Var över med utredningen till dr barsk i morse efter att jag lämnat fr kaos i skolan.
Han ringde någon timme senare och konstaterade att underlaget var rätt underligt och gav inte mycket hjälp. Det enda han tog fasta på var att jag ibland drabbas av panikångest och då tyckte han att lyckopiller var lösningen. Jag är egentligen emot lyckopiller men vill inte verka omöjlig så jag godkände att han skrev ut lite roliga piller åt mig. Så nu har jag troligtvis några vidriga veckor i helvetet framför mig innan jag märker om de hjälper mig med mitt humör.
Jag bad även att få göra arbetsprov för att kolla varför mitt hjärta skenar iväg och tro det eller ej men han gick med på det utan större argument.
Sen ringde jag min nya handläggare på FK och där gick proppen ur ordentligt. Hon hade dragit utredningen för den försäkringsmedicinskarådgivaren och de kom fram till att jag utifrån den utredningen borde kunna arbeta. Alltså är rätten till sjukpenning inte styrkt och från och med i dag får jag inga pengar.
Handläggaren sa åt mig att ta kontakt med AF på direkten och utgå från att jag inte kommer få några pengar, så att vi har både hängslen och livrem. Det enda jag känner är att jag fan ger upp.
Hur i helvete ska jag kunna arbeta?! Med vad?! Vilken arbetsgivare skulle vilja anställa någon som kan arbeta några timmar, EN dag i veckan.
Mina händer klarar inte av att göra saker. Lyckopiller eller inte. Så vad ska jag göra?!
Känner mest för att dra ut proppen helt och bara lägga mig och dö.
Men det kan jag inte och jag känner mig själv rätt, jag kommer kämpa tills jag inte orkar längre. Då kanske jag kan få hjälp. Men frågan är hur mycket liv det finns i mig då. Men vem bryr sig, jag SKA jobba.
ps. Dr Barsk erkände också att han visst kunde se utredningen. Den låg bara inte där han trodde att den skulle ligga utan man fick klicka på ett plus. Joråsatt bilen går bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar