Ordningen nästan återställd

SysterYster smsade i morse och ville att vi tre systrar ska hänga lite i morgon, lördag. SysterAmerika svarade på mitt meddelande som jag lämnade till henne inatt och sa att hon vill träffas. 

Enligt SysterYster säger fadern att han försökt nå mig men att jag inte svarat. Finns inte ett enda meddelande från honom varken på sms eller röstbrevlådan. Så jag misstänker att gubbfan har försökt nå mig på Skype trots att jag upplyst honom om att jag inte använder det regelbundet (typ aldrig). 

Så det är nu kallt krig med den döende guben. Jag tänker inte kontakta honom utan jag styr upp med systrarna på egen hand och stuntar i honom. 

Den hårda skolan

För några månader sedan fick jag reda på att min far, den frånvarande drabbats av en aggressiv hjärntumör. Men du ska inte tro han berättade det utan jag fick ett sms av min lillasyster.

Sen har livet runnit på och för några veckor sedan tog jag och fröken kaos en cykeltur och sa då hej till systeryster och hennes barn. Då fick jag höra att vår äldsta syster, som vanligtvis huserar i det stora landet i väst, skulle komma till Sverige. För första gången på typ tjugo år. Systeryster visste inte riktigt när men trodde någon gång i juli. 

Dagarna har gått och jag har inte hört något. Men "råkar" gå in på Instagram, istället för att räkna får, och möts av den glada nyheten att systeramerika är här. 

 Både hon och systeryster lägger ut samma bilder och skriver hur lyckliga de är att äntligen träffas. Systeryster och fader hämtade tydligen systeramerika på flygplatsen. 

Det första som for genom huvudet var "kul hon är här" andra tanken "typiskt att ingen råkat nämna det för mig". Sen kom sorgen. Att jag inte är en del av min egen familj! 

Har ingen aning om hur de har tänkt om de över huvud taget har tänkt. Men jag känner mig fruktansvärt sårad och ledsen. 

Jag vet inte alls hur jag ska reagera. "Gilla deras bilder och glädjas åt att de är lyckliga" eller "ta på mig offerkoftan och tycka synd om mig som blev bortglömd"!?! 

Skrev ett privat meddelande till systeramerika och sa att det vore kul att ses. Men det känns som att gå med kollekthåven och be om att få vara med. 

Nåja, om några timmar är det dag och vi får se vad som händer. Vet att fadern inte är någon planeringensman utan gör lite som det faller honom in. Systeryster älskar alla men verkar ha ett kort minne. Vi är tre systrar!

Sommar i bilder

Det blev ett akutbesök hos veterinären med Odågan, som nu är en helt ny hund

Hudingektionen på hans bakben krävde att undertecknad tvättade av det varje kväll med specialschampo. 

Maken pysslar om moppen och tog den på en tur i trädgården. 

Hallonbuskarna lockar ... 

... liksom blåbären i skogen. 

Vårt nya favoritbad. Och eftersom vi är morgonpigga som få äger vi stranden den första timmen. 

Hopptornet! Och en badande badkruka. 

Det är väl allt som hänt. Fokus på det positiva!

Sommarlov del två

Det har gått över förväntan bra. Vi har ju haft ett superväder och då går det mycket lättare. 

Vi hittade ett nytt jättehärligt bad, Flatenbadet, där vi tillbringar förmiddagarna. Till och med undertecknad som brukar vara en riktig badkruka har badat. Till och med hoppat från tre meter i hopptornet. Något jag aldrig gjort tidigare. 

Sen hem och då sätter sig barnet framför datorn och spelar ett nytt spel som är sååååå kul. En annan har antingen somnat i hängstolen eller plockat bär. 

Tröttman hänger som en våt yllefilt över mig men så länge jag håller i gång kan jag hålla den stången. Om jag sover på dagen sover jag ännu sämre på natten. Så jag försöker hålla på med något fysiskt tills det är dags att fixa middagen

Den första augusti börjar arbetsträningen. Kanske måste vila lite innan. 

Men först en hel vecka sommarlov. Fr Kaos åker till fadern i morgon och ska vara där i tre veckor. Känns som vanligt både otroligt skönt och fruktansvärt tomt. Som tur är går tiden fort och jag har att göra. 

Massor med bär som bara ber mig plocka dem. Skogen är full med blåbär. Hallonbuskarna levererar och nu är grannarnas (makens exsvärisar) rödavinbärsbuskar redo att plockas. Så vem har tid att arbetsträna. 

Sommarlov

Sedan urminnes tider något man sett fram emot. Så även jag, tror jag. Som vuxen tog man med glädje ut sina semesterdagar utan att egentligen veta vad man skulle göra med dem. Men det var ett oviktigt problem. Fram till barnet anlände. Nu MÅSTE sommarlovet vara innehållsrikt och minnesvärt. Enligt vem undrar du då. 

Enligt det dåliga samvetet. 

Knappt har fr Kaos lämnat skolan så åligger det mig, den oömma modern med en fantasi och ork som en havssköldpadda (tror faktiskt en sådan har både mer fantasi och ork om jag ska vara ärlig) vilket leder till att undertecknad ständigt har dåligt samvete. 

Lutar mig på maken, han besitter lite mer energi oftast, och kan därför ta med fröken på en liten badtur till vårt badställe. 

Själv är jag hemma och tar hand om markservicen som vanligt. För det är ju så att när de andra har semester, får undertecknad det inte. Mat ska fortfarande göras och tvätten sköter inte sig själv. Maken gör andra saker, sånt han inte hinner med när jan arbetar, som att bygga, pyssla om bilar och annat som kräver underhåll. 

Fr kaos sitter klistrad framför dator och den klassiska "du måste gå ut när det är fint väder" hänger som ett stort ogenomträngligt åskmoln över oss. Undertecknad är mer än nöjd, eftersom barnet roar sig utan större inblandning av mig. 

Och här slår det dåliga samvetet in. Med full kraft. Det ska väl ändå hända något roligt på sommarlovet!!!??!

Usch för samvetet. Ibland önskar jag att jag var lite mer easygoing. Men nu är jag ingen annan än jag och jag kommer fortsätta ha dåligt samvete de resterande veckorna som Kaos är med oss.