Mötet med nya handläggaren kändes trots allt bra, hon var en kvinna som gestikulerade en hel del men om man bortsåg från det så hade hon ett sätt som liksom vann på en. Dock är jag lite skeptisk till hur hjälpsamma de verkligen är.
Hon tyckte att det var bättre att berätta sanningen och sedan försöka vägleda mig genom den djungel som leder till lösningen.
Hon såg att det fanns två vägar.
Väg 1 innebär att jag inte får mer sjukpenning från FK. Eftersom hon måste redogöra för varför jag inte får pengar kan jag därefter gå till min läkare och säga åt honom att skriva ett nytt och bättre läkarintyg (det är tydligen på det det hänger tyvärr) därefter blir det omprövning och så vidare och så vidare.
Väg 2 innebär att jag får fortsatt sjukpenning från Fk. DÅ ska vi koppla in AF och göra en gemensam kartläggning av vad jag kan tänkas kunna uträtta för arbete.
Hon sa åt mig att säga åt läkaren att skriva ett BRA läkarintyg och inkludera mycket från utredningen som gjordes i sommar plus tillägga exempel på saker som jag inte kan göra, saker som jag begränsas i pga av min smärta.
Lite stärkt av fru handover åkte jag hem och kände mig lite lättare till mods.
Idag träffade jag min läkare igen eftersom nytt intyg behöver skrivas. Dr Barsk var sitt vanliga jag och lite till. Han upplyste mig om att han bara var en doktor och han kunde inte ge mig sjukpenning, han kan bara skriva ett intyg. Han är ingen ekonom utan bara doktor så han kan inte avgöra om jag ska få pengar eller inte.
Han undersöker min inte över huvud taget, han förhör sig inte hur läget är. Hade han gjort det hade jag berättat för honom att jag sedan en vecka tillbaka lider av samma typ av nackspärr som startade hela den här jävla cirkusen. Men nu gjorde han inte det och jag sjönk. Djupt. Så djupt att jag trots mina försök inte kunde stoppa de tårar av total uppgivenhet som började rinna. Blir arg på mig själv som är så svag. Samtidigt som jag blir så arg på alla som skyller på alla andra.
"Den har inte gjort det å då kan inte jag göra det" får jag höra hela tiden. Det enda jag vill är att hitta en läkare som faktiskt undersöker mig, ger mig stöd och får mig att tro att vi arbetar åt samma håll.
Dr Barsk hade inte heller läst utredningen (som alla talat om för mig finns på den gemensamma server som alla vårdinstanser delar) och han hävdar att han inte vet var den finns och att han minsann inte har tid att sitta och leta upp den. Jag vet att sist när jag var där läste han den del av utredningen som var gjort så nog fan vet han var den finns men i dag var han på sitt sämsta humör och jag orkar inte. Jag sa att jag kan åka förbi med ett exemplar till honom. Då fick jag en föreläsning om att det var minsann inte så det skulle gå till. Ville de att han skulle göra något så skulle de skicka honom en kopia och det har de inte gjort. Vilka dessa de är framkom inte riktigt.
I morgon åker jag över med en kopia och sedan ska han läsa igenom den och återkomma. Woho vilken ynnest.
Han sa också att ingen kommer ge mig förtidspension eftersom jag är så ung. Dessutom är det inte bra för mig. Samtidigt säger han att en person med min smärtproblematik inte kommer att kunna arbeta.
Nämen så bra då... vad gör vi då?
Ska jag bara ge upp och be skitföretaget jag jobbar på (som för övrigt håller på med en omplaceringsutredning, samtidigt som de begär in min dörrtag) om ett uppdrag och sedan köra tills jag havererar helt. Vem vet lite jobb kanske bara skulle göra mig bra?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar