Balansen var det ...

Eftersom undertecknad fått för sig att ALLT. Och då menar jag verkligen allt ska vara så hemlagat som möjligt. Vilket innebär att det är lite småstressigt så här dagen/dagarna innan högtiden.

I förrgår fixade jag fyra sorters sill (senap-, skärgårds-, kräft- och inlagd-dito) gravade lax i helgen. Idag är det dags för resterande. Hovmästarsås, räkröran, marinering av köttet och dessutom har jag bestämt mig för att göra egen bea. Eftersom jag inte tål någon av de som finns på marknaden.

Sen ska jag även klämma in ett litet besök hos gynkelogen. Cellproverna behövde tas om och även ett nytt ultraljud. Det är inte så att det är fel på mig utan tydligen slarvade de bort allt efter förra besöket. Det var en läkarstuderande som gjorde undersökningen och med tanke på resultatet hoppas jag hen tränar några år till. 

Fr kaos är efter många om och men lämnad hos farmor för att fadern skulle kunna ha henne i midsommar. Men den mannen kan verkligen inte göra något på ett smidigt sätt. Det är som om han per automatik bara måste tjafsa om allt. Så länge jag lägger mig på rygg och låter honom köra över mig totalt är det inga problem men är jag olydig och reser mig upp och börjar tycka saker,  har vi problem direkt. Spelar ingen roll hur rätt jag än har, han måste bara tjafsa.

Min psyksjukgymnast har sagt att eftersom jag inte kan förändra honom så måste jag vara den som anpassar mig. Det känns inte bra och jag har nu bestämt mig för att vara besvärlig. Tänker inte bli bestraffad för att jag valde att flytta och trotsa fadern längre. Fr kaos börjar inse skillnaden mellan vårt hem och faderns och i morse kom den hemska kommentaren "Mamma jag önskar att ni aldrig träffats".  Inte direkt höga poäng till fadern. Detta styrker mig i mitt beslut även om jag tycker att det är hemskt att hon känner så.

Fast hon fick lite att tänka på när jag sa att om jag inte träffat honom hade inte hon funnits. Å det ångrar jag inte. Vilket jag även sa till henne.

Så, jag kan inte ändra på en egoist men det behöver inte heller betyda att jag tänker låta honom köra över mig längre.

Vi har ytterligare tjafs att se fram emot, för vi har fortfarande inte bestämt var avlämningska ske på söndag. Fadern vill att vi åker till långt-bort-i-fan och hämtar men jag anser att det är mer rättvist att avlämning sker i stan, då vi får lika långa sträckor att åka. Just nu tror han nog att han vunnit, men the battel will continue.

Men det blir söndagens begivenhet. Nu är det dags att laga mat!