Min kära mor tycker att det är totalt onödigt och att jag bara ska skaffa träningskort och börja röra på mig, så ska allt bli bra. Mina lår har jag hatat sedan jag var 13 och slet ut byxorna på insidan av låren på mindre än en månad, sedan dess har jag haft problem med detta. Nu sedan jag gått upp i vikt har det blivit så illa att jag under sommarmånaderna inte kan ha kjol längre eftersom jag får värmeeksem och utslag. Thank heaven for leggings säger jag...
Vet att jag på intet sätt är ensam om detta och jag vet att det nog finns de som har det värre. Men varför ska jag låta detta hindra mig från att må bra med mig själv.
Det är en för tidig 40års present och jag gör det inte för att jag tror att jag kommer träffa mannen i mitt liv. Med tanke på att jag har sex med en 23 årig kille som velat ha mig trots bilringar och kärlekshantag så är det inget som kommer förändras.
Det enda som kommer förändras är jag och förhoppningsvis min känsla för mig själv. Jag trivs inte och jag måste göra något åt det. Dock har jag som krav från mig själv nu när jag lägger ner så mycket på att göra quick-fixen, att jag måste börja träna. Det är ett löfte jag inte tänker bryta. Godismängden har jag också dragit ner på och jag tror att det kan gå.
"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar