Elvis have left the building

Saker och ting verkar ha löst sig av sig själv. Vet inte hur jag mår riktigt. Humöret tillhör fortfarande en hormonkossa och lukter kan få oanade konsekvenser.

Känner dock en stor lättnad, så det ursprungliga beslutet var rätt.

Published with Blogger-droid v1.6.7

jorsåatt...

är inte på ett särskilt strålande humör... biter huvudet av alla runt omkring mig och är allmänt överjävlig... skönt att ha hormoner att skylla på...

När man släpper ner garden

Just när man tror man är homesafe, slår ödet kismet, fan å han farmor eller vem fan det än är som bestämmer till.

För några år sedan hade detta gjort mig själaglad. Men jag kände inte Drasuten då och nu är det helt fel läge.

Samtidigt som jag har bestämt mig känns det hemskt. Har aldrig varit blödig tidigare men när man ställs inför faktum är det en helt annan sak.

Lilla liv jag är hedrad över att du valde oss. Jag är förundrad över den livskraft du visar, du har trotsat metallskrot och hormonrubbningar. Men det går inte! Jag klarar inte av att ta hand om dig, jag har gått in i nästa fas i mitt liv och där finns inte plats för blöjor och nattvak.

Känner mig fruktansvärt egoistisk och elak men ser inte hur jag skulle orka...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Sömnlös i förorten

Den här veckan har jag sovit mycket på dagarna pga förkylningen. Det har dock inte påverkat nattsömnen nämnvärt. Snarare så att febern och hostan varit bovarna i dramat.

Men i natt är det något annat. Har en obehagskänsla i kroppen. Har dessutom inte sovit hela dagen utan varit uppe sedan lunch. Lik förbannat kan jag inte somna.

Somnade efter en två timmars täcksnurr för att väckas av fr kaos. Hon har en förmåga att vakna på nätterna, sen somnar hon om till Pettsson å Findus (som för övrigt kan gå hela natten ibland).

Men för undertecknad är det kört. Det är varmt. Brösten är i vägen. Kudden är knölig. Kudden är för låg. Kuddarna är för höga. Det är kallt.

Samtidigt en konstig känsla i kroppen. Otrevlig känsla. Osmaklig känsla. En känsla som inte går att skaka bort.

Det enda jag vill just nu är sova. Men det går inte att hitta ro i kroppen.

Är kanske nattmänska ändå? Sover bäst på dagen och inte alls på natten.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Sömnlösa minnen

Fr kaos fyllde sex år för npgra veckor sedan och hon tycker att hon är en stor tjej nu.

Morgonen efter födelsedagen ska fr kaos klä på sig för att gå till dagis...

Kaos: - mamma, vilken tur att byxorna passar fast jag blivit en stor tjej!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Sömnlösa uppdateringar

Har varit sjuk i några dagar, till min okära arbetsgivaress stora förtret. En förkylning från hell har bosatt sig i mitt bröst och jag har tillbringat dagarna i sängen. Bortsett från de intervjuer jag varit tvungen att gå på. En var via företaget dvs ett nytt uppdrag och ett var på ett nytt företag som ska rekrytera.

Ska på uppföljningsintervju på uppdragsföretaget i dag (läs fredag) och håller alla tassar att jag får komma pp ytterligare intervju på det andra. Men eftersom jag vill ha det ena och inte det andra krävs det ingen Einstein att räkna ut vilket av jobben jag kommer få.

Annars är första veckan av fyra med barn på heltid snart avklarad. Nackdelen med detta är att jag inte kan träffa Drasuten lika ofta sim vanligt men nu kan vi iaf prata i telefon så det går, dessutom kom han förbi en sväng.

Fördelen är att jag får ha fr kaos här hela tiden. Visserligen rätt påfrestande men ändå härligt.

Published with Blogger-droid v1.6.7

bakåt

Ibland känns det som allt jag gör bara gå åt ett hål. Käpp rätt åt helvete. När jag var arbetslös kändes det hopplöst att tänka att jag skulle få ett jobb, men då dök bemanningsföretaget upp som en räddande ängel. Denna ängel har nu blivit en bödel. En bödel ute efter mitt huvud.

Jag vet ärligt inte vad jag gör för fel, jag är för effektiv, för arbetsam och för krävande. För mycket mamma och för lite arbetstagare, jag vet inte min plats. Det har självklart blivit strul.

var på ett uppdrag som avslutades i förtid för kunden upptäckte att de inte kunde mata mig med arbetsuppgifter i den takt jag krävde, dessutom blev det dataprogram som de skulle implementera försenat så alla satt och rullade tummarna, alltså var det inte längre försvarbart att ha en konsult sittandes där. Detta var i mitten av februari. Vi skriver första april i dag och än har jag inte fått något nytt uppdrag. Däremot har jag fått den otroliga äran att närvara på huvudkontoret där jag har scannat, kopierat och kört praktik i största allmänhet.

Efter flera påstötningar från min konsultchef om att jag måste arbeta de timmar som kunden kräver, att jag som konsult måste acceptera långa resvägar och uppdrag som jag är för kvalificerad för börjar jag smått misstänka att de är mer intresserade av att få min uppsägning på grått papper än att få ut mig på ett uppdrag.

Jag scannar deras hemsida efter uppdrag och hittar en del, vd-assistent till exempel. Men min konsultchef anser att jag är för okvalificerad för detta. Nu har de däremot lyckats få in mig på inte mindre än två intervjuer nästa vecka. Ett på ett företag där jag ska sitta och titta så att alla information från det gamla systemt finns korrekt inmatat i det nya. Wow låter som ett riktigt arbete för en tänkande varelse... eller

Det andra är som orderadministratör på ett stort företag, vet inte riktigt vad det innebär att vara orderadministratör men eftersom det är mig vi pratar om så lär det innebära att jag ska sitta och skyffla papper från en sida av skrivbordet till en annan.

Dessutom är jag uppbokad på ett uppdrag som sträcker sig... håll i er....en hel vecka. Jag ska hoppa in som receptionist i andra änden av stan. Vilken lyckokänsla. Egentligen skulle jag börjat i dag med introduktion men eftersom fr kaos inte är helt återställd kände jag inte att jag kunde slänga iväg henne till dagis för att själv flänga iväg till andra änden och sitta i reception. Det stoppar inte min arbetsgivare utan jag får åka till uppdraget nästa vecka utan någon introduktion och köra så det ryker. Som tur är är jag ju inte dum i huvudet, har arbetat i receptioner och brukar klara mig långt med ett strålande leende. Men jag kan ändå inte låta bli att känna det som att något är i görningen.

Jag som har problem med att hålla normala arbetstider (om jag inte får utnyttja flex vilket vi konsulter tydligen inte får... i alla fall inte den här konsulten) så bokar man ut mig på ett receptionistjobb. Alla som suttit i en reception vet att man har inte flex utan man öppnar och stänger. Men eftersom jag är konsult måste jag acceptera detta. Det är 1 timmes resväg enkel resa vilket innebär att för att jag ska kunna vara på jobbet kl 8 måste åka senast kl 7 hemifrån. Dotra måste alltså slängas in på dagis innan 7 och sedan kan jag inte hämta förrän efter kl 18. För det första är mitt dagis inte öppet så länge (7.30-17.30) så det är omöjligt för mig att ha det så. För det andra är jag emot att min dotter ska behöva ha längre arbetsdar än mig, därför söker jag inte heller receptionistarbeten.

Den här månaden har jag dessutom dotra på heltid eftersom fadern är på utlandstripp med sin sambo fram till maj. Det innbär att jag måste lägga ner en förmögenhet på barnflickan för att över huvud taget kunna jobba. Alltså skulle jag idagsläget tjäna på att stämpla.

Man ska kanske inte gnälla, har i alla fall ett arbete, men jag tänker inte be om ursäkt för att jag har barn, och jag tänker inte be om ursäkt för att jag anser att jag har rätt att ta del av den välfärd som så många har kämpat för att få i arbetslivet. Många fina ord finns att läsa på hemsidor om att småbarnsföräldrar ska få en chans att få ihop livspusslet. Men som slav...ops... inhyrd konsult får man inte glömma att läsa det finstilta, för där avsäger du dig allt personligt liv. Det är lite som ett kontrakt med Rumpelstiltskin (bullerskaft). Jag letar febrilt efter kryphålet men misstänker att "true loves kiss" inte kan rädda mig den här gången.

Arbetslösheten känns plötsligt lockande igen.