lite kymigt i några dagar och idag började jag känna mig andfådd och fick ett tryck över bröstet. Precis som det började förra gången. <div><br></div><div>Åkte in till akuten igen. Tänkte dum som jag var att jag kanske skulle åka lite gräddfil. Men inte då. Samma väntan. </div><div><br></div><div>Kom in vid halv två. Halv tre pratade jag med en läkare. Sen tog blodprov och en infart sattes in i armen. </div><div><br></div><div>Sen har jag väntat. Frågade nyss en sköterska och han sa att klockan sju bokades röntgen. Sen ringde han röntgenavdelningen för att kolla. De har fullt upp. </div><div><br></div><div>Inte för att jag tror mig vara mer värd än någon annan. Men ibland undrar jag vad jag gjort för att hela tiden nedprioriteras! Är jag för frisk? Förra gången trodde läkaren att det bara var en förkylning. Vad tror de nu? Att jag är här för den gemytliga atmosfären och trevliga umgänget? </div><div><br></div><div>Klockan närmar sig halv tolv och jag väntar fortfarande. Förra gången var jag här i tolv timmar (kom in 13.30 och rullades upp på avdelningen 01.30) får se vad tiden blir den här gången. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrws8hA9TYFRRbcnwfpMqbx5byCeDS7i3w5qOYCCJRCZf68hctAE9IUNLuNMlbLKpsppks9lrB8_-XJqcXEDX8Q4Gl2zAPhp9c_uU_ugY2czc4q1ViaXuJyJU54NCBIEd2P8f5FIrRcej_/s640/blogger-image--1933078480.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrws8hA9TYFRRbcnwfpMqbx5byCeDS7i3w5qOYCCJRCZf68hctAE9IUNLuNMlbLKpsppks9lrB8_-XJqcXEDX8Q4Gl2zAPhp9c_uU_ugY2czc4q1ViaXuJyJU54NCBIEd2P8f5FIrRcej_/s640/blogger-image--1933078480.jpg"></a></div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-45690695167333732352017-03-23T09:15:00.001+01:002017-03-23T09:15:47.937+01:00Fortsättning följer förhoppningsvis...... att döden är närmare än man tror blir man ibland kraftigt påmind om.<br />
<br />
Här ramlar undertecknad runt och försöker få till så att alla har det bra. Mor och mormor (som nyss fyllde 97 och fortfarande bor hemma) har det så bra de kan just nu hoppas jag. Lite mer arbete hos mormor krävs för att det ska vara optimalt men hon är en envis liten get så det tar ett tag att få till det.<br />
<br />
Sportlovet har passerat och för första gången i mitt snart 46 åriga liv hade jag ett sådant där sportlov som människor runt omkring mig haft varje år. Vi åkte bort och åkte skidor! Häpp!!! Undertecknad stod på ett par längdskidor för första gången sedan mellanstadiet och det gick över förväntan bra. Fr Kaos fick också skidor och trots att hon inte var helt nöjd med sin prestation måste jag som åskådare säga att hon fixade det galant. Drasuten körde halvvasan i snöblandat regn och sedan Vasaloppet i strålande sol. Första gången på den sistnämnda och han klarade sig och det mål han satt upp. Han hade som mål att ta sig i mål snabbare än Richard Herrey. Vilket han också gjorde. Med en hel timme slog han R Herreys tid. Men han var inte nöjd ändå. Han hade hoppats att han skulle vara snabbare än så, därför är vi nu inbokade även nästa år. Samma upplägg ungefär.<br />
<br />
Hade anmält mig och Fr Kaos till Blåbärsloppet, vilket är de sista nio kilometrarna av Vasaloppet. Går från Eldris till Mora och vi skulle få åka under den klassiska Vasaloppsportalen. Först var Fr Kaos allt annat än välvilligt inställd till idén. "Här ska inte åka något lopp" var hennes första svar. Men efter några dagar på skidor ångrade hon sig och vi skulle köra. Sagt och gjort. Vi ställde upp oss på startlinjen och iväg for hon. Efter kom undertecknad med lite större besvär. Hade nämligen börjat få besvär med andningen dagen innan. Men eftersom man är envis som en röd gris så åkte jag loppet i alla fall. Kan säga att det var en aningens jobbigt. Men jag kom i mål, tog mig visserligen nästan två timmar men ändå. Var enligt Drasuten vit som ett lakan i ansiktet, vilket i sig kanske kunde förklara att alla funktionärer som jag mött under min färd undrat hur jag mår. Fint svarade jag hurtigt fast jag helst av allt hade velat krypa ihop i en snödriva och bara ligga där.<br />
<br />
Dagen efter var det så dags för Vasaloppet. Medan maken försökte ta sig till sin plats i startleden satt undertecknad och Fr Kaos strategiskt placerade vid första backen, den berömda flaskhalsen. När starten gått ser vi Eliten flyga förbi och upp för backen. Sedan kommer resten, pöbeln, och då blir det stopp. Tokstopp. Efter 20 minuter ledsnar vi på att titta på stillastående skidåkare så vi drar vidare för att kunna möta upp Drasuten och heja på honom.<br />
<br />
Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, publikmängden är lite större än vid Halvvasan så det var köer som påminde starkt om en vanlig vardagsmorgon på Essingeleden. Vi kom efter mycket köande fram till Mångsbodarna där vi väntade in Drasuten. Eftersom jag har lite svårt att bara stå och säga "heja heja" så hade jag i bilen upp till Dalarna hittat på några små hejaramsor, som jag till Fr Kaos stora förtret och genans, sjöng för de förbiglidande åkarna. I början gjorde hon allt för att få mig att sluta sjunga men efter att flera människor runt omkring sagt att det var roligt och efter att hon sett många åkares glada ansikten så fick jag tillåtelse att fortsätta. Maken glider in och ser pigg ut, det har dock tagit honom ca en och en halv timme att komma från start till Mångsbodarna, vilket är ca två mil. <br />
<br />
Därefter åker vi vidare till nästa anhalt men på grund av trafiken får vi ge oss och åker direkt ner till Mora och äter lunch i stället. Därefter åker vi till Oxberg och väntar in maken. Här blir det inget sjunga av utan vi försöker hålla värmen genom att leka med hundarna och betrakta människor. Drasuten anländer lite före utsatt tid och ser fortfarande förskämt pigg ut.<br />
<br />
Han tar sig i mål på tiden 11 timmar 10 minuter. Är pigg och fräsch trots allt.<br />
<br />
En annan är dock inte lika pigg och fräsch. Vilket håller i sig även på måndagen när vi packar för att åka hem. I bilen ringer handläggaren från FK och meddelar att hon kommer att strypa min sjukpenning eftersom det inte har inkommit några nya bevis som talar för att jag har så stora problem. Som alla ser. Men det finns inga papper på det och därför blir jag nu utan pengar. Känns så där. Men orkar inte bry mig eftersom det för tillfället fanns andra mer akuta problem att ta itu med. Andningen.<br />
<br />
På tisdagen ringer jag äntligen till sjukvårdsupplysningen och de uppmanar mig att åka in akut, typ NU. Vilket jag också gör, efter en promenad med hundarna. Blir kvar 12 timmar på akuten (en helt annan och lång historia) där de till slut konstaterar att jag har blodproppar i lungorna. Jag blir inlagd för observation i två dygn. Första gången jag är på sjukhus. Får blodförtunnande medel och ska sedan till en antikoagulationsmottagning för att utreda varför jag fått blodproppar. P-piller säger du då kanske, ja äter visserligen dem men min gynekolog tyckte att det var väldigt underligt att jag fick blodproppar nu, efter sex år på samma piller. Nåja, inga fler P-piller för mig vilket för mig tillbaka till helvetet jag befann mig i 2009 när jag blev av med dem på grund av andra besvär. Min PCOS gör så att min kropp inte riktigt fixar att sköta hela cykel på egen hand. Så vi får se vad jag gör efter detta.<br />
<br />
Så en "kort" återkoppling.<br />
<br />
nu skriva överklagan till FK, gå till ADHD-mottagningen och i morgon träffa kanske min nye husläkare.<br />
<br />
Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-10890194817327758622017-02-24T19:04:00.001+01:002017-02-24T19:04:03.809+01:00Framsteg och bakslagMin lilla stora tjej, fr kaos, fyller 12 om en månad. I tisdags fick hon sin första mens. Hon har tagit det bra och inte haft större problem. Hon var med på gympan, men ville inte duscha i skolan vilket är okej eftersom det är sista lektionen. <div><br></div><div>Hon berättade för sin nuvarande bästis och det kändes bra. Så jag är oändligt stolt över vilken fantastisk dotter jag har fått. </div><div><br></div><div>Men idag skulle hon så till faderen. Hon bad mig ringa och berätta för honom att hon fått mens för hon kände sig obekväm att prata med honom. Sagt och gjort. Han lovade att han skulle fixa bindor till henne så det fanns när hon kom. Eller hur. </div><div><br></div><div>Funkade så där. Fr kaos överlämnades kl 15.30 och kl 18.05 ringer fadern och är tokstressad. Han är i affärn nu och ska köpa bindor men dom har inte de jag skickade bild på till honom. Det var bara en massa vingar och odouer controll och jadajadajada... Enligt honom finns det inte bindor utan vingar att uppbringa i hela långt-bort-i-fan. Efter några minuter gav han upp och vi la på. Men han gjorde tydligen ytterligare ett misslyckat försök, han ringde igen (lät telefonsvararen ta det) och ylade om att han minsann inte hade tid med det här. </div><div><br></div><div>Jag kände bara, jag orkar inte. Turligt nog hade jag sagt åt fr kaos att ta med sig några bindor utifallatt (känner mina halta löss på gången) så hon klarar sig till på söndag. Sen har vi en månad på oss till nästa blodiga drabbning. </div><div><br></div><div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-41822367572872114682017-02-15T08:24:00.001+01:002017-02-15T08:24:29.423+01:00Alla dessa val<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQWt2qVW4ZpEX_D7vsp377rg7WgofLSsnwHFAoTy3P2HAxLWeVKk6fLbg-RF_4HtTQ241_Y0H83rBd8muEHIpuGxN4SkJ31naqC0gxktYqldmDe8VnHQsKAGKyNxJwgLY2dRzkmxr80KrD/s640/blogger-image--63224269.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQWt2qVW4ZpEX_D7vsp377rg7WgofLSsnwHFAoTy3P2HAxLWeVKk6fLbg-RF_4HtTQ241_Y0H83rBd8muEHIpuGxN4SkJ31naqC0gxktYqldmDe8VnHQsKAGKyNxJwgLY2dRzkmxr80KrD/s640/blogger-image--63224269.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Fyra hissar (fick bara ned två eftersom det stod folk runt omkring) som alla är på väg åt samma håll. Och det är inte åt det hållet där jag befinner mig. </div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-324295513195601252017-02-15T08:15:00.001+01:002017-02-15T08:15:40.858+01:00Så var det dagsIdag är det dags för första mötet på ADHD-mottagningen. Ett möte jag väntat på i över ett år. Tur man inte har några problem. <div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL4lbHOGo4cY4GT1K-IRCo1YzBuNBHFmJYjDNRDCavqLysMZGkiuv8jSQ14eu4Cxyj4R9c72sXDQzrgsZeoKfroG_EAKbWNj-Jnyewhiy9hajOVpbGhZVxNjSavRod9lwA9DMESN0C3RGl/s640/blogger-image--997978321.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL4lbHOGo4cY4GT1K-IRCo1YzBuNBHFmJYjDNRDCavqLysMZGkiuv8jSQ14eu4Cxyj4R9c72sXDQzrgsZeoKfroG_EAKbWNj-Jnyewhiy9hajOVpbGhZVxNjSavRod9lwA9DMESN0C3RGl/s640/blogger-image--997978321.jpg"></a></div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-20612134952344734592017-02-10T08:40:00.001+01:002017-02-10T08:40:26.166+01:00Tiden flyger....... i väg när man har roligt.<br />
<br />
Inser att det är ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, *hostar av dammet som yr när jag bläddrar bland inläggen* så här kommer en snabb *harkel* uppdatering.<br />
<br />
Mor är nu installerad på sitt nya boende, efter omständigheterna verkar det fungera bra. Hon är tyvärr alldeles för klar i knoppen så hon är deppig över att hon är dement, deppig över att hon inte får flytta hem igen och arg på de andra dementa tanterna eftersom de beter sig underligt. Så hon hatar alla. Men men... det är som det är och det är det bästa för henne. Sen kan man ju ha synpunkter på demensboenden men det är en helt annan diskussion.<br />
<br />
Lägenheten är tömt, vi ägnade två dagar av mellandagarna till att tömma det sista och sedan kom städfirman och städade. Därefter fick mäklaren göra sitt jobb och han lyckades över förväntan. En visning och det blev budgivning. I mars *håller tummarna* är det kontraktsskrivning och nyckelöverlämnande och jag kan äntligen lägga detta bakom mig.<br />
<br />
Fadern lever och har hälsan, så gott man kan ha med en elakartad aggressiv tumör som växer så det knakar i hjärnan. Han kör nu både cellgifter och strålning för att förlänga livet lite till. Tydligen ska han och familjen åka till paradisön om några veckor och njuta av livet i värmen. Systeryster ska också dit.<br />
<br />
Ego rumlar fortfarande runt och försöker få fotfäste någonstans. I december blev jag kontaktad av en person som erbjöd mig arbete. Jag skulle transkribera ljudfiler hemifrån ca 10 timmar i veckan. Stort glädjeskutt och genast sa jag upp mig från min arbetsträningsplats på seconhand butiken. Detta för att jag skulle kunna köra 25 % i mitt eget företag. I januari ramlade arbetena in och det kändes som jag trots allt kanske kunde hitta mitt här i livet. Men sedan kom kallduschen, människan i andra änden hade inga pengar att betala mig för. Så då var det enkelt, inga mer jobb. Hon får jobba på och antagligen bedra andra godtrogna personer. Så nu sitter jag här och försöker arbeta i ett företag som inte har några kunder, så det gäller att antingen ro hela skutan i land och satsa på detta eller kantra och se om sjöräddningen kommer och plockar upp mig.<br />
<br />
FK har i stort sett bestämt sig för att det inte finns några skäl till att jag inte skulle kunna arbeta 100 %. Detta trots att jag har en hel bibel som säger just det motsatta. Ego kan inte jobba mer än kanske 10-12 timmar i veckan på rätt ställe vill säga. Och rätt ställe är svårt att hitta. Läkaren jag bytte till visade sig inte vara så mycket bättre än Dr Barsk och skriver inte "tillräckligt" bra intyg för att en förlängning av min sjukskrivning skulle gå att godkänna. Så jag väntar bara på den slutgiltiga domen, pappret med allt svart på vitt. Kommer väl i dag, alla jävliga meddelanden kommer på fredagar. <br />
<br />
Men då är jag redo att kasta mig in genom nästa dörr, på måndag. Idag ska jag bara leka och ta det lugnt. Mitt inre är så stressat att inget fungerar som det ska, så jag låter helt enkelt *eller hur* bli att tänka på allt skit och har kul istället. *suck* om det ändå fungerade på det sättet, hjärnan stänger ju aldrig av.<br />
<br />
På onsdag i veckan som kommer ska jag på första mötet på ADHD-kliniken för min neuropsykiatriska utredning. Så får vi se vart den leder.<br />
<br />
Nu medicin också, dr förnumstig har skrivit ut Saroten för att jag ska få sova bättra. Funkar så där. Somnar rätt okej, medvetslös nästan direkt jag lagt huvudet på kudden, under förutsättning att jag tagit tabletten i rätt tid vill säga. Men sedan vaknar jag lika ofta som vanligt, dvs en gång i timmen. Enda skillnaden är att jag är mer eller mindre zombiefierad och känner mig mer död än levande när jag stapplar upp för att stoppa om hunden eller gå på toaletten. Sen somnar jag om utan problem. Bara för att vakna upp en timme senare. Bra så.<br />
<br />
Trodde verkligen att 2017 skulle bli mitt år. Men som det ser ut just nu kommer det inte gratis om så ska bli utan jag måste kämpa. Var ska jag hitta energin och motivationen till det?! Nåja, får väl vänta lite till på varje batteri och se om jag inte kan klämma ur lite lite mer ur dem.Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-66904475568405461302016-10-19T15:56:00.001+02:002016-10-19T15:56:34.929+02:00Nyheter i alla riktningarFar runt som en skållad råtta på min "lediga" onsdag. Att ha en mamma tar sin tid. <div><br></div><div>Just nu är tanten på korttidsboende och hon verkar, trots att hon konstant mumlade sitt nya mantra -nej-, kommit till rätt plats vilket ger bra utsikter inför flytten till det permanenta boendet. </div><div><br></div><div>Hon satt ute i lunchrummet och åt med de andra. Tallriken var barskrapad och hon hade nog ätit upp blåbärssoppan om jag inte varit där. </div><div><br></div><div>Så det känns okej. Inte bra men bättre. </div><div><br></div><div>Sen fick jag nyss nyheten att farsgubbens hjärntumör krympt och svullnaden lagt sig lite. Så ett försiktigt hurra. Dock inte värt att ta ut något i förskott, de däringa kräftorna kan ju vara lite luriga. </div><div><br></div><div>Men att flänga runt till långt-bort-i-fan samtidigt som jag arbetstränar är väl ingen "hitt" direkt. </div><div><br></div><div>Inte ens bilen går bra, eller ja, den jag kör för tillfället rullar på finfint. Men så är det ju makens sprillans nya Volvo också så det vore ju konstigt annars. Min lilla brumbrum ska säljas. Blir en ny till mig så fort den gamla är såld. Men för en gångs skull säljer inte maken den själv utan anlitar ett företag till detta, så det tar lite tid innan den kommer ut. </div><div><br></div><div>Så nä, bilen går inte bra. </div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-84001646622216770932016-10-10T08:52:00.000+02:002016-10-10T08:52:00.972+02:00Livet... suger rätt hårt för tillfället.<br />
<br />
Idag ska jag åka till ett sk vårdplaneringsmöte på Danderyds sjukhus där vi ska diskutera moderns framtid. Ingen instans vill låta henne åka hem eftersom alla upplever att enbart hemtjänst inte räcker till för att säkerställa hennes välmåga och säkerhet.<br />
<br />
Hon har redan godkänt att jag letar ett hem till henne men självklart ska det aldrig vara enkelt. Eftersom hon bor långt-bort-i-fan så vill både hon och jag flytta henne närmare. Hon tycker dessutom inte om långt-bort-i-fan så det skulle vara en psykologisk fördel om hon flyttade. Men fick häromveckan reda på att det kan ta upp till sex månader för att få till stånd en sådan flytt. Vi har inga sex månader. Tantaluran måste flytta typ igår.<br />
<br />
Hon har legat inne på DS sedan förra tisdagen då hon ramlade (igen) och hade så ont att hon inte kunde gå. Läkaren ringde på torsdagen och sa att de var motvilliga till att skicka hem henne, även om det inte finns några egentliga fel på henne, eftersom tantaluran efter vad de förstått bor ensam och det inte riktigt fungerar.<br />
<br />
Så nu blev det plötsligt bråttom bråttom, ringde biståndshandläggaren och vi kom fram till att det smidigaste vore om hon flyttade till ett hem i långt-bort-i-fan. Men först måste hon bo på ett korttidsboende eftersom hon inte får bo hemma, tills ett boende är fixat. Det fanns plats på ett hem, där de hade terapihundar och eftersom tantaluran alltid blir kompis med alla hundar i omnejden så kändes det som en liten positiv sak som kanske kan göra det hela mer överkomligt för tantaluran.<br />
<br />
Sedan när hon är på plats, då kan man ansöka om att få flytta henne till ett hem närmare wooden, då kan man låta de sex månaderna gå och se till att få en plats på just det hemmet som jag valt ut och inte ett slumpmässigt där det finns plats.<br />
<br />
Om tantaluran flyttar till ett hem måste hennes lägenhet säljas och det faller ju på mig att tömma, städa och sälja. Något jag i dagsläget egentligen inte har varken ork, lust eller tid till. Orken är det största problemet. Undertecknad har ju sina egna väderkvarnar att slåss mot samtidigt som familjen ska råddas ihop. <br />
<br />
Känner hur magkatarren är i vardande och jag sover oroligt. Vill bara att det här ska vara över så jag kan "glömma" tantaluran igen och låta tiden ha sin gilla gång.<br />
<br />
Jag vet att jag borde vara en bra dotter, som tar hand om min ålderstigna mor. Men för att vara ärlig så har jag inte lust över huvud taget. Hon har själv aldrig tagit hand om sig själv och det är därför hon är där hon är. Hon får fanemig skylla sig själv. Men får man verkligen säga så högt?! Är jag en ond människa då? Ond för att jag inte vill ta hand om min mamma, igen.<br />
<br />
Nåja, det får vara som det vill. Så här mycket kan och måste jag göra. Hon ska in på ett hem och jag måste rådda ihop allt. Vare sig jag gillar det eller inte. Bit ihop och hoppas på lite bättre tider på andra sidan.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioM9anx6DYYRc1c_lo2NP0R2Ua0k1JEcXwXYHBhKCqdxlXtYNu4IzELGURrW6zflYVKlvyt-9IunPJFFjvzTETfYenr2g6O4BSzvu0rwhB4BDMJ9Qdy2mM9pUJ4n7Kv-fnPrrTVAP_7y2Y/s1600/14446140_10153916651527215_4674299514578249204_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioM9anx6DYYRc1c_lo2NP0R2Ua0k1JEcXwXYHBhKCqdxlXtYNu4IzELGURrW6zflYVKlvyt-9IunPJFFjvzTETfYenr2g6O4BSzvu0rwhB4BDMJ9Qdy2mM9pUJ4n7Kv-fnPrrTVAP_7y2Y/s320/14446140_10153916651527215_4674299514578249204_n.jpg" width="243" /></a></div>
Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-22227063637249291792016-09-11T10:02:00.001+02:002016-09-11T10:02:36.794+02:00Med sådana vänner behöver man inga fiender ...... eller vänner i alla fall. <div><br></div><div>Fick nyss reda på att en så kallad vän har gått och gift sig. Via det stora fäjset. </div><div><br></div><div>Inser att vi nog inte är vänner trots allt. För en vän som enbart hör av sig när livet suger men övrig tid håller sig borta är ingen vän jag vill ha. </div><div><br></div><div>Kan man göra slut med vänner? Hur gör man? Bara låter bli att höras av så där sporadiskt? Eller måste man tala om det för vederbörande?</div><div><br></div><div>Jag låter nog det hela bero. Men som jag känner just nu kommer det sedvanliga födelsedagssamtalet utebli, hon får ett litet grattis på det stora fäjset (om jag känner mig storsint). </div><div><br></div><div>Om du undrar så gratulerade jag paret, på det stora fäjset. </div><div><br></div><div>En del människor alltså. </div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-73905043491227525782016-08-15T10:12:00.001+02:002016-08-15T10:12:07.629+02:00Arbetsträning<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRSZW6oaya6oJu9RPbq9HHSGhrXGGHPfV96kWscfbqrWi4g5_XQoF3Oo_FL0K0WDiP3Wn3JDYPgUcjYY3P8b0eFZYmGS5QjIu0VDxJa-q8VEboiVTZrPbWhIyiGyCAXOJklYuuGv7xijkL/s640/blogger-image--1766769463.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRSZW6oaya6oJu9RPbq9HHSGhrXGGHPfV96kWscfbqrWi4g5_XQoF3Oo_FL0K0WDiP3Wn3JDYPgUcjYY3P8b0eFZYmGS5QjIu0VDxJa-q8VEboiVTZrPbWhIyiGyCAXOJklYuuGv7xijkL/s640/blogger-image--1766769463.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Här hänger jag idag och arbetstränar. Kan ju i och för sig diskutera det där med arbetsbiten. Men vem är jag att ha synpunkter. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Sen vet jag inte om det är så mycket träning heller. Men vem är jag att klaga. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Jag har ju en plats att gå till. Där jag kan spendera mina två timmar om dagen med att hänga i trappen med min side-kick. Men det var kanske inte det jag hade i åtanke när jag skulle börja. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">En bra dag finns det lite att göra men tyvärr är vi för många på för lite jobb. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Men plånboken får arbeta, det finns många fina fynd till rätt okej priser när man arbetar i en second hand butik</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-70317888736825322472016-08-01T10:35:00.001+02:002016-08-01T10:35:12.873+02:00SommarjobbFörsta dagen på arbetsträning. <div><br></div><div>Som vanligt inget att göra. Men jag ska försöka hålla mig positiv. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAZ6k4cUoy6972AksLesevZbGbafUq2abS6aVwpTI7LNfEARdB_neWWk-_7AZtl26cZuWxEf-rpncNIbqAyFBeIiqIfVcUIhR0GYY0ThJ23bFIttRRq7agnYLh2AfcBwytHsvC1deYEj19/s640/blogger-image-1720144829.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAZ6k4cUoy6972AksLesevZbGbafUq2abS6aVwpTI7LNfEARdB_neWWk-_7AZtl26cZuWxEf-rpncNIbqAyFBeIiqIfVcUIhR0GYY0ThJ23bFIttRRq7agnYLh2AfcBwytHsvC1deYEj19/s640/blogger-image-1720144829.jpg"></a></div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-10929290502967247062016-07-29T17:36:00.001+02:002016-07-29T17:36:40.012+02:00Ordningen nästan återställdSysterYster smsade i morse och ville att vi tre systrar ska hänga lite i morgon, lördag. SysterAmerika svarade på mitt meddelande som jag lämnade till henne inatt och sa att hon vill träffas. <div><br></div><div>Enligt SysterYster säger fadern att han försökt nå mig men att jag inte svarat. Finns inte ett enda meddelande från honom varken på sms eller röstbrevlådan. Så jag misstänker att gubbfan har försökt nå mig på Skype trots att jag upplyst honom om att jag inte använder det regelbundet (typ aldrig). </div><div><br></div><div>Så det är nu kallt krig med den döende guben. Jag tänker inte kontakta honom utan jag styr upp med systrarna på egen hand och stuntar i honom. </div><div><br></div><div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-20256883678256626832016-07-29T01:10:00.001+02:002017-02-10T08:40:59.180+01:00Den hårda skolanFör några månader sedan fick jag reda på att min far, den frånvarande drabbats av en aggressiv hjärntumör. Men du ska inte tro han berättade det utan jag fick ett sms av min lillasyster.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Sen har livet runnit på och för några veckor sedan tog jag och fröken kaos en cykeltur och sa då hej till systeryster och hennes barn. Då fick jag höra att vår äldsta syster, som vanligtvis huserar i det stora landet i väst, skulle komma till Sverige. För första gången på typ tjugo år. Systeryster visste inte riktigt när men trodde någon gång i juli. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Dagarna har gått och jag har inte hört något. Men "råkar" gå in på Instagram, istället för att räkna får, och möts av den glada nyheten att systeramerika är här. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Både hon och systeryster lägger ut samma bilder och skriver hur lyckliga de är att äntligen träffas. Systeryster och fader hämtade tydligen systeramerika på flygplatsen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det första som for genom huvudet var "kul hon är här" andra tanken "typiskt att ingen råkat nämna det för mig". Sen kom sorgen. Att jag inte är en del av min egen familj! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Har ingen aning om hur de har tänkt om de över huvud taget har tänkt. Men jag känner mig fruktansvärt sårad och ledsen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag vet inte alls hur jag ska reagera. "Gilla deras bilder och glädjas åt att de är lyckliga" eller "ta på mig offerkoftan och tycka synd om mig som blev bortglömd"!?! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Skrev ett privat meddelande till systeramerika och sa att det vore kul att ses. Men det känns som att gå med kollekthåven och be om att få vara med. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nåja, om några timmar är det dag och vi får se vad som händer. Vet att fadern inte är någon planeringensman utan gör lite som det faller honom in. Systeryster älskar alla men verkar ha ett kort minne. Vi är tre systrar!</div>
Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-16025364729471896752016-07-24T22:27:00.001+02:002016-07-24T22:27:44.972+02:00Sommar i bilder<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUXJDHpTHX_b42fUSpilSb37pAdzuLFbwYiOD2DXHg8VppcfZ8Vksyujhev2ERGfNBeGDK2VOJ8nocakuu36xsiIg0DHnGmy2xK3b6jXCosM7J5UkbyjASpy9hytcWOZ0H1Z4o796czvWp/s640/blogger-image--425313902.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUXJDHpTHX_b42fUSpilSb37pAdzuLFbwYiOD2DXHg8VppcfZ8Vksyujhev2ERGfNBeGDK2VOJ8nocakuu36xsiIg0DHnGmy2xK3b6jXCosM7J5UkbyjASpy9hytcWOZ0H1Z4o796czvWp/s640/blogger-image--425313902.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Det blev ett akutbesök hos veterinären med Odågan, som nu är en helt ny hund</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRU_7zNxXr9ql7x_M4oyPXNCX393xUtbeBn9sK6u5v0TQxSYLmUDdzMDvBYbbzNe1K77juhw1K3ohxwdMMe-1NcM1DKJT8LJGWcz8VnTJS2wafHojwuqguwroC-j74_ws7D2nHT2x7vhdL/s640/blogger-image-977388006.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRU_7zNxXr9ql7x_M4oyPXNCX393xUtbeBn9sK6u5v0TQxSYLmUDdzMDvBYbbzNe1K77juhw1K3ohxwdMMe-1NcM1DKJT8LJGWcz8VnTJS2wafHojwuqguwroC-j74_ws7D2nHT2x7vhdL/s640/blogger-image-977388006.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Hudingektionen på hans bakben krävde att undertecknad tvättade av det varje kväll med specialschampo. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyip5eRBxeHzdn4yWTaYUZxwmmOUc6BVgAeoHVS3OtI6MpAIYdCOh0n6d51GiyEDqKK0A9P2JJFDjbYKzHCjlo0G0gLTfV0jmfkeGeP7rbTymTI0wK3bqRDvKgZgBqBiyEYYP5ZB8UpOQ4/s640/blogger-image--1580115362.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyip5eRBxeHzdn4yWTaYUZxwmmOUc6BVgAeoHVS3OtI6MpAIYdCOh0n6d51GiyEDqKK0A9P2JJFDjbYKzHCjlo0G0gLTfV0jmfkeGeP7rbTymTI0wK3bqRDvKgZgBqBiyEYYP5ZB8UpOQ4/s640/blogger-image--1580115362.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Maken pysslar om moppen och tog den på en tur i trädgården. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4eOpCathVr4ZKwshJSbOZ1hh9UA9P7LcT5wVvWAkrBORsMllePCxqpQJlf-q2UkitzOCMaPgqX8InuTnAVUyUzGbxJI8TE_KIJ0TPiQWo2pzd_oiFtqY7SzoBj_RuiFmduIHu-8aEA5gd/s640/blogger-image--352254934.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4eOpCathVr4ZKwshJSbOZ1hh9UA9P7LcT5wVvWAkrBORsMllePCxqpQJlf-q2UkitzOCMaPgqX8InuTnAVUyUzGbxJI8TE_KIJ0TPiQWo2pzd_oiFtqY7SzoBj_RuiFmduIHu-8aEA5gd/s640/blogger-image--352254934.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Hallonbuskarna lockar ... </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicz1bKxfhNlUI4Ho6as7bl3dD-vO4rIoxcCptk6DzUGeWNb9B2D12uNKWg72p0WiATXsw2yqwH6J_Fr2tchtRiaDRcDofvJ2x9N_r_PjmTlwWFwKTu9RNs45FIUpu-2muLTMjhptNDmlb8/s640/blogger-image--1609777256.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicz1bKxfhNlUI4Ho6as7bl3dD-vO4rIoxcCptk6DzUGeWNb9B2D12uNKWg72p0WiATXsw2yqwH6J_Fr2tchtRiaDRcDofvJ2x9N_r_PjmTlwWFwKTu9RNs45FIUpu-2muLTMjhptNDmlb8/s640/blogger-image--1609777256.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">... liksom blåbären i skogen. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4R5a6g6-qWKMcIjO1ddqEO_gpqL-uAokNk0390Oa9KqX5ysOYi-fKparxwWbDtBfDbSYrzeY7vMPtJE8zhPqYsrM-Jgk_n6pmilu1XPD-1E9MWUcZvgCGSS8KggmhuQm8lh92TKNV_zb1/s640/blogger-image-1258073489.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4R5a6g6-qWKMcIjO1ddqEO_gpqL-uAokNk0390Oa9KqX5ysOYi-fKparxwWbDtBfDbSYrzeY7vMPtJE8zhPqYsrM-Jgk_n6pmilu1XPD-1E9MWUcZvgCGSS8KggmhuQm8lh92TKNV_zb1/s640/blogger-image-1258073489.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Vårt nya favoritbad. Och eftersom vi är morgonpigga som få äger vi stranden den första timmen. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRBnV5gNznkf7tSYD0vosvRpad66AjKYV0YoBJ5_no03e8DyQJxKSsfl92r5V0kRXph3tkaL3kVK6rIKWkFjs-HhWf3aBEy0UW8NCp4B35HwrqpbXdlfTA_5VwqLyeAucD6AIpcOGrHcV9/s640/blogger-image--529307803.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRBnV5gNznkf7tSYD0vosvRpad66AjKYV0YoBJ5_no03e8DyQJxKSsfl92r5V0kRXph3tkaL3kVK6rIKWkFjs-HhWf3aBEy0UW8NCp4B35HwrqpbXdlfTA_5VwqLyeAucD6AIpcOGrHcV9/s640/blogger-image--529307803.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Hopptornet! Och en badande badkruka. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Det är väl allt som hänt. Fokus på det positiva!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><br></div><br></div><br></div><br></div><br></div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-13155252220236850432016-07-24T22:15:00.001+02:002016-07-24T22:15:19.503+02:00Sommarlov del tvåDet har gått över förväntan bra. Vi har ju haft ett superväder och då går det mycket lättare. <div><br></div><div>Vi hittade ett nytt jättehärligt bad, Flatenbadet, där vi tillbringar förmiddagarna. Till och med undertecknad som brukar vara en riktig badkruka har badat. Till och med hoppat från tre meter i hopptornet. Något jag aldrig gjort tidigare. </div><div><br></div><div>Sen hem och då sätter sig barnet framför datorn och spelar ett nytt spel som är sååååå kul. En annan har antingen somnat i hängstolen eller plockat bär. </div><div><br></div><div>Tröttman hänger som en våt yllefilt över mig men så länge jag håller i gång kan jag hålla den stången. Om jag sover på dagen sover jag ännu sämre på natten. Så jag försöker hålla på med något fysiskt tills det är dags att fixa middagen</div><div><br></div><div>Den första augusti börjar arbetsträningen. Kanske måste vila lite innan. </div><div><br></div><div>Men först en hel vecka sommarlov. Fr Kaos åker till fadern i morgon och ska vara där i tre veckor. Känns som vanligt både otroligt skönt och fruktansvärt tomt. Som tur är går tiden fort och jag har att göra. </div><div><br></div><div>Massor med bär som bara ber mig plocka dem. Skogen är full med blåbär. Hallonbuskarna levererar och nu är grannarnas (makens exsvärisar) rödavinbärsbuskar redo att plockas. Så vem har tid att arbetsträna. </div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-84965829810955488102016-07-11T09:10:00.001+02:002016-07-11T09:10:31.010+02:00SommarlovSedan urminnes tider något man sett fram emot. Så även jag, tror jag. Som vuxen tog man med glädje ut sina semesterdagar utan att egentligen veta vad man skulle göra med dem. Men det var ett oviktigt problem. Fram till barnet anlände. Nu MÅSTE sommarlovet vara innehållsrikt och minnesvärt. Enligt vem undrar du då. <div><br></div><div>Enligt det dåliga samvetet. </div><div><br></div><div>Knappt har fr Kaos lämnat skolan så åligger det mig, den oömma modern med en fantasi och ork som en havssköldpadda (tror faktiskt en sådan har både mer fantasi och ork om jag ska vara ärlig) vilket leder till att undertecknad ständigt har dåligt samvete. </div><div><br></div><div>Lutar mig på maken, han besitter lite mer energi oftast, och kan därför ta med fröken på en liten badtur till vårt badställe. </div><div>Själv är jag hemma och tar hand om markservicen som vanligt. För det är ju så att när de andra har semester, får undertecknad det inte. Mat ska fortfarande göras och tvätten sköter inte sig själv. Maken gör andra saker, sånt han inte hinner med när jan arbetar, som att bygga, pyssla om bilar och annat som kräver underhåll. </div><div><br></div><div>Fr kaos sitter klistrad framför dator och den klassiska "du måste gå ut när det är fint väder" hänger som ett stort ogenomträngligt åskmoln över oss. Undertecknad är mer än nöjd, eftersom barnet roar sig utan större inblandning av mig. </div><div><br></div><div>Och här slår det dåliga samvetet in. Med full kraft. Det ska väl ändå hända något roligt på sommarlovet!!!??!</div><div><br></div><div>Usch för samvetet. Ibland önskar jag att jag var lite mer easygoing. Men nu är jag ingen annan än jag och jag kommer fortsätta ha dåligt samvete de resterande veckorna som Kaos är med oss. </div><div><br></div><div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-68053337622508307652016-05-31T08:40:00.000+02:002016-05-31T08:40:39.941+02:00Plötsligt händer det ...... positivt skit!<br />
<br />
Kom på för någon månad sedan att jag i början av sjukskrivningen även fick pengar från någon försäkring som mitt företag hade. Kollade lite mer om detta och upptäckte att jag faktiskt hade rätt att få ut mer pengar. Kontaktade förtaget som står för försäkringen och de bad mig skicka in bevis på att jag uppburit sjukpenning. Sagt och gjort. <br />
<br />
Några veckor senare kom ett brev med den glada nyheten att de skulle betala ut dryga 31 000 kr till mig (före skatt).<br />
<br />
Ett välkommet bidrag till den allt mer sinande kassan (typ öken). <br />
<br />
Och eftersom jag inte är den förståndigaste av de dumma så ska jag ge mig själv åtminstone två presenter som kostar en del.<br />
<br />
C´os Im Worth it!<br />
<br />
Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-87109540319861668512016-05-31T08:36:00.001+02:002016-05-31T08:36:57.327+02:00Inget sommarjobbDet blev inget sommarjobb för mig och lika bra är kanske det.<br />
<br />
De ringde igår och berättade att jag gjort ett väldigt bra intryck på intervjun och att det varit ett svårt beslut men till sist bestämde de sig för att det var för osäkert att anställa mig. De behöver ha någon som alltid kommer, som inte är sjuk jämt och som man kan lita på.<br />
<br />
Jag kan inte låta bli att skratta lite åt detta. Det är väl inget som garanterar att en "fullt friskt" person alltid kommer, aldrig blir sjuk eller kanske ljugit om sina egna kvalitéer. Men orka bry sig.<br />
<br />
När en dörr stängs öppnas en annan säger de. Så jag ser med spänning fram mot vad denna dörr kan ha att erbjuda. Är ju i planeringsstadiet att komma ut på praktik/arbetsträning igen. AF ska bara hitta något bra ställe.<br />
<br />
Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-6092938534556685012016-05-31T08:34:00.000+02:002016-05-31T08:34:03.823+02:00Att bli gammal ...... är inget man önskar sin värste fiende.<br />
<br />
Min mor har det senaste året fallit längre och längre ner i det fördömda hålet som även kallas demens. Som jag ser det och flera inom vården som jag pratat med om saken så beror nog demensen på en kombination av alkoholintag och strok. Mor har haft två strokar och ändå inte slutat dricka och röka. Inte direkt en vinnande kombo. Så nu sitter hon där, en liten trasig docka. 39.5 kg med kläder på fick hon vågen att våga sig upp till igår när distriktssköterskan ville ha en vikt. <br />
<br />
Hon har ingen koll, men känner fortfarande igen mig och kan om hon har en bra dag prata om saker och ting som varit. Nutiden har hon sämre koll på.<br />
<br />
Igår hade hon lyckats kleta bajs på både sig och flera ställen i lägenheten. Så undertecknad hade inte något annat val än att sanera huset och tanten. Nya kläder inhandlades och tankar på om det här verkligen är rätt malde.<br />
<br />
Hon vill inte flytta till något hem säger hon, men samtidigt kan hon inte ha det så här. <br />
<br />
Mina känslor är dubbla. Jag tycker synd om henne och vill att hon ska ha det så bra det går. Samtidigt är jag fortfarande bitter och förbannad på henne. Hon har, som den alkoholist hon är, alltid valt alkoholen framför mig, sig själv och livet. Efter första stroken valde hon ofta bort den hjälp hon blev erbjuden. Varför? Ja det vet hon nog inte ens själv. Men som alkoholist är man alltid ett offer och ingen vill en väl. Alltså har jag låtit kärringen vara och hoppats att livet skulle göra sitt. Men nu ramlar hon tillbaka ner i mitt knä och jag måste återigen ta hand om henne. Jag fick ta hand om henne hela min barndom och jag kan ärligt säga att jag VILL FAN INTE ta hand om henne igen. <br />
<br />
Hon har sig själv att skylla.<br />
<br />
Men så kan man inte resonera. Inte som en sann människa, då ska man ta hand om och hjälpa andra. <br />
<br />
Så jag vet inte vad jag ska göra. Pratar med sjukvården, hemtjänsten och biståndshandläggare och försöker göra det bästa av situationen. Men det hjälper ju inte till att hon bor kvar i Långt-bort-i-fan och det tar för lång tid och för mycket av mina krafter att åka dit. <br />
<br />
Till råga på allt så har min far, den frånvarande, drabbats av en aggressiv hjärntumör. Den går inte att bota eller ta bort. Man kan bara hoppas att den svarar på cellgifterna och tillväxttakten på så sätt saktas ner. Överlevnadsstatistiken säger 3%. Även här har jag dubbla känslor. Sorg över att min pappa ska dö. Sorg över att jag inte fått lära känna honom på riktigt. Sorg över all skit som kommit från vår relation. Likgiltighet. Han har aldrig varit en del av mitt liv och det kommer alltså inte påverkas speciellt mycket den dagen har kastar in handduken. Och ändå denna sorg.<br />
<br />
Mamma fyller 74 i sommar och pappa är 75. Min mormor är 96 och fortfarande friskas i familjen. <br />
<br />
Vet inte vilket ben jag ska stå på?! Samtidigt har jag ett äktenskap att vårda en dotter att älska och fostra och dessutom min egen hälsa att leva med. Vad eller vem är viktigast?!Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-71883624467554553682016-05-17T20:52:00.001+02:002016-05-17T20:52:05.863+02:00När olyckan är frammeJag har haft hund innan jag skaffade los vovvos. Hört varningar men inte riktigt brytt mig. Skulle väl aldrig hända mina hundar. <div><br></div><div>Idag hände det. Det som inte får hända och bara händer på grund av min egen slöhet. </div><div><br></div><div>Har halsband av halvstrypstyp och orkar inte ta av det när hundarna leker. Har funkat förut så varför inte nu liksom. </div><div><br></div><div>Glömde detaljen Odågan. Han älskar att ha saker i munnen. </div><div><br></div><div>De leker i trädgården, efter promenaden. Byrackan ligger på rygg och Odågan biter på honom. Inga konstigheter. </div><div><br></div><div>Odågan biter i Byrackans halsband. Samtidigt fortsätter Byrackan att rulla runt och biter tillbaks. Plötsligt flyger Byrackan upp fly förbannad på Odågan. Ilskan fortsätter och det tar ett tag innan undertecknad fattar att de sitter fast i varandra. </div><div><br></div><div>Kedjan sitter som ett skruvstäd bakom hörntänderna i nederkäken på Odågan. På Byrackan har halsbandet vridits åt så hårt att han inte får luft. </div><div><br></div><div>Båda börjar bli panikslagna och jag dyker in i röran. Försöker bända loss kedjan utan framgång. Läderdelen sitter som berg, jag kan inte få in ett finger mellan den och halsen. </div><div><br></div><div>Det börjar bli kris. Får en snilleblixt och inser att jag måste snurra upp hundarna. Får den store drummeln att stå någorlunda stilla och tar den allt mer påverkade olycksfågeln och kastar runt honom ett varv. </div><div><br></div><div>Som i ett trollslag var de loss och Byrackan skuttar bort, lite omtöcknad och i förvirringen gör han det mest logiska. Bjuder in till lek!?! </div><div><br></div><div>Samtidigt är han lite putt på Odågan och morrar åt honom. Halsbanden avlägsnas och lite mys med olyckorna. Sen busar de en stund. </div><div><br></div><div>Fy fan säger jag. Vilken ångest. </div><div><br></div><div>Så nu ... INGA.HALSBAND!!!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuIU7uYS-lVyVQWZCrlIgZSvKwX37NxfrM-pcO7c3TutPJvFEDcpCQhT6Q3wM4CvfQgS40RMvo_rGbZsjNxDhevaYGIZRKmPcPihw2O2l5s8825wHzoraW8ha1G9QcAbbrNyJQLoDlP1up/s640/blogger-image-892067468.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuIU7uYS-lVyVQWZCrlIgZSvKwX37NxfrM-pcO7c3TutPJvFEDcpCQhT6Q3wM4CvfQgS40RMvo_rGbZsjNxDhevaYGIZRKmPcPihw2O2l5s8825wHzoraW8ha1G9QcAbbrNyJQLoDlP1up/s640/blogger-image-892067468.jpg"></a></div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-84140047479237940702016-04-27T18:56:00.001+02:002016-04-27T18:56:20.883+02:00ÄttestupanEfter en dryg timmes pratande och hummande, det förstnämnda stod undertecknad för och det sista doktorn, <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">sa doktorn att det visst fanns vissa tecken på ADHD. Men jag vet inte om de anser att mina problem är tillräckligt stora för att en utredning ska dras igång. Det finns ju andra som är värre däran och behöver hjälpen mer antar jag. Men nu ska jag inte skriva fan på väggen. </span><div><div><br></div><div>Efter pratet fick jag fylla i ännu fler frågeformulär, lämna pisseprov och lite blod. Nu är det bara att vänta. </div></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-85966894744213658182016-04-27T18:49:00.001+02:002016-04-27T18:49:12.760+02:00Andan är återfåddEfter ett mejl till min handläggare på FK fick jag en ursäkt och mer pengar. <div><br></div><div>Så jag kan andas ut nu, och nästa månad. Men sen vete sjutton vad som händer. </div><div><br></div><div>Har dock vissa planer som jag återkommer till om det går vägen. Första steget tas nästa onsdag. </div><div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8640474689152789214.post-67617163628523952632016-04-27T08:29:00.001+02:002016-04-27T08:29:22.491+02:00Nya diagnoserÖnskar det var prognoser men nu är det dags igen. Ska träffa en doktor på psyk för att bli bedömd. Att jag är här på grund av förra avdelningens slarv ska vi tala tyst om. Den avdelningen ska läggas ner. Så nu är jag här. <div><br></div><div>ADHD eller borderline är frågan. Får väl se om det kommer något svar. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7RO3XL6c5AlBHsLoz1-wiH3I-sXm6im2pKclDlYpzQn07rfcperNmOx4fb-bWGlVjMuUdvPpJ6pKX3cEm_ALkY9EdmGm272ThroqruTa4AuajIB5dokH8UbMlomeea0oDNz0oeVwLvMnq/s640/blogger-image--1449592215.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7RO3XL6c5AlBHsLoz1-wiH3I-sXm6im2pKclDlYpzQn07rfcperNmOx4fb-bWGlVjMuUdvPpJ6pKX3cEm_ALkY9EdmGm272ThroqruTa4AuajIB5dokH8UbMlomeea0oDNz0oeVwLvMnq/s640/blogger-image--1449592215.jpg"></a></div><br></div>Undertecknadhttp://www.blogger.com/profile/03481852225194611777noreply@blogger.com0