Plötsligt händer ...

... ingenting alls. Inte ett enda korvöre i vinst. På åtta lotter?! Kunde väl åtminstone fått en ny lott kan man tycka. 

Hur man tråkar ut sina medmänniskor

Är på första gruppmötet i min smärtgrupp. I en timme har vår läkare pratat om nerver. Intressant men oh så tråkigt. Hon är nog oerhört duktig men det hjälper inte när hon inte kan formulera sig. Sjukgymnasten är också med och hon skrattar till och med åt läkaren ibland när hon trasslar in sig o terminologin. 

Gäsp

Dagen som Murphy inte glömde ... Eller hur man bäst gör sin fru ledsen del femtiotolv

Gårdagen var i särklass en av den värsta på länge.

Strul från det jag slog upp mina inte så blå tills jag stängde dem.

Först strulet med gympakläderna som var kvar i skolan vilket gjorde att jag fick åka och hämta dem så fr kaos kunde klä på sig inför idrottslägret (nej det är ingen bra idé att ta med sagda unga dam så hon kunde byta om i skolan eftersom vi inte med säkerhet visste att de verkligen var där). Men undertecknad sladdar in på skolan, rotar runt och hittar hennes gympapåse uthälld i borttappade-saker-korgen. Vilket fick mig att svära tyst men hetsigt över inkompetenta människor som tydligen inte är läskunniga. Ibland undrar jag varför jag över huvud taget anstränger mig och märker kläderna, ingen jefel läser det i alla fall.

Sen hem, få på ungen för små träningskläder och sedan iväg till lägret. Där visade det sig att bästa kompisen blivit anmäld till ett annat läger och stor förvirring uppstod. Till slut kom de dit där vi var och lugnet infann sig. Men då hade undertecknad stått i kall blåst och duggregn vilket inte direkt gör underverk på min värkande kropp. Humöret dalade en aning kan jag säga. 

Sen hem igen och jag skulle egentligen bara ringa maken för att höra när han kom hem men det blev att jag gnällde lite (Lupa ska tänka på dig nästa gång jag behöver gnälla) eftersom han befann sig på en av de platser han avskyr att befinna sig på, hos sina försupna föräldrar, var inte heller hans humör på topp och det blev tokfel.

Arg och ledsen åkte jag så och handlade, kommer hem ännu tröttare och med mer värk. Äter lunch och vi pratar igenom det som hände och kom överens om hur vi ska försöka tackla sådana här situationer. Han måste avbryta mig, på ett vettigt sätt, så han får mig att komma ihåg att sätta igång impulskontrollen och sedan kan vi prata när vi båda är lite mer i balans. 

Lugnet återvände, men tyvärr bara temporärt. För några timmar senare var det dags för nästa kalldusch. Rövare fyra fick pengar av sin far, meningen var att han någon solig dag skulle klippa gräsmattan och därmed gick maken emot allt vi pratat om och även beslutat. Ursinnet och besvikelsen rann över mig igen och jag upplyste Drasuten om en hel del saker. Som svar på min fråga varför han fortsätter göra så här, trots det vi pratat om, var att han inte orkade. Jag replikerade då att det var intressant att han "orkade" göra sin fru arg utan problem men han orkar inte stå emot sin son. Sen sa undertecknad inte många ord resterande dag.

För att sedan lägga till lite mer strul så blev det förstås lite fördröjning när jag skulle hämta tjejerna från lägret. Det är avlämning 15.45-16.00 och eftersom undertecknad är lite smått anal när det gäller att passa tider så stressade jag dit till kvart i fyra. Det hade jag kunnat låta bli. Ännu en gång fick jag stå i kallblåst samt regn som gick från dugg till lite mer intensivt regnande i tjugofem minuter. Just tjejernas grupp var i en annan hall en kvarts promenad från upphämtningsplatsen. Jippi! 

Kall, trött och less fick jag sedan hem en lycklig fr kaos. Hon hade en jätterolig dag, trots att vädergudarna inte vr lika generösa som förra året.

Sen kommer rövare fyra för sent till middagen, visserligen skickade han ett sms om detta till sin far men ändå. Sånt irriterar mig, nonchalansen av att inte ens försöka hålla tiden när någon står och lagar mat. Funderar på om han kanske ska få laga sin egen mat i sommar. Men med tanke på hur dåligt det går med hans tvättning så tror jag att det kommer göra mig mer galen än ge mig sinnesfrid. Sommaren blir lång.

Vid sänggåendet pratade vi återigenom det som hänt under dagen och Drasuten berättade då att han pratat med sin telning om att det varit fel att ge honom pengar och det inte skulle hända igen (fan trot) och det var väl hans sätt att berätta för mig att han insåg vad han gjort och att jag hade rätt.

Det enda positivt överraskande som hände var att fadern inte tjafsade om att jag inte kunde hålla avlämningstiden på fredag. Det är lite svårt att hinna in till stan från wooden på en kvart, speciellt om jag även har kompisen som ska lämnas av någonstans samt lite byte av kläder. Men han sa bara att det var ok. Hm, någon verkar ha fått sätta på frugan i helgen!?!

Tio mg till av morfinet är borta sedan i onsdags och den här gången mår jag värre än när de första tio försvann. Värken är tio gånger värre, magen strular, huvudvärken är tillbaka, jag sover uruselt, är tröttare och humöret är nära botten. Så jag har en rolig sommar att se fram emot. Och min stackars familj kommer få lida de också.

Hur man bäst gör sin fru ledsen del femtioelva

Drasuten har många goda kvalitéer men ibland är han väldig okänslig.

Fr kaos skulle på idrottsläger den här veckan och det var alltså första dagen. Ingenting har gått bra. Från att hitta kläderna till att hitta kompisen som skulle gå på samma läger, problemet var att hon var anmäld till ett annat läger. Stress och panike (inte hos mig men andra) vilket gjorde att jag varit uppe i varv i två timmar på ett inte positivt sätt.

När jag sladdar hem för att äta frukost (hann inte innan vi stressade iväg) innan jag åker vidare för att köpa in veckans mat. Ringer, dum som jag är maken, för att berätta (läs beklaga mig och skratta lite åt klantiga typer) men maken tycker bara det är jobbigt.

Han tycker att jag bara har jobbiga saker att berätta och då blir han också sänkt så ett "Tack för att du delar med dig" sänkte mig ännu mer. Blev förbannad/ledsen och bad om ursäkt för att jag berättar saker. Får tillbska, "men det är ju bara tråkigheter, aldrig något roligt". Men förlåt då. Att mitt liv inte består av lottovinster, miljonarv och andra trevligheter utan mest av klantskallar, idioter och ex.

Men nu ska jag försöka att inte berätta något, allt gör honom sänkt och så kan vi inte ha det.

Får ringa jourhavande medmänniska när jag behöver prata av mig. 

(Lupa vet att du alltid finns där, men ibland vill man ju inte störa sina vänner och då borde ju den som man lovat en massa skitsaker tyckas vara det naturliga valet. Men inte då) 

Så undertecknad ska göra sitt arbete, handla, vara tyst och bara berätta roliga saker (som inte händer så det blir väl till att vara tyst). Nu dags att komponera veckomenyn.

Jag heter tant RichRdason och ja änt bitter ...

Midsommardans

Det har varit en skön och slapp midsommarafton.

Lite sovmorgon och sedan lite pyssel i köket. Drasuten tog jyckarna på en runda i spåret (6km) för att sedan avnjuta midsommarlunchen. Det var sill i olika smaker och lite lax.

Sen blev det en promenad fred los vovvos men undertecknad kände sig lite trött och därför blev det inget av att gå till något av firandena. När de kom tillbaka skulle vi vila en stund.

En liten stund blev nästan tre, tre(!) timmar. Wojwoj. 

Det blir en sen middag och sen kommer vi nog slöa vidare i soffan.

Glad midsommar!

Balansen var det ...

Eftersom undertecknad fått för sig att ALLT. Och då menar jag verkligen allt ska vara så hemlagat som möjligt. Vilket innebär att det är lite småstressigt så här dagen/dagarna innan högtiden.

I förrgår fixade jag fyra sorters sill (senap-, skärgårds-, kräft- och inlagd-dito) gravade lax i helgen. Idag är det dags för resterande. Hovmästarsås, räkröran, marinering av köttet och dessutom har jag bestämt mig för att göra egen bea. Eftersom jag inte tål någon av de som finns på marknaden.

Sen ska jag även klämma in ett litet besök hos gynkelogen. Cellproverna behövde tas om och även ett nytt ultraljud. Det är inte så att det är fel på mig utan tydligen slarvade de bort allt efter förra besöket. Det var en läkarstuderande som gjorde undersökningen och med tanke på resultatet hoppas jag hen tränar några år till. 

Fr kaos är efter många om och men lämnad hos farmor för att fadern skulle kunna ha henne i midsommar. Men den mannen kan verkligen inte göra något på ett smidigt sätt. Det är som om han per automatik bara måste tjafsa om allt. Så länge jag lägger mig på rygg och låter honom köra över mig totalt är det inga problem men är jag olydig och reser mig upp och börjar tycka saker,  har vi problem direkt. Spelar ingen roll hur rätt jag än har, han måste bara tjafsa.

Min psyksjukgymnast har sagt att eftersom jag inte kan förändra honom så måste jag vara den som anpassar mig. Det känns inte bra och jag har nu bestämt mig för att vara besvärlig. Tänker inte bli bestraffad för att jag valde att flytta och trotsa fadern längre. Fr kaos börjar inse skillnaden mellan vårt hem och faderns och i morse kom den hemska kommentaren "Mamma jag önskar att ni aldrig träffats".  Inte direkt höga poäng till fadern. Detta styrker mig i mitt beslut även om jag tycker att det är hemskt att hon känner så.

Fast hon fick lite att tänka på när jag sa att om jag inte träffat honom hade inte hon funnits. Å det ångrar jag inte. Vilket jag även sa till henne.

Så, jag kan inte ändra på en egoist men det behöver inte heller betyda att jag tänker låta honom köra över mig längre.

Vi har ytterligare tjafs att se fram emot, för vi har fortfarande inte bestämt var avlämningska ske på söndag. Fadern vill att vi åker till långt-bort-i-fan och hämtar men jag anser att det är mer rättvist att avlämning sker i stan, då vi får lika långa sträckor att åka. Just nu tror han nog att han vunnit, men the battel will continue.

Men det blir söndagens begivenhet. Nu är det dags att laga mat!

Hälsosamt

Mötet med den gladlynta kvinnan på samordningsorganet var trevligt. Vi gick igenom den information hon fått om mig från andra instanser på min resa. Mycket prat om min skolgång av någon anledning.

Hon gör bara en kartläggning för att se om de anser att jag är rätt för dem. Om jag är det vet jag inte vad det innebär och om jag inte är det är det bara tillbaka till FK.  

Men innan vi skiljdes åt fick jag en liten broschyr om ett program hon tyckte kanske var något för mig. HälsoSam, ett program för att få långtidsarbetslösa att börja röra på sig.

När jag visade broschyren för Drasuten var hans reaktion "om jag fick en sån här i handen skulle jag tolka det som de tycker att jag är överviktig". Jag hade faktiskt inte ens tänkt på det. Bara att det kändes som lite konstigt att gå ett program och promenera. Men vi får se, jag kanske inte ens blir antagen, då är det bara smärtrehab och det är inte så bara.

Hjälp!

Shit nu blir jag lite orolig. Började läsa på pappren som hänger på anslagstavlan. Träffar och annat annordnas av något som kallas Aktivitetshuset. Är det sånt de vill ha ut mig på!?

PS 21.05 lyckades inte få iväg inlägget eftersom handläggaren kom. 

Nytt möte

Ska träffa en handläggare på en samordningsenhet som kan hjälpa till med kartläggning och planer för att få mig tillbaka till arbetslivet. 

Har egentligen ingen aning om vad de gör. Men det lär väl bli mer snack om att våga. Som det var bara det som var mitt problem. 

Ska vara öppen och som vanligt en snäll tant som inte frågar för mycket, snarare ifrågasätter. Utan jag ska lyssna och se vad som händer, som vanligt. 

Högsta poäng

Det blev en stressad dag med möten som om jag ska vara ärlig inte gav mycket nytt. Kvinnorna sa i stort sett samma sak och allt går ut på att man ska acceptera sin smärta. Balansera mellan aktivitet och vila plus lyssna på kroppens signaler. 

Ibland känns det som människor som håller på med sånt här har lärt sig sin läxa utantill och rabblar den utan att egentligen lyssna så mycket på patienten. Det är säkert nyttigt för många men jag kan nog tycka att jag är lite längre in i min smärthantering än vad jag var i början. 

Jag har accepterat, däremot försöker jag fortfarande orka allt som man förväntad orka och där fallerar jag. 

Det ska ändå bli spännande att se vad "kursen" kommer ge, den startar nästa vecka med två gruppträffar. Sen lär det bli sommaruppehåll och det hela kickar igång i augusti. 

Det enda som egentligen kom ut av mötena var att jag fick ytterligare en diagnos. 

Hypermobilitetssyndrom!

Med andra ord så är jag överrörlig. Ingen nyhet direkt men nu kommer det med i journalerna och dessutom är det tydligen något man måste ta med i beräkningen. 

Sjukgymnasten gjorde ett litet test och jag fick högsta betyg, 9/9. Inte illa pinkat av en trähäst. 

Utförde samma test på fr kaos och trot eller ej men hon är lik sin mor. 

Jag har aldrig haft problem med detta och hoppas att fr kaos kommer klara sig lika bra. Det är ju lite kul att kunna böja fingrarna bakåt så alla stönar av äckel, värsta partytricket. 

Super

Drasuten kom hem igår kväll. Underbart. Även om det varit härligt att vara själv på ett sätt (bortsett från en stunds bitterhet på födelsedagen) så var det som en bit av mig varit borta och nu föll på plats igen. Resten av familjen verkade känna likadant. 

Frågan är om undertecknad skulle vara lika saknad eller om det skulle bli mer, råttorna dansar på bordet när überråttan är borta? Får kanske testa någon dag. När ekonomin är lite bättre.

Jomensatte ...

Det där med att inte stressa. 

Mötena är inte på en timme som jag trodde utan nittio minuter. Tur jag hade Los vovvos med mig, hade aldrig hunnit annars. 

Mer prat och lite titta gammal häst i munnen. Sjukgymnasten misstänker att jag även har hypermobilitetssyndrom. Det vill säga, jag är överrörlig. Det har jag varit hela mitt liv och det verkar inte bättre än att jag överfört det till fr kaos också. 

Nåväl, molnen valde att hörsamma min bön lagom till promenaden så jag blev så där lagom blöt. Vovvarna fick en promenad i alla fall och sedan mat. Därefter jagade undertecknad efter ett ställe att köpa lite lunch innan nästa möte. Men tyvärr funkar inte den delen av min hjärna som ska fatta beslut speciellt bra så jag kom ut med en liten päronmer och en fransk nougat istället för en korv med bröd. Självklart var det en korv med bröd jag ville ha men just då verkade det så mycket jobbigare att be om det istället för att bara ta godis när jag ändå stod och väntade. När ska jag bli stor och börja fatta vettiga beslut?!

Stressfri my ass

Meningen är att undertecknad ska leva ett stressfritt och harmoniskt liv. Tanken är tilltalande men hur fanken gör man?

Idag ska jag träffa sjukgymnast OCH arbetsterapeut med några timmars mellanrum. Första mötet är halv tio och andra halv ett. Antagligen är varje möte ca en timme. Jag har tjugo minuters bilresa hem. Jag har två jyckar som ska ha promenad och lunch. 

Maken är på vift och kan inte bistå. Alltså har jag tokignorerat varje tanke på hur jag ska göra. Vilket fick till följd att jag blev superstressad i morse när ändarna skulle knytas ihop. Inte ens i skrivandes stund vet jag med bestämdhet hur det blir. Loa vovvos sitter i bilen och jag bönar och ber till högre makter att molnen som låg i horisonten döljer solen. Med min tur kommer molnen hörsamma min bön och dessutom ge mig en liten extra bonus och släppa ifrån sig regn eftersom rutorna är neddragna. Men men hellre lite blött i bilen. Bakluckan är också öppen så jag oroar mig inte så mycket för värmen under första timmen. 

Antingen sladdar jag hem, går en snabb promis och ger dem lunch. Sen får de vara hemma under nästa pass. Eller så tar vi en promenad här efter första mötet, de får lunch och sen blir de kvar i bilen. Som jag vid stark sol får flytta till garaget en bit från sjukhuset (hann inte dit nu). 

Det kommer lösa sig. På ett eller annat sätt. Ändå har jag ont i magen av den inre stressen jag drar på mig själv. 

Måste lära mig att bli mer relaxad och go-with-the-flowig. Men den tanken stressar mig också. 

Nåja, nu sitter jag här och kan inte annat än se var jag som händer. Ska bli kul

Ja heter Tant Richardssob å ja e int bitter ...

... men nog fan vore det trevligt om man slapp slita som en galärslav på sin födelsedag!

Är det för mycket begärt?

Är jag barnslig? Ja kanske! Men det är inte mycket jag begär av min födelsedag. Jag måste inte ha dyra presenter och ett stort kalas. Jag blir glad om mina nära och kära kommer ihåg mig. Lite extra grattisrop på det universella fejset av kreti och pleti är en extra bonus.

Men jag vill däremot slippa göra allt det där andra. Det vill säga, allt jag gör en normal dag.

Så idag känne jag mig mest som en bortglömd packåsna som harvade på som vanligt.

Fast bortglömd är nog att överdriva en aning. Goa vänner har hört av sig och Drasuten tog sig tid att ringa från Polen och säga grattis. Men när man är hungrig och står i matbutiken tillsammans med en massa andra tjuriga ungar och deras föräldrar då blir det lätt så. Nu med lite mat i magen och några muffins känns det lite bättre. 

Fast det där med överarbetad är nog snarare en underdrift. Har varit igång sedan åtta och hunnit dammsuga, handla, gått två promenader med los vovvos, ätit sen lunch, tvättat två maskiner med hundplädar, fixat laxen till midsommar och om en timme sk jag ge mig ut på en tripp till långt-bort-i-fan för att hämta fr kaos. En nätt liten tripp på typ åttio minuter om jag har tur med trafiken.

Kommer köpa pizza (sallad till undertecknad eftersom pizza utan ost smakade totalt värdelöst) för att åtminstone slippa laga mat. Sen kommer jag ta en till promenad med jyckarna och sedan kollapsa i soffan till Face Off och förhoppningsvis kommer jag kunna hålla mig vaken.

Det är möjligt att jag låter det lilla ouppfostrade barnet inom mig styra mycket men ändå ... som födelsedag betraktat suger den här söndagen müsli. Men ska man vara positiv så är den lite bättre än den jag tillbringade på Danderyds sjukhus efter självskyddsträningen för några år sedan.

Jag heter Tant Richardsson och nä ja änt bitter ...

Angående varnande hundar ...

Ja man kan fundera på varför man inte reagerar. Idiot är oftast svaret när det gäller filmer skulle jag säga. 

Här är det så att den med mest hår på benen aka ledardjuret faktiskt kan höra skillnad på okynnesvrål och nu-jävlar-händer-det-grejer-vrål. Utan det blir det ett evigt springande eftersom Byrackan tycker att folk ska hålla sig utom synhåll. Även fåglar, katten och löv bör tänka sig för innan de kommer inom synhåll.

När Odågan däremot stämmer upp sin baryton så reagerar man direkt dock, för han skäller inte i onödan. Bara när det är väldigt skrämmande saker eller okända typer som hänger farligt nära ytterdörren. Ett litet stackars bud gav tydligen inga sådana signaler och han viftade bara på svansen i sin bästa imitation av livsfarlig mördarhhund.

I paketet budet kom med fanns den nya munkorgen. Så nu ska vi ut och skrämma pensionärer och barn igen.

Fel karriärval!?

Sitter och komponerar mitt tidigare inlägg när Byrackan plötsligt börjar vråla i hallen. Eftersom det hör till vardagen reagerade jag inte nämnvärt. Han är nämligen sån som reagerar så fort grannen rör sig, på sin tomt eller när rövare fyra går in och ut i sin stuga. Men efter en stund ändrades tonen på skallet och jag börjar undra vad sjutton gubbar han nu ser. En stackars koltrast som letar mask på gräsmattan kanske. 

Samtidigt som jag börjar fundera hör jag ett ljud. Det låter som ett "hallå!". Konstig koltrast. 

Så jag lyfter min lilla häck. Och till min förvåning står det ett litet bud med paket utanför. Problemet är att mannen måste vara extremt hundrädd eftersom han står kvar utanför grinden upp till altanen. Ringklockan sitter vid dörren. 

Gräsänkanslov

Är solokvist hela helgen. Fr kaos är jod fadern och Drasuten har åkt på konferens till Polen med sitt jobb. De ska se Auschwis och saltgruvor samt en och annan pub. Att få vara ute utan bromsklossar, dvs undertecknad kommer nog göra honom gott. På många sätt. 

Men. Då vill ju jag också få lite semester och kul. Sagt och gjort åkte iväg och handlade lite. 

Vad jag ska göra resterande 71 timmar som återstår vete katten. 

Enkelt

Odågan och Byrackan älskar allt man ger dem att äta, speciellt Odågan. 

Tyvärr har han även en väldigt känslig mage så i två år har vi provat en massa olika foder. Det ena dyrare än det andra. Utan nämnvärd effekt på gasbildningen. 

Eftersom de är ganska stora killar går det åt en hel del mat. Vilket känns i plånboken. Så undertecknad bestämde sig för att prova ett billigt "skitfoder" som säljs i matbutiken. 

Om de älskade mat innan så fullkomligt avgudar de den nu. Odågan försöker till och med äta sig in genom påsen. Dessutom är gasbildningen och diarrén på samma nivå eller bättre än med "finfodret". Gör ju inte heller ont att jag sparar nästan tvåhundra kronor per säck. 

Har även börjat ge dem fysiliumfrön två gånger om dagen. Kanske också påverkar gynnsamt. 

Klar

140611 "fnys mitt inlägg kom inte iväg och det upptäckte jag inte förrän nu. Så här kommer mappen"

Får jag presentera ... 

Min mapp. 

Inga större svårigheter att följa instruktionerna. Men kroppen känns. Ont i händerna och nacken. Känner mig yr och luddig i huvudet. 

Ny dag, nya möjligheter

Låter fint. 

Själv känns det mest som jag bara harvar runt i gamla hjulspår. Varje dag är den andre lik. 

Kanske är det bra på ett sätt men samtidigt känns det som livet passerar och jag tar inte vara på det. Fast samtidigt är jag lycklig. Så varför känner jag mig inte lycklig?

Den här sommaren kommer bli rätt tung misstänker jag. Morfinet ska bort. Redan nu när vi bara tagit bort tio mg har jag fått mer ont. Men läkaren sa att jag skulle få mer ont,  morfinet skapar också värk. Men sen när vi är klara då kommer smärtan ligga på samma nivå som när jag stod på morfin. Fan trot men enligt studier är det så. 

Sen har alla sessioner med kroppskännedomsträning psykopsmatisk sjukgymnastik gjort att många av mina stängda kistor nu öppnats. Inte alltid på vid gavel utan lika ofta bara tillräckligt för att det ska sippra ut en sörja som skickligt poppar upp utan förvarning. 

Allt detta ska jag nu hantera själv. Och jag är redan sjukt stressad över saker. Vem är jag? Passar den jag blivit in någonstans? Hur ska jag hantera allt som den lilla jag aldrig fått hjälp med, som nu kommer fram och slår undan fötterna på mig?!

Vet inte ens om jag orkar? Ibland känns det som det vore så mycket enklare att stänga av (in) allt igen. Som jag gjorde dom barn. Bli den där som gör som andra säger åt en och anpassar sig utan att knota till omgivningen. Istället för att försöka göra plats åt mig själv.  

Men jag vill inte! Jag vill passa in utan att för den sakens skull behöva ändra på vem jag är! Ska det vara så svårt!? 

Tydligen. Och jag lägger hela tiden krokben på mig själv. 

"Det värsta med att lära känna sig själv, är att man inte kan säga upp bekantskapen. Okänd"

Gör om gör rätt

Det finns många sätt att göra fel på i trafiken. 

Lastbilen som står tvärsöver vägen tyckte det var viktigare att han kom över på grönt än att inte vara i vägen. Det är så här köer uppstår, egoister som bara ser till sitt eget bästa och därmed hindrar andra. 

Monday morning

Det är skönt att veta var jag kommer befinna mig den närmaste tiden. 

Att ta sig in till city en måndagsmorgon kan ju inte betyda annat än köer. 

Ska in till Arbetsförnedringen och göra min mapp. Har nu en timme tillgodo. Får hoppas köerna blir lite rörligare snart. 

Decoupageande tar fart

Är lite feg men häromdagen vågade jag mig på att fixa en av grejerna jag köpt just för ändamålet.

Problemet för mig just ju är att jag har en massa idéer och ser framför mig hur jag vill ha det. Men sen orkar jag inte riktigt hela vägen ut och blir rädd att resultatet inte ska bli som jag vill att det ska bli, istället för att bara göra och se vad som händer.

Men jag är rädd för att misslyckas, att inte kunna leverera ett perfekt resultat. Måste träna bort det.

Här kommer ialla fall mitt senaste alster...

 Före

 Efter

Är faktiskt nöjd. Även om det inte är helt perfekt.

Ål rajty tän

Som jag trodde var Dr Barsk ytterst motvillig men inte till morfinnedtrappningen. Tvärtom. Han tyckte det var en ypperlig idé. Fast han rynkade lite på ögonbrynen när det gick upp för honom att det var han som skulle ta tag i det och inte smärtrehab. 

Men nu är den bollen i rullning. 

Men han måste ju få  grumsa om något så då fick det bli sjukintyget. Inte skulle han skriva något intyg idag inte. Det var ju jättelångt kvar. Fick lov att utskuldra mig samtidigt som jag i huvudet sa helt andra saker till honom. 

Sen tyckte han att vi kunde ta lite olika provet eftersom jag alltid har en lite förhöjd sänka. Fick honom dessutom att beställa ett njurfunktionsprov eftersom jag haft känningar mot njurarna. Han trodde det var något muskulärt, och han har antagligen rätt men bättre safe than sorry som e säger over där.  

Så nu sitter jag och väntar på labbet. 

Here we go again

Tror jag kommer få sitta här ett tag

Mot nya tider

 

Sitter och väntar på att få träffa Dr Barsk. Vi ska prata om ny sjukskrivning, vilket innebär att han måste skriva ett intyg. Dessutom ska jag ta upp morfinnedtrappningen. Det ser jag inte fram mot. Misstänker att han kommer säga att han inget kan något om sånt. Men jag har ingen annan så han får lov att läsa på i så fall. 

Tisdagsnöje

Fr kaos ska tillbaka till ögonläkaren för sista gången förhoppningsvis. Idag fick hon ögondroppar, det hann vi inte med förra gången. Så nu sitter vi och väntar på att pupillen ska vidgad. Tar tydligen lite längre tid med bruna ögon. Starkare muskler jämfört med blåisar. 

Fr kaos är uttråkad!

Mjölfritt

Eftersom undertecknad ska bli helt mjölkfri har en del problem uppstått. Till exempel frukosten.  Om man i större delen av sitt liv ätit fil, yoghurt, ost på mackan eller messmör uppstår en delikat situation. Inget mjölkfritt alternativ smakar speciellt gott. 

Mjölkfritt smör och bröd är inga problemen men ibland vill jag ha något annat än kaviar eller skinka på smörgåsen och då fastnar jag. 

Sist jag handlade hittade jag detta mjölkfria alternativ, Tofutti istället för mjukost/créme cheese. Var lite skeptisk. 

Tog Finn crisp, mjölkfritt margarin och sen hämtade jag lite gräslök från trädgården. På med lite salt och peppar. Riktigt gott! Blev glatt överraskad. 

En liten delseger för mitt mjölkfria liv. 

Tiden har gått

Efter tjugo minuter plockade hon upp mig på sin väg tillbaka.

Resultatet av mötet blev att jag fick reda på att jag är antagen till smärtrehabiliteringkursen i höst.

Ett jippie.

Sen ansåg doktorn att jag ska ta bort morfinet. Så det ska jag ta upp med min läkare på torsdag och då ta fram en uttrappningsplan som ska sträcka sig tre månader framåt.

Litet svagt jippie till det. 

Enligt doktorn kommer smärtnivån efter uttrappningen ligga på samma som idag. Hur det är möjligt förstår jag inte, det finns ju faktiskt ett skäl till att jag äter skiten. Men tydligen vänjer sig kroppen och efter tre månader behöver man öka dosen för att få samma smärtlindring. 

Drasuten kommer ta hundar och barn och fly fältet i sommar. För undertecknad kanske inte kommer vara i toppform. 

Men det blir bra! Vill ju inte vara en morfinist hur länge som helst så det är väl bara att sluta. Om doktorn säger att det funkar så gör det det!

Tiden går

Doktorn gick förbi två gånger till. Sista gången hälsade hon. Men fortsatte bort utan mig.  

Bara en kvart över utsatt tid. Tur man inte är så anal när det kommer till det här med tider. 

Tid

Ska till läkaren på smärtrehab. Ska vara där klockan två. Kom därför i god tid. Bara för att få sitta och vänta. 

Doktorn själv har promenerat förbi flera gånger nu. Frågan är när hon tar med sig mig också. 

Tur jag har några spel att fördriva tiden med. 

Typiskt

Det finns en anledning till att jag ska ha skydd till min iFån. 

iFånskal - asfalt = 0 - 1 

Det blir lite dyrt i längden men inget mot vad det kostar att reparera en fån. 

Så vilken tur att jag ska till hanglet i morn, då får jag köpa en ny. Det är bara tredje i år. Men telefonen är hel.