Det var degradering till fjorton år direkt och känslan späs på hela tiden när min handledare, en vänlig liten dam, ständigt kommer och frågar om jag tycker det är kul. Vill inte verka otacksam utan säger att det är helt okej. Men att vika papper och sedan stoppa in sagda vikta papper i ett kuvert som sedan tejpas, du läste rätt tejpas, igen är kanske inte min definition av kul arbetsuppgift. Men jag är en duktig idiot och fokuserar på att det är träning det handlar om.
Vi började dock att gå runt och presentera mig för övriga på kontoret men jag försöker inte ens lägga namn på minnet. Min hjärna fungerar inte riktigt så. Det är mer:
Skaka hand med kollega. Namn utbyts. Undertecknads hjärna goes "jasså hen har ett namn, så kul för hen. Jag har dock viktigare saker att ta hand om, en del 112 samtal från kroppen att koppla vidare. Vi har en akut smärta i vänster vad."
Men det räcker att jag vet vad cheferna, adminbruden, min handläggare och min närmaste bordsgranne heter den här veckan. Resten tar vi sen.
Om det blir något sen?! Tyvärr är det ju arbetsuppgifter som inte riktigt fungerar med min lekamen.
Efter tre timmar såg även min handläggare att min kropp skrek av trötthet och smärta. Så hon tyckte att det var drags att stänga butiken för dagen. Var där och "arbetade" i nästan tre och en halv timme. Sen hem äta sig lite lunch och sedan ut och gå med jyckarna. Därefter kapsejsade jag i soffan och kroppen fullkomligt skrek av trötthet och armarna kändes som klubbor. Sov någon timme och har nu hållit mig vaken sedan dess. Mår inte värre än vanligt, bortsett från händerna då förstås. Men jag har inte behövt ta några extra medikamenter utan bara de ordinarie.
I morgon är det vilodag, men jag får se om fr kaos måste stanna hemma. Men annars ska jag försöka att inte göra för mycket. För på onsdag är det dags igen. Fler papper väntar på átt bli vikta och stoppade i kuvert.
Livet som praktikant är värkligen spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar