livet i wooden

Joråsatt det går bra nu.

Det är strömavbrott. Igen ska kanske tilläggas. Igår vaknade vi av att fr kaos stod i vårt sovrum och var ledsen. Det var så mörkt. Facit strömlöst i 7 timmar.

Imorse såg allt lovande ut men det tog bara en timme så försvann strömmen igen. I skrivandes stund är det, 6 timmar senare fortfarande strömlöst.

Ska väl inte klaga så mycket, finns nog de som har det värre... Men ärligt... Jag fryser och har ont så jag skiter i andra just nu... Tänker klaga och gnälla lite till.

Published with Blogger-droid v1.7.4

ett liv före jul

Har mina grisar... Om de klarar sig oskadda fram till jul låter vi vara osagt.

Published with Blogger-droid v1.7.4

grotta gingerstyle

Drasutens papparkakshus.

Notera pepparkaksmotorcykeln som ligger framför huset. Den har undertecknad gjort, men den fick inte plats på mitt hus. Granen, grisen och snögubben tog upp all plats. Så jag delade med mig lite.

Published with Blogger-droid v1.7.4

bling bling is the shit

Drasuten har en tradition som undertecknad tagit fasta på.

Inför jul ska det byggas pepparkakshus. I år bygger jag ett eget.

Märk det analt färgkombinerade taket. Och sockerkulorna. Mitt hus är blingblingat... och lite analt...

Drasutens hus är lite mer go-with-the-flowigt... Eller som han själv säger... "en grotta är inte fel"

Published with Blogger-droid v1.7.4

det blir bara bättre

Nu en liten kille som misshandlar en fiol. Som tur var tog det slut snabbt. Föräldrar borde skjutas...

Published with Blogger-droid v1.7.4

min tur

Fr kaos klass ska sjunga... Lalalala var svårt. Bådar gott inför framtiden...

Published with Blogger-droid v1.7.4

dålig mamma

Nu är de äntligen klara. Nu tar prästen vid.

Hon undrar vad som kan tänkas finnas på det där lilla bordet där man har julkrubban.

Barnen svarar glatt "skinka, prinskorv och potatis"

Joråsatt våra barn har koll på det som är viktigt på jul.

Published with Blogger-droid v1.7.4

värre än jag kunde tro

10 min in i showen känns guds ord att föredra.

Ett gäng icke skönsjungande barn framför den ena sången efter den andre medan några utklädda till julens huvudpersonen framför någon form av skådespel. Monologerna framförs med ett rasande tempo. Säkert jättekul för de föräldrar vars barn är med och plågar oss men för oss andra... inte lika kul för att vara snäll.

Ett tips till coachen sänk tonhöjden så ungarna slipper slira på för höga höjder... och skaffa fram en sufflös.

Det är stunder som detta som jag måste erkänna att jag tycker synd om gud. Tänk va mycket skit som framförts i hans ära. Kan inte annat än ge honom en eloge för att han inte dränker oss alla.

Published with Blogger-droid v1.7.4

man får lida lite

Har man barn ingår några obligatoriska besök i guds hus. Idag är det avslutning i hooden och undertecknad befinner sig i en stor hangarliknande lokal. Får hoppas det blir lite gud och mycket avslut.

Hoppas dock gud är på min sida för jag står lite olagligt. På parkeringen är det en timmes fri parkering 7-10. Från 10 är det tre timmar. Eftersom avslutningen börjar 10 är det precis på gränsen. Men jag litar på han den skäggige. Dagen till ära.

(prästen pratar barnspråk, inte någon bra början)

Published with Blogger-droid v1.7.4

(uppdatering 12/1-12 fick ingen parkeringsbot så någon var på min sida iaf)

att säga fel saker...

är Drasuten rätt duktig på. Han har en förmåga att uttrycka sig på ett sätt som får undertecknad att behöva räkna till 1000 både framlänges och baklänges för att inte huvuden ska rulla. Eller åtminstone en säkring går.

Idag har jag som sagt stått och trillat köttbullar, och som jag skrev blev resultatet allt annat än bra. Således var jag inte helt nöjd med min prestation. Dessutom tycker min arm och min nacke att jag borde ha sysslat med något helt annat varför jag har en värk från hell och det är ju som många vet inte direkt välgörande för humöret. Till detta kan vi också lägga det faktum att undertecknad i vanlig god form inte ätit annat än några drömmar, gummidutter och två lakritsskallar. Det i sig kan också borga för ett härligt humör.

Drasuten ringer kl 18 för att meddela att han nu lämnar kontoret (oj va han är bra på att inte jobba för mycket). Undertecknad håller på och städar undan dagens sysslor (dvs disk) efter säg 5 timmar framför spisen.

D: "Hej, tänkte bara säga att mitt besök har gått nu så jag ska bara logga ut och låsa sen åker jag hemmåt"

U: "Ok, ja jag håller på och städar upp efter allt här. Är på uruselt humör"

D: "okeeej, kul det ska bli att komma hem då *skratt*"

U: "eller hur..."

D: "...(tyst hm) och hur är det... är någon mat påbörjad?"

U: biter ihop (räknar till 1000 och drar djupa andetag)... "öh nä det är bara jag och katten hemma. Och jag har typ stått vid spisen och gjort misslyckade köttbullar fram till nu så mat har inte riktigt hamnat överst på prioritetslistan just nu!!!""

D: "nä det var väl det jag undrade och därför som jag frågade"

U: får nu ett lite smärre utbrott "Du frågar inte, du konstaterar mer att det borde vara mat på spisen nu. Men det ÄR DET INTE"

D: "jag utryckte mig fel..."

NO SHIT SHERLOCK!!!! Sen konstaterade vi att det fanns matlådor och han som ätit en redan skulle köpa sushi med sig. Men hur vore det om man tänkte lite på hur man uttrycker sig... i alla fall när jag redan flaggat för att humöret är i botten Är det för mycket begärt?"

(detta inlägg gick inte att publicera den dag jag skrev det men nu verkar det funka så här kommer det)

skenet bedrar

Har ägnat större delen av dagen till att fixa köttbullar.

Till ingen nytta alls.

De kanske ser ut som köttbullar. Men de smakar... för att uttrycka mig snällt mindre gott.

Ska jag vara ärlig och använda det språk jag brukar, så kan jag konstatera att de smakar FÖR JÄVLIGT.

Av 3,2 kg köttfärs blev resultatet 1 kg knappt ätbara, 1/2 kg i soporna direkt (de höll inte ens ihop i stekpannan utan det blev en färssörja) och 1 kg icke ätbara men stora.

De på bilden tillhör kategorin ätbara.

Det stora problemet är koncistensen. Sen hjälper det inte att smaken mer påminner om förvällt ströbröd än mammas köttbullar.

Vem har sagt att det är något fel på köpesköttbullar. Inte jag!

Published with Blogger-droid v1.7.4

svårt fall doktorn grät

Brukade alltid min kära mor säga. Jag tror jag är på G att få både husläkaren och sjukgymnasten att gråta en svårt.

Läkaren ringde! Ja du läste rätt. Han ringde dagen efter röntgen och berättade att jag hade ett litet diskbråck i nacken. Det har dock inte någon påverkan på min smärta enligt honom. Det var ingen påverkan på ryggmärg och nerver enligt dem.

Men jag är fortfarande inte övertygad. Eftersom undertecknad är en Google-junky så har jag läst på om det här och det är inte säkert att det syns på MR utan det kan behöva ytterligare en röntgen.

Men min sjukgymnast tror inte heller på att det är det som är det egentliga problemet och vill helst se att jag blir ordentligt utredd. Problemet är nu att min husläkare inte riktigt bryr sig. Men som tur är finns det fler läkare.

Ska bara hitta orken...

Published with Blogger-droid v1.7.4

inte för den klene

Har precis varit och röntgat nacken. Magnetröntgen så klart. Hade lite ångest innan men tänkte att det nog inte är så farligt.

Trodde jag ja.

Fick panikångest så fort han rullade in mig. För dum som jag är tittade jag upp i det smutsgula innandömet. Och badabang så slängde sig klausrofobin över mig.

Men tack vara en tålmodigt röntgengubbe, lugna favoriter och stängda ögon lyckades jag ta mig igenom fotograferingen.

Nu vänta några dagar, typ en vecka på att få svaret. Först tar det 2-3 dar för röntgengubben att skriva till läkaren. Sen ska läkaren skriva brev och posta. Sen är beror de på posten när jag nås av besked. I den bästa av världar skulle min husläkare ringa och meddela resultatet. Men jag tror inte jag tillhör hans favoritpatient så jag får nog vackert vänta.

(uppdatering 12/1-12 läkaren ringde mig faktisk för att meddela att ett litet diskbråck fanns C5-C6 men han tillade att det inte hade något med min smärta att göra)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Ops

Ibland händer det man inte ska tro.

Fadern har nu ändrat sig och fr kaos ska bo hos undertecknad och Drasuten från och med januari.

vet inte om det var ett ögonblick av klarsynthet som gjorde att han efter 4 månader fattade det beslutet som var det bästa för alla inblandade eller om det helt enkelt var för att han inte har tid att jävlas med mig längre.

i vilket fall som helst så blir det så. Var lite nojjig när jag skulle berätta för fr kaos om det vi bestämt eftersom hon sagt att hon vill bo mest hos pappa men döm om min förvåning när hon bröt ut i ett glatt skratt och glad som en lärka pratade om sin nya skola och nya kompisar. Hon tyckte att det var bra för hon orkar inte åka bil så mycket längre.

Ibland löser sig saker men hade ju hoppats att det hade kunnat lösas utan allt tjafs innan.

borde känna glädje men har så ont i nacken att jag inte orkar. men antar att jag är överlycklig

aldrig good enough

Fick nyss ett samtal från det fängslande arbetet och den samlade bedömningen är att det fanns de som var bättre. Orkade inte fråga på vilket sätt de var bättre eftersom min erfarenhet säger att man aldrig ffår bra svar.

Även om jag inte riktigt vet om jag ville jobba där så är det alltid lika tråkigt att inte bli vald. Å andra sidan vet jag ju vilken typ av människor de anställer och jag passar inte in i den mallen. Dessutom misstänker jag att jag skulle bli otroligt frustrerad av den tungrodda verksamheten.

Nä blir nog att vänta och se vilken dörr som öppnas. Arbetsförmedlingen lär få jobba på en bra rehabplan för undertecknad.

Hunddagis/hundbutik eller konditor kanske...

Published with Blogger-droid v1.7.4

snabbfix

Det var ingen fara med Drasuten, de klämde och kände lite på magen. Konstaterade att den var öm men allt ser bra ut. Alla prover kom tillbaka och var normala. Så det blev sjukskrivning en vecka till men han slapp antibiotikan som tur var.

Det firade undertecknad med att fortsätta vara husmor. 8 sorters kakor har det nu blivit.
Om de överlever till jul får vi väl se. Rövarna är glada åt att alla sorter måste provsmakas innan de förpackas.

Aldrig har jul känts så fjärran...

så var det dags igen

En uppdatering av läget ger till hand följande.

Det fängslande arbetet har inte hört av sig, antagligen har undertecknad ramlat tillbaka mellan stolarna. Men orkar inte hojta så de upptäcker mig. Förr eller senare städar de väl kontoret.

Drasuten gjorde framsteg och blev långsamt sitt vanliga jag. Men efter onsdagen då han tog sista antibiotikan har tillståndet kraftigt gått tillbaka och vi befinner oss på akuten. Nya prover är tagna och nu väntar vi på läkarens dom. Förhoppningsvis blir det fortsatt sjukskrivning och mer antibiotika med vård i hemmet.

Vi håller alla tummar och tår.

Published with Blogger-droid v1.7.4