Back on track

Så där ja, nu börjar jag känna igen mig. 

Kopiera mera!

Tillägg 1 10.00

Min handledare kommer titt som tätt och frågar pm det går bra. På det kan jag inte annat än svara ja. Kopiering är inte så svårt. 

Hon påpekade också att så här mycket har jag inte jobbat sammanlagt förut och det hat bara gått en halvtimme. Kunde inte låta bli att svara "fast det är ju kopiatorn som gör jobbet" hon kunde inte annat än hålla med. Så istället för att sitta och glo vid skrivbordet. Sitter jag och glor vid kopiatorn. Men den får jobba hårt. 

Tillägg 2 10.30

Kopiatorn vill ha nya toner, svarta. Eftersom undertecknad inte riktigt har koll påvar förråd och dylikt finns vidtalas handledaren. Hon vet ingenting om detta men med en kollegas hjälp får vi vägvisning. Väl där finns en toner kvar. Tillbaka vid kopiatorn utbryter vilda diskussioner huruvida jag vet vilken färg det är på den nya tonern. Och om jag vet hur man bytet. 

Fick le det stora leendet och peka på kartongen där färg anges. Visar sedan på handtaget på tonern, som har samma färg som innehållet. Kollegan som ska hjälpa till är man och från ett helt annat lite varmare land. Jag vet inte om det är det eller mina handledsstöd som gör att de inte litar på att jag vet vad jag gör. Men om det är något jag kan så är det kopiatorer. 

Så nu är tonern bytt och jag kan återgå till att sitta och titta medan den arbetar hårt. 

Måndag igen

Så sitter jag här igen 

Gör ingenting och får hela tiden frågan vad jag skulle vilja göra. 

Det slutade som vanligt med att jag sitter och viker papper och kuvertetar. 

Arbetsträning deluxe.

Fäschon

Tänkte inte så mycket i morse. 

Det viktigaste var att få iväg fr kaos som ska till fadern. Satte på mig mina nya strumpor i alla fall. 

Men att döma av övriga anställda så är jag mer än fäschon. 

U go tant!

Lära en gammal hund sitta

Är inte det lättaste men jag jobbar hela tiden på att faktiskt våga vara mig själv trogen. 

Igår blev jag uppringd av ett företag för jag sökt jobb, för typ två och en halv månad sedan. Det var deltid i kundtjänst hos ett städföretag och mannen dom ringde blev själaglad när han insåg att han kunde få hjälp med att betala lönen. 

Undertecknad gick med på att träffas och prata men sen slog den stora ångesten till. Dagen blev tokstressad med praktik på förmiddagen, sen helst lunchpaus och promenad med doggsen. Sen intervju och vardagsbestyren. Det blev för mycket och kroppen sa i från men undertecknad lyssnade inte. 

Inte förrän i morse när insikten att jag höll på att köra över mig själv vaknade jag upp. Ringde och väckte mannen ifråga och avbokade mötet. Mådde genast bättre. 

Jag blir så arg på mig själv eftersom jag å ena sidan arbetstränar och inser mina tillkortakommanden. Och å andra sidan vägrar jag inse att jag i det skick jag är i idag inte kan arbeta. 

Så jag motarbetar mig själv. 

Bättring bruttan! Från och med nu ska jag jobba för att släppa det dåliga samvetet, det som gör att jag konstant blundar och mörkar för att kunna låtsas vara den jag förut var. 

Nu ska jag vara den jag är! Här och nu. 

Man kan inte leva på gamla meriter. 

Variation

Har två ställen jag kan utföra ingenting på. Det ena är nere på golvet där jag kan titta på folk och ett och annat fä. Sedan har jag mitt skrivbord där jag kan titta ut på folk och fä fast nu sittandes. 

Det är bra med variation. 

Utsikten från skrivbordet. 

Utsikt från golvet, borde jag tipsa om en brazillian wax kanske?

Ingenting

Undertecknad är rätt duktig på att göra ingenting. Men föredrar att göra det hemma. 

Nu, eftersom jag tränar, så sitter jag eller står också för den delen och gör just ingenting. 

Det har nu gått halva tiden och det är med stor glädje jag ser fram emot att få fortsätta detta viktiga arbete på måndag. Men först ska jag hem och göra ingenting .

Nya tag

Efter tre dagar med extra mycket värk är jag tillbaka på min träningsplats. Fick lov att sjukanmäla mig i onsdags för varken kropp eller gärna orkade. 

Skulle infinna mig här klockan nio. Min vanliga handledare är borta idag och på måndag så jag har en ny tillfällig. Bra så.  

Det första människan frågar är vad jag vill göra. Det vet väl inte jag. Vad finna det att göra? Att stå nere i direktservice är inte det optimala men i värsta fall kan jag väl hänga där. Hon tittade på mig som jag vore tre och sa åt mig att sätta mig på min plats så får vi se. 

Så nu sitter jag här och väntar. 

Dag ett

Första dagen avklarad.

Det var degradering till fjorton år direkt och känslan späs på hela tiden när min handledare, en vänlig liten dam, ständigt kommer och frågar om jag tycker det är kul. Vill inte verka otacksam utan säger att det är helt okej. Men att vika papper och sedan stoppa in sagda vikta papper i ett kuvert som sedan tejpas, du läste rätt tejpas, igen är kanske inte min definition av kul arbetsuppgift. Men jag är en duktig idiot och fokuserar på att det är träning det handlar om.

Vi började dock att gå runt och presentera mig för övriga på kontoret men jag försöker inte ens lägga namn på minnet.  Min hjärna fungerar inte riktigt så. Det är mer:

Skaka hand med kollega. Namn utbyts. Undertecknads hjärna goes "jasså hen har ett namn, så kul för hen. Jag har dock viktigare saker att ta hand om, en del 112 samtal från kroppen att koppla vidare. Vi har en akut smärta i vänster vad."

Men det räcker att jag vet vad cheferna, adminbruden, min handläggare och min närmaste bordsgranne heter den här veckan. Resten tar vi sen.

Om det blir något sen?! Tyvärr är det ju arbetsuppgifter som inte riktigt fungerar med min lekamen.

Efter tre timmar såg även min handläggare att min kropp skrek av trötthet och smärta. Så hon tyckte att det var drags att stänga butiken för dagen. Var där och "arbetade" i nästan tre och en halv timme. Sen hem äta sig lite lunch och sedan ut och gå med jyckarna. Därefter kapsejsade jag i soffan och kroppen fullkomligt skrek av trötthet och armarna kändes som klubbor. Sov någon timme och har nu hållit mig vaken sedan dess. Mår inte värre än vanligt, bortsett från händerna då förstås. Men jag har inte behövt ta några extra medikamenter utan bara de ordinarie. 

I morgon är det vilodag, men jag får se om fr kaos måste stanna hemma. Men annars ska jag försöka att inte göra för mycket. För på onsdag är det dags igen. Fler papper väntar på átt bli vikta och stoppade i kuvert. 

Livet som praktikant är värkligen spännande.

Så där ja

Så var man med praktikplats. Det var egentligen inte en intervju utan mer en informationsträff för oss tre som blivit utplockade. 

Tjänsten jag sökte var som kundmottagare i deras serviceceter. Men tack vare min väldigt intressanta cv fick jag en helt annan plats. Så undertecknad ska vara utvecklingsavdelningen och avdelningen där man arbetar med långtidsarbetslösa behjälplig. Jag börjar på måndag som kommer. 

Ser fram emot det med blandade känslor. 

Men det verkar vara väldigt trevliga, jag får en egen telefon, egen dator och en egen plats. De andra fick inga sådana förmåner. 

Men det ska bli kul att få komma ut på en arbetsplats med trevliga människor. Och jag kom aldrig i det läget att jag måste ljuga eller undanhålla något. De är helt införstådda med att jag behöver arbeta i lugn och ro på mina premisser. Därför blir det tre och en halv timme varannan dag. 

Nu skjutsa maken att hämta hans femtiopresent till sig själv. En ny begagnad brumbrum, som heter Uzman. 

Jonensatte de går bra nu

Ska på intervju hos AF. Gillar att vara ute i god tid men i dag tog jag lite extra tid på mig innan jag skulle åka så jag skulle slippa vänta. 

Gick så där. Hade inte behövt vänta mer än tio minuter om mötet var när jag trodde det skulle vara. Men vid en närmare kontroll visade det sig att jag är ute och cyklar som vanligt. Ska inte vara där förrän om trettio minuter. Det är en timmes parkering. Man tackar. 

Fick förresten inte platsen hos FK. Motiveringen löd "vi ifrågasätter om du verkligen är redo för praktik". Intervjuaren gav mig också rådet att inte vara så ärlig med mina krämpor och möjliga oförmåga. Satsa på att bara framhålla mig själv. För jag ger ett positivt och trevligt intryck. Eller hur. Som vanligt sätter min ärlighet mig i klistret. Så nu är frågan, mörka och chansa eller vara ärlig och hoppas på det bästa. 

Nu ska jag köra ett varv runt parkeringen och sen försöka igen.