Flervalsfråga

Idag föll mitt val på att jobba lite i trädgården.

Eftersom jag får lära mig att jag måste sätta gränser och lära mig avsluta en sak innan nästa påbörjas bestämde jag mig för att arbeta i två timmar med att röja u rabatten utanför nya altanen.

Jag får med beröm godkänt på den första punkten. Arbetade i ganska exakt två timmar. Problemet är punkt två, att avsluta en sak i taget. Det är ju för sjutton gubbar omöjligt!

Därför har jag nu trimmat häcken mot grannen och vid parkeringen och dessutom snaggat en fläder som hänger ner över en av de forna rabatterna. Rabatten under sagda träd fick sig en ansning och ett fågelbad dök oväntat upp. År av löv och ogräs hade förvandlat den till ett litet träsk men när detta krattades bort, simsalabim, en betongbotten med sten runt. 

Kom dessutom på den briljanta idéen att jag skulle flytta en trädgårdssoffa från ett undanskymt ställe till  den nyansade rabatten. Sagt och gjort. Kruxet var bara det att vägen till soffan var övervägt av ogräs och väldigt taggiga rosbuskar. Så jag fick klippa mig fram.

När jag sedan släpat ner soffan, gjutjärnsstomme med träsits, så följde en massa ogräs med. Så då blev jag varse att ännu en rabatt behövde rensas på främst gräs. Så jag rensade.

Hur det blev med rabatten vid nya altanen?! Rensad så klart.

Det ena ger liksom det andra. Men så får jag inte göra, en sak i taget tydligen.

Men jag höll mig inom två timmar i alla fall. 

Val

På smärtrehab handlar det mycket om val. 

Att välja vilken tanke att följa, vilken handling att göra. 

Så efter dagens mangling hos arbetsterapeuten väljer jag att unna mig en lyxlunch. Bentolåda.

Hur man förstör en tisdagsmorgon

Det har tagit mig tjugo minuter att åka mellan Globen och Gullmarsplan. Det är inte så långt egentligen. Dessförinnan satt jag i kö för att komma dit. 

Tur jag har en flexibel frisör. Lite mer strul att få till hundpromenaden innan nästa möte med psykologen. Men det är säkert bra för mig att jobba så här, enligt dem. 

Språkförbistringar

Utan att vara alltför elak kan jag säga att fr kaos fader tillhör kategorin idiot.

Det är ofta hans handlande och hans kommentarer får mig att önska att det var lagligt med vissa typer av barmhärtighetsmord. Men eftersom det inte är det fortsätter jag att bita mig hårt i läppen, sucka djupt och svära osande eder högt så hela kvarteret hör tyst för mig själv .

Oftast blir jag bara arg men i somras hände en "rolig" incident.

Fadern har fr kaos i tre veckor, andra veckan ringer han till mig och är väldigt upprörd. Klockan är rung nio på kvällen, så mitt adrenalinpåslag ökade rejält när jag såg att det var han som ringde. Därför blev det väldigt platt fall när samtalets inriktning blev klar för mig.

Fadern: "den här musiken som vår dotter lyssnar på? Tycker du att det är ok?"

Undertecknad: "... Vaddå för musik" är lite ofokuserad eftersom det är sent och jag gjort mig mentalt beredd på att åka till sjukhus där min sjuka/döende dotter vårdas.

Fadern: ".... ja jag tycker verkligen INTE att det är bra att hon lyssnat på sånt här ...!"

Undertecknad: "Och med sånt här menar du...?

Fadérn: "ja sån här musik ..." Börjar nu säga en massas ord i för honom rytmisk takt, vilket inte hjälper ett dugg. "Där de snackar om poka poka och sån"

Undertecknad: "ja nu vet jag inte vad du menar för musik direkt men här har det inte varit något konstigt.

Fadern: "jag tycker i alla fall att det är fel och nu har jag sagt åt henne att hon inte får lyssna på sånt. Hon är arg men det får hon vara, jag tycker inte att det är bara att hon lyssnar på saker hon inte förstår innebörden av"

Undertecknad: "okej men jag tycker nog att du gör en höna av en fjäder, ungen älskade 'Alla som inte dansar är våldtäktsmän' när hon var i ettårsåldern så big deal."

Fadern: "jaha men jag tycker att det är fel ..." fadern inte helt nöjd med att inte fått med mig på upprördhets- och moraltåget.

Här avslutas samtalet och undertecknad tänkte inte så mycket på det.

När fr kaos kom tillbaka berättade hon vilken låt fadern förbjudit henne att lyssna på. Jag skrattade så jag kiknade. Snacka om att inte förstå innebörden.


Vad det var hon lyssnade på?!!!


Poka mig!


Själv tycker jag att den är jättesöt. Fr kaos tycker han är jättesöt. Vi diggar hans dansstil. Men tydligen, enligt fadern är detta något hemskt.

Nåja, det bidde en tummetott

Det enda som mötet resulterade i, bortsett från behovet från min sida att slå någon med något hårt, är att vi ska vänta med att skriva in mig på samordningsförbundet.

Det blir för mycket att för mig med både smärtrehab och samordning. Däremot ska de kopplas in i slutet av smärtrehab för att på så sätt ta över stafettpinnen.

Det känns ok med mig. Vad som däremot fortsätter irritera mig är hur vissa pratar till mig. Men jag biter mig i läppen, säger vad de vill höra och låter dem tro att jag är helt med på hela den hör mindfulness-cirkusen vi just satt oss på. Jag låter dem tro att allt är nytt och jag lär mig. Inte som det är, bara jag. Jag har alltid varit en tänkande person, reflekterande, som är medveten om vad jag gör och även om jag ibland försöker blunda för sanningen så gnager den där i magen.

Men jag låter dem tro att jag gör framsteg. Blir enklare så.

Träskalle

Tänk att tiden går så fort.

Idag började fr kaos trean!

Kan inte riktigt förstå, tyckte inte det var så länge sedan vi flyttade hit till wooden och hon började sexårs.

Liten blev stor fort. Men hon trivs förträffligt. 

Hear yee hear yee

Idag ska jag träffa både min arbetsterapeut och mina lotsar från samverkansförbundet. 

Ingen verkar veta varför vi ska träffas så det här ska bli spännande. 

Vardag

Nu rullar vardagen så sakteliga igång igen.

Drasuten började arbeta förra veckan och på onsdag börjar fr kaos skolan. Hon har gått på fritids sedan i torsdags men vi har tagit det lugnt på morgonen och droppat in vid halv tiotiden.

Men nu är det slut på sovmornar och slappfrukostar. I morn börjar smärtrehab på allvar. Först ut är arbetsterapeuten, direkt efter ska jag träffa sjukgymnasten. På onsdag är det möte med samordningsförbundet och arbetsterapeut och på torsdag psykologen (eller någon annan)

Startade faktiskt redan förra veckan men det känns som det är nu det drar i gång. Sen är det ett möte inbokat tre dagar i veckan ett tag framåt.

Ska jag vara ärlig är jag inte så optimistisk gällande resultatet av rehabiliteringen men ska gå in i detta med öppna sinnen.

Har dock väldigt svårt för människor som talar till mig som jag vore inte bara lätt förståndshandikappad utan även ett barn. De talar med "snälla" röster lite mjäkiga och fåniga. Vilket får mig att antingen vilja slå dem hårt eller bara skratta.jag gör inget av det. Suckar inombords.

Dessutom hakar de upp sig på saker man säger och snart vågar jag inte säga något till psykologen eftersom allt förstoras upp. Saker som jag aldrig sett som ett problem blåses upp till oanade proportioner och jag är nu helt övertygad om att jag är helt störd (något de som känner mig nog skriver under på men av en annan anledning).

Problemen jag har enligt psykologen och de andra är :

- jag är en ensamvarg, fast som de ser det jag avskärmar mig från människor, gör mig osams med alla, har problem att fungera i grupp. Psykologen kom med kommentaren, "... Så får vi se hur du klarar att samspela med andra", när hon presenterade idéen att det skulle vara gruppterapi också. För tydligen har det jag sagt om de problem jag haft på tidigare arbetsplatser berott på mig. Inte på att andra är idioter utan på att jag väljer att vara mig själv, vilket tydligen är fel.

- jag är ett kontrollfreak, som får magsår och bryter ihop totalt om något i min vardag ändras. Detta har de får helt om bakfoten, fast ändå inte. Visst, jag har rutiner jag håller, jag är lite anal när det gäller att passa  tider och sånt. Men det är inte så illa att jag blir sjuk om ett möte bokas om. Jag har däremot sagt att jag kan bli oroad när jag ska försöka få ihop mitt schema när något ändras.  Men inte på det sättet som de tydligen tror. Sist jag träffade sjukgymnasten kom hon i "civila" kläder och meddelade mig glatt att hon tänkte utmana mig lite genom att göra något som hon inte berättar. Som om det skulle störa mig. Det är ju som Drasuten så väl formulerat det, utanför min kontrollzon. Alltså bryr jag mig inte ett dugg. Men hon såg lika nöjd ut som en katt som just ätit kanariefågeln, så jag protesterade bara halvhjärtat. 

Men jag har bestämt mig för att ta upp detta nästa gång. 

Det är ju meningen att jag ska rehabilitera mig, inte göra om mig som människa helt och hållet. Visst lära mig nya beteenden för att hantera min smärta. Men bli någon annan vägrar jag!

Så de så.

Hur man förstör en fredagskväll

Temat fortsätter. Idag är det rikspucko nummer ett som är i gång. 

Det är på intet sätt oväntat men likförbannat väldigt irriterande.

Det är dags för avlämning av fr kaos och det har väl aldrig gått smärtfritt.

Innan sommaren krävde han att vi skulle återgå till det avtal vi har rörande hämtning och lämning. Vi från vår sida välkomnade detta på ett sätt men undrade i våra stilla sinnen hur det skulle fungera för strulpellen. Det fungerade inte alls. Redan första gången efter detta strulade han till det och det fick till följ att han nu strulat till det ännu mer eftersom det påverkar även avlämningen.

Vid lunch ringde han men jag hörde inte signalen så han skickade ett sms, där jan frågade vilken tid vi kommer och hämtar på söndag. I mitt svar hänvisade jag till avtalet och då gäller avlämning i stan klockan fem på eftermiddagen. Det tog någon timme innan han såg meddelandet men då kom reaktionen. Han ringde, smsade och ringde igen. Han undrade hur jag tänkte. När jag förklarade så brast det helt och nu kom otidigheterna. Jag var ett pucko och sedan en jävla förbannad f**a. Jag la på när han började spåra ur och skickade ett nytt sms där jag återigen förklarade läget.

Jag har fortfarande inte hört något. Men jag vet att hans fredagkväll blev lätt påverkad.

Sen får vi se, han pratade om att han skulle bort på söndag, och därför kunde han inte. Ovanligt. Så där står vi nu. 

En helt vanlig fredagsmorgon

Det stora fäjset är liksom en stående punkt på morgonagendan. Samtidigt som jag inombords dör lite för varje puttinuttig status eller träningsresultat kan jag linte hålla mig borta.

Ibland lägger jag till och med ut saker själv och blir lika idiotiskt glad när liksen trillar in. Men vissa saker får mig att vilja slå något hårt i huvudet på någon mer än andra. Drasuten har en bekant. Han är i grunden en väldigt trevlig och snäll person men man tröttnar på hans sällskap efter cirka fem minuter.

Han pratar nämligen bara om sig själv. Hela tiden. Ingen, inte ens hans fru (hur hon står ut är ett mysterium) får komma till tals. Han har sett, gjort och upplevt allt. Eller så har han åtminstone en kompis som har. Det kan man leva med eftersom vi inte behöver träffa honom hela tiden. Däremot finns han på fäjset. Han gillar att kommentera saker man lägger ut. Han tror han är rolig och lite underfundig så där. Men han är mest förvirrande och idiotisk. 

Det som blir problem är att jag inte kan gilla hans kommentarer, än mindre kommentera dem. Men jag vill gärna uppmärksamma och "tacka" den som tagit sig tid att gilla min status/bild men i hans fall går det inte. Jag blir bara trött av hans kommentarer och vill helst ta bort dem. Men istället får jag dåligt samvete och känner mig elak. Önskar att jag vore lite mer som han, till synes helt okänslig för vad andra må tycka. Jobbar på det.

Annars så är det som vanligt, Drasuten har sålt ännu en bil (som han köpte i just det syftet så klart). 

Hur man förstör en torsdagskväll

Har precis tagit bort ytterligare tio mg morfin och första dagen hade jag en huvudvärk som inte gick av för hackor. Nu känns det lite bättre men jag är lättretlig och reagerar snabbt på saker som är fel.

Var på gott humör, hade bestämt mig för att ägna dagen åt att spela, min pandaren munk behöver levla. Drasuten håller på att bygga en ny altan. På min ödmjuka begäran. Så jag kändemig rätt glad.

Sen kom rövare fyra och förstörde allt. Han är dock lyckligt omedveten om sitt dåd. Men jag är så fruktansvärt less. Samtidigt mal min psykosomatiska sjukgymnasts ord i mitt huvud: "du kan inte ändra någon annan. Du kan bara ändra på hur du hanterar den andre". Stämmer nog bra det men jag vette sjuttsingen hur jag ska förhålla mig till något som gör mig så fruktansvärt ledsen och besviken, och arg!

Rövare fyra har varit hos sin mor in några veckor och i förrgår kväll dök han oannonserade upp med hela packningen. Eftersom jag är en anal person så var veckomenyn lagd och det fanns därför inte mat till honom. Drasuten påpekade att det hade varit tacknämligt om han hört av sig innan så vi hade kunnat förbereda återkomsten. Jo, det hade han tänkt men sen glömt. 

Men ungen informerades om att han fick lov att äta matlåda två dagar eftersom menyn var lagd. Inga problem. Men så idag var matlådan inte så lockande utan han ville gå ut med polarna och äta istället. Problemet är att ungfan inte har några pengar. Men det stoppar inte honom. Då frågar man bara pappa så löser det sig. Mot att han arbetade och hjälpte till med altanbyggandet skulle han få sextio kronor. Sagt och gjort. De hamrade och snickrade.

Det som stör mig är att rövare fyra har en stor skuld att betala av. Alla pengar han arbetar in ska gå till att betala av sagda skuld. Det har Drasuten och undertecknad pratat om sååååååå många gånger. Likförbenat "glömmer" Drasuten bort det varenda gång.

Och jag blir lika besviken och arg varenda gång.

Nu har rövaren fått sina pengar, Drasuten och undertecknad har haft ännu ett samtal och kommit fram till exakt samma sak. Igen. Få se hur lång tid det tar innan han "glömmer" det igen.

Installationen är klar

Stenen

Den ligger på tork och jag glömde förstås ta ett före-kort men skit samma. Ni får helt enkelt tänka bort texten. 

Den får ligga kvar på tork för de hotar med regn i natt och det vore tråkigt att komma ut på morgonen och hitta en vitrandig sten. Men så fort vädret tillåter och den är helt torr ska den på plats. 

Produktiv

Trots värmen har undertecknad faktiskt lyckats göra lite idag. 

För några veckor sedan fick Drasuten i uppgift att baxa en rätt stor sten till grinden. Sen har tanken varit att jag skulle utföra lite magi. Men jag har liksom bara hittat en massa undanflykter. Tills idag. Få var jag in på favvopläjs numero doe, Panduro. Och där hittade jag lite lull lull att besmycka sagda sten med. Men först måste de målas. Till min stora förvåning kastade jag mig över uppgiften direkt när jag kom hem. Till och med stenen tog jag mig an. 

Fåglar före

Fåglar efter 

Nu ska de monteras på stenen, bild på detta kommer.