nämen

 

När jag var och stödhandlade i fredags ringer mobilen. Det är nästan så att jag missar det men av någon anledning undrar jag vad det är som låter i rumpan.

Döm om min förvåning när det är från smärtkliniken. De har fått en återbudstid om en och en halv vecka. Kan jag komma?

Klart jag kan!

Skulle kanske köpt en trisslott också för... Plötsligt händer det!

tidsfrist

Står här och brassar pannkaka.

Då ringer handläggaren. Klockan är 17.15 ungefär.

Hon berättar att hon beviljar fortsatt sjukskrivning fram till sista oktober dvs den tid som senaste läkarintyget är giltigt och vi ska höras nästa vecka (fan trot) för att lägga upp en strategi. En strategi för hur vi ska fortsätta. Smärtklinik, uppföljning av min nya mediciering med lyckopiller och sedan även gemensam kartläggning med AF.

Hon säger också att hon är medveten om att det kommer troligtvis ta längre tid än oktober så det verkar ju lovande.

Nu är det 112 - på liv och död med Fr kaos och Drasuten. Mest Drasuten. Fr Kaos studsar mest runt men blir vansinnig om vi byter kanal.

Published with Blogger-droid v2.0.4

bollen i rullning

Har tröttnat.

Tröttnat på att alltid behöva gnata, tjata och tjafsa för att få hjälp. Men det är helt klart att det är det man måste.

Funderar på att ta kontakt med en annan läkare på VC och se om han är bättre än den jag har och kanske byta. För om jag nu ska ut i arbetslivet kommer AF behöva ett läkarintyg som beskriver vad jag kan och inte kan göra. Min nuvarande läkare anser ju att han inte har den kompetensen.

Antar att jag måste tjafsa med honom om att få göra även ettn lungfunktionstest. Orka. Han gjorde inte en bra utredning innan för att ta reda på varför jag ville göra arbetstestet så därför missade man att även kolla en så enkel sak som syresättningen. Det är antagligen inget fel på mina lungor heller men jag vill veta.

Men det var inte det jag skulle gnälla om.

Jag ringde min handläggare i dag, hon svarade förstås inte så jag lämnade meddelande och sedan ringde jag även kundtjänst och bad dem lägga in i journalen att jag ville att min handläggare ringer upp. Hon som svarade undrade om det var något hon kunde hjälpa mig med och när jag förklarade läget för henne letade hon i journalen för att se om det stod något där. Det var tyst en stund och sedan frågade hon vilket nummer min handläggare kan nå mig på.

Vet inte om jag ska tacka mina "lycko-piller" eller om jag bara är helt tom ändå. Men jag känner ingen oro. Antingen har hon fortfarande inte kommit fram till något eller så har hon bestämt att jag inte får förlängd och vågar inte ringa och säga det. Varje gång jag hämtar posten väntar jag mig att ett brev från FK ska ligga där, så länge det inte händer är det fortfarande 50% chans att jag klarar mig.

Nåja, nu är det bara att vänta. Hon ringer så fort hon kan men inom två arbetsdagar måste hon ringa. Så om hon fortfarande inte hört av sig på måndag kommer jag ringa igen. Då får hon en liten prick i protokollet.... Det var faktiskt hon själv som sa åt mig att jag skulle ringa kundtjänst när jag ville få tag i henne.

hjärtat

Mitt hjärta tickar på som det ska. Däremot rekommenderade sköterskan att jag skulle be min läkare om utökad undersökning. Dvs även testa lungfunktion.

Published with Blogger-droid v2.0.4

på plats

Trots köer från hell så är jag på plats 20 min innan min tid.

Bra där.

Nu gäller det att tänka på trevliga saker så jag inte stressa upp mig.

Ska cykla och få hjärtat kontrollerat. Antagligen inget fel, men vill veta det. Det sitter nog bara i huvudet, som allting annat.

Drasuten är fortfarande sjukskriven på halvtid och fick tabletter som ska hjälpa honom sova, läste.man lite närmare visade det sig vara antidepressiva tabletter. Får se om vi överlever denna prövning.

Fortfarande inte ett ljud från min handläggare. Men jag fick pengar den här månaden som hon sa. Om hon inte hört av sig. Den här veckan är det väl dags att börja jaga henne.

Published with Blogger-droid v2.0.4

jahaja

Det regnar.

Det är morgon i Storstaden.

Det betyder köer.

Det rullar fram i 5 km/h.

Om en timme ska jag vara mitt i smeten och testa hjärtat.

Det går bra nu.

Published with Blogger-droid v2.0.4

wait for it.....

Nu har både femte, sjätte och sjunde dagen passerat. Är inne på den åttonde dagen och kan inte påstå att jag mår så mycket bättre.

På måndag ska jag börja med en hel tablett, så det blir ju kul.

Vet inte om det är på grund av tabletterna men jag upplever att jag är ännu mer lättuttröttad nu än tidigare. Förut kunde jag gå en promenad OCH åka och handla för att sedan vila utan att det genererade en blöt feberfrossande hög i soffan på kvällen. Men sedan jag började med tabletterna klarar jag inte av ens en sak utan att kvällen blir hemsk.

Har inte hört något från min handläggare heller. Det finns säkert en naturlig förklaring som inte behöver vara negativ för mig. Det tar kanske längre tid för de som ska scanna in dokumenten än vad man tror. Hon kanske blev sjuk eller fick extremt mycket att göra. Eller så vet hon inte hur hon ska besluta så hon tar hjälp från en massa andra och det tar tid. Eller så får jag helt enkelt ett brev nästa vecka med beslutet (då lär det knappast vara positivt för mig).

Men tabletterna är ju bra på så sätt att jag inte bryr mig, är helt avtrubbad och orkar inte hetsa upp mig eller fundera så mycket. Så ingen ångest här inte. Bara allmän likgiltighet.

fjärde dagen avklarad

Kan inte påstå att jag mår speciellt lysande.

Är dyster till sinnet, mår illa, allt smakar illa och dessutom har jag jävligt ont.

Väntar med spänning på att handläggaren ska ringa.

Published with Blogger-droid v2.0.4

det snurrar vidare

Andra dagen har passerat rätt obemärkt.

Känner ett litet lyft i humöret men det beror nog snarare på att jag precis avslutat en lingonvecka och börjat med ppiller.

Är lite skakig, yrslig och fluffig i huvudet. Har tyckt att smärtan i kroppen varit mindre. Men vet inte om det enkelt beror på att jag har en bra period nu.

Ska inte hoppa fram i handlingen utan se vad som händer. Inte läsa in saker i allt. Jag inbillar mig att om jag mår så här bra kan jag börja jobba... När som helst... Fast kanske inte, nu när jag ligger här i sängen känner jag hur min höger arm värker... Så jag ska låta bli att ha dåligt samvetet för att jag inte är där ute och bidrar.

Skickade in ansökan om fortsatt sjukpenning. Handläggaren skulle höra av sig då fort hon kunde. Förutom läkarintyget skickade jag även med två brev. Ett som jag skrivit, där jag berätta om livet. Ett som Drasuten skrivit, om livet med mig. Får se bad som händer.

Published with Blogger-droid v2.0.4

söndagsnöje

Tänkte tvätta bilen.

Det var andra som kom på samma idé.

En gubbe hade problem med att förstå hur man stoppade in biljetten.

Och medan vi förundrat tittade på missade mannen i bilen, som nu står framför oss, min gula lilla bil och trängde sig före. Jag orkar inte bråka men sände en och annan inte rumsren tanke i riktning mot hans bil.

Published with Blogger-droid v2.0.4

första

,Tog första halva pillret i morse.

Har känns mig lite skakig men inget annat.

När vi lagade mat började jag plötsligt sjunga. Det var länge sen det hände så spontant.

Har känns mig lite piggare och gladare ikväll. Vet inte om det är tack vara tabletten, kan man verkligen få någon effekt så snabbt? Eller är det bara en sån dag.

En av biverkningarna var eufori. Vore väl min tur att drabbas av den.

Published with Blogger-droid v2.0.4

uppdatering

Den här dagen för till historien som en av 2012 värsta dagar.

Fick efter mycket om och men dag i dr  Barsk. Jag ville berätta för honom att det nu hänger på hans intyg. Han upplyste mig då att det underlag som FK redan förkastat kommer väga tyngst. Han anser fortfarande att han bara är en doktor. Han kan inte tillräckligt mycket för att kunna bedöma min arbetskapacitet.

"Oh shit there goes the planet"

Handläggaren på FK ringde igen vid 17.30. Bara en sån sak kan göra en både förvånad och lite hoppfull.

Hon sa att hon pratat med en expert och de säger att det är enklare att dra in sjukpengarna framåt än retroaktivt. Det innebär att undertecknad trots allt får pengar några veckor till. OM det nu går så illa. I morn em får jag intyget och sen skickar jag det snabbt som bara den till FK.

Sen är första bollen i rullning.

Published with Blogger-droid v2.0.4

å det roliga fortsätter

Var över med utredningen till dr barsk i morse efter att jag lämnat fr kaos i skolan.

Han ringde någon timme senare och konstaterade att underlaget var rätt underligt och gav inte mycket hjälp. Det enda han tog fasta på var att jag ibland drabbas av panikångest och då tyckte han att lyckopiller var lösningen. Jag är egentligen emot lyckopiller men vill inte verka omöjlig så jag godkände att han skrev ut lite roliga piller åt mig. Så nu har jag troligtvis några vidriga veckor i helvetet framför mig innan jag märker om de hjälper mig med mitt humör.

Jag bad även att få göra arbetsprov för att kolla varför mitt hjärta skenar iväg och tro det eller ej men han gick med på det utan större argument.

Sen ringde jag min nya handläggare på FK och där gick proppen ur ordentligt. Hon hade dragit utredningen för den försäkringsmedicinskarådgivaren och de kom fram till att jag utifrån den utredningen borde kunna arbeta. Alltså är rätten till sjukpenning inte styrkt och från och med i dag får jag inga pengar.

Handläggaren sa åt mig att ta kontakt med AF på direkten och utgå från att jag inte kommer få några pengar, så att vi har både hängslen och livrem. Det enda jag känner är att jag fan ger upp.

Hur i helvete ska jag kunna arbeta?! Med vad?! Vilken arbetsgivare skulle vilja anställa någon som kan arbeta några timmar, EN dag i veckan.

Mina händer klarar inte av att göra saker. Lyckopiller eller inte. Så vad ska jag göra?!

Känner mest för att dra ut proppen helt och bara lägga mig och dö.

Men det kan jag inte och jag känner mig själv rätt, jag kommer kämpa tills jag inte orkar längre. Då kanske jag kan få hjälp. Men frågan är hur mycket liv det finns i mig då. Men vem bryr sig, jag SKA jobba.

ps. Dr Barsk erkände också att han visst kunde se utredningen. Den låg bara inte där han trodde att den skulle ligga utan man fick klicka på ett plus. Joråsatt bilen går bra.

nämen så bra då

Mötet med nya handläggaren kändes trots allt bra, hon var en kvinna som gestikulerade en hel del men om man bortsåg från det så hade hon ett sätt som liksom vann på en. Dock är jag lite skeptisk till hur hjälpsamma de verkligen är.

Hon tyckte att det var bättre att berätta sanningen och sedan försöka vägleda mig genom den djungel som leder till lösningen.

Hon såg att det fanns två vägar.
Väg 1 innebär att jag inte får mer sjukpenning från FK. Eftersom hon måste redogöra för varför jag inte får pengar kan jag därefter gå till min läkare och säga åt honom att skriva ett nytt och bättre läkarintyg (det är tydligen på det det hänger tyvärr) därefter blir det omprövning och så vidare och så vidare.

Väg 2 innebär att jag får fortsatt sjukpenning från Fk. DÅ ska vi koppla in AF och göra en gemensam kartläggning av vad jag kan tänkas kunna uträtta för arbete.

Hon sa åt mig att säga åt läkaren att skriva ett BRA läkarintyg och inkludera mycket från utredningen som gjordes i sommar plus tillägga exempel på saker som jag inte kan göra, saker som jag begränsas i pga av min smärta.

Lite stärkt av fru handover åkte jag hem och kände mig lite lättare till mods.

Idag träffade jag min läkare igen eftersom nytt intyg behöver skrivas. Dr Barsk var sitt vanliga jag och lite till. Han upplyste mig om att han bara var en doktor och han kunde inte ge mig sjukpenning, han kan bara skriva ett intyg. Han är ingen ekonom utan bara doktor så han kan inte avgöra om jag ska få pengar eller inte.

Han undersöker min inte över huvud taget, han förhör sig inte hur läget är. Hade han gjort det hade jag berättat för honom att jag sedan en vecka tillbaka lider av samma typ av nackspärr som startade hela den här jävla cirkusen. Men nu gjorde han inte det och jag sjönk. Djupt. Så djupt att jag trots mina försök inte kunde stoppa de tårar av total uppgivenhet som började rinna. Blir arg på mig själv som är så svag. Samtidigt som jag blir så arg på alla som skyller på alla andra.

"Den har inte gjort det å då kan inte jag göra det" får jag höra hela tiden. Det enda jag vill är att hitta en läkare som faktiskt undersöker mig, ger mig stöd och får mig att tro att vi arbetar åt samma håll.

Dr Barsk hade inte heller läst utredningen (som alla talat om för mig finns på den gemensamma server som alla vårdinstanser delar) och han hävdar att han inte vet var den finns och att han minsann inte har tid att sitta och leta upp den. Jag vet att sist när jag var där läste han den del av utredningen som var gjort så nog fan vet han var den finns men i dag var han på sitt sämsta humör och jag orkar inte. Jag sa att jag kan åka förbi med ett exemplar till honom. Då fick jag en föreläsning om att det var minsann inte så det skulle gå till. Ville de att han skulle göra något så skulle de skicka honom en kopia och det har de inte gjort. Vilka dessa de är framkom inte riktigt.

I morgon åker jag över med en kopia och sedan ska han läsa igenom den och återkomma. Woho vilken ynnest.

Han sa också att ingen kommer ge mig förtidspension eftersom jag är så ung. Dessutom är det inte bra för mig. Samtidigt säger han att en person med min smärtproblematik inte kommer att kunna arbeta.

Nämen så bra då... vad gör vi då?

Ska jag bara ge upp och be skitföretaget jag jobbar på (som för övrigt håller på med en omplaceringsutredning, samtidigt som de begär in min dörrtag) om ett uppdrag och sedan köra tills jag havererar helt. Vem vet lite jobb kanske bara skulle göra mig bra?!

inget är som väntans tider

Sitter och väntar på att fadern ska lämna av fr kaos.

Eftersom undertecknad är i god tid så finns det tid över till em massa tankar.

I morgon ska jag träffa nya FK handläggaren. Min gamla bytte tjänst. Hon, den nya, skulle läsa utredningen som gjordes i somras. Sen ska vi prata igenom vad vi ska göra framöver. Ska träffa dr Barsk på onsdag och det kan ju vara bra att ha framtiden någorlunda klar.

Mina 360 FK dagar är snart slut och frågan är vad som ska hända efter den gränsen är passerad.

Förhoppningsvis blir det lite klarare efter morgondagens möte.

Men lite orolig är jag allt. Det första kvinnan frågade när jag ringde i veckan (för inte katten ringer FK) var om min förra handläggare pratat om Samhall! Det gjorde hon aldrig, men själv har jag befarat att det skulle komma på tal. Å nu har det gjort det.

Men hon sa det innan hon läst utredningen. Får se vad hon säger imorn.

Published with Blogger-droid v2.0.4

pest eller kolera

När man går hemma som undertecknad gör blir det rätt långtråkigt med ojämna mellanrum.

Då måste man hitta på något.

Tyvärr blir det antingen shoppa eller baka.

Inget av detta är speciellt bra.

Undra vad som är bäst? Pank eller fet?

Published with Blogger-droid v2.0.4