fredag, februari 20, 2015

Å bilen går ...

... säkert jättebra men den är inte min längre.


Eftersom jag lever med en man som inte bara är sjukligt fixerad vid bra bilaffärer för tillfället, så byter jag bil rätt ofta. Den senaste, kexet, hade jag i ett år innan det var dags.  Vi är dock lite oense om hur rätt han hade när han använde min bil som inbyte för att han skulle få en ny roligare bil.


Han anser förstås att jag borde varit beredd medan jag är av åsikten att vi faktiskt borde diskutera saken lite mer ingående innan han gör något med min egendom.


Till saken hör att jag har sagt vid flera tillfällen att han måste sälja min bil så att jag får loss mer pengar, att vara sjukskriven är inget man blir miljonär på, och jag har dessutom inte riktigt råd med alla kringkostnader. Det är dock ett beslut som jag har dragit på, tanken att för första gången sen jag fick körkort på stenåldern, inte ha en egen bil har varit lite jobbig för att uttrycka sig milt.


Drasuten tycker som den praktiskt lagde man han är att vad är problemet. Han håller mig, sin dyrt ärade fru, med bil. Alltså han betalar alla kringkostnader och jag står endast för bensinen. Han hade först tänkt att jag skulle använda pissbilen, det vill säga den bil som han omhändertagit när hans alkoholiserade mor inte längre klarat av att hantera bilkörandet och drickandet, problemet är att den är så fruktansvärt vidrig (det går att tvätta till en viss grad) med enorma kissfläckar på båda framsätena. Så jag har varit måttligt road av detta byte. Dessutom går inte hundarna in i den bilen vilket ger mig problem då idioterna inte kan vara ensamma hemma utan att äta upp allt löst de kan hitta. Men jag får väl ta det.


Men nu när han skaffat sig en ny häftigare bil så kan undertecknad få ta hans "gamla" bil, en likadan som kexet fast lite nyare. Alltså betydligt fräschare och dessutom får hundarna plats.


Det jag fortfarande ser som ett problem är att mannen i fråga är extremt pedantiskt när det gäller hans bilar. Kör jag pissbilen är det mindre issue eftersom den redan är fruktansvärt sunkig men kör jag hans gamla nya så kommer han gå en inspektionsrunda varje dag för att se vilka repor som eventuellt uppkommit, hur smutsig den är inuti och så vidare och så vidare. Det behöver inte bli så men jag är rädd för det och den rädslan gör att jag är tveksam.


Får helt enkelt börja åka buss, lämna hundarna hemma och glädjas åt att spara några tusenlappar varje månad. Pengar jag kan lägga på hundarna, läs Odågan, när de behöver veterinärvård.


Men jag är fortfarande lite putt på att han bara åker in till en handlare och byter in min bil så där. Utan att vi har bestämt att nu är det dags att sälja. Han å sin sida tycker att vi har ju bestämt att det ska vara så och jag har inte råd, så han gjorde mig en tjänst.


Så joråsatte bilen går  fantastiskt bra

fredag, februari 06, 2015

Uppkopplad

Vi är tillbaka!

Tack vare en snabbfix, luftkabeln kommer tillbaka så fort de kan, men de har lagt en ny kabel i snödrivorna så vi har kommit tillbaka till cyberspejs.




Glömsk

Igår fick jag så tid att sätta mig ner och göra ADHD-tester som dr Barsk skickade med mig. Jag fick även med en liten berättelser om hur mItt liv sett ut. Så nu är det bara att vänta .

Även nagelklippen är inlämnade till labbet och nu är det bara att vänta.

Sen kom jag självklart på flera andra saker jag hade velat ta upp med honom.

Min köldskörtel. Ville göra en mer ingående undersökning av den för att kolla hur det står till med den.

Mina svårigheter att svälja. Sjögrens syndrom. En liten trevlig sjukdom man kan drabbas av och jag har många rätt när man prickar av mot checklistan. 

Mina magproblem. Sist jag försökte få en läkare att göra något sa han bara att det bar IBS. För det har många och symtomen stämde. Men alla mina besvär kan inte förklaras med IBS. Men som vanligt är det enklare att kategorisera än att faktiskt utreda.

Det är inte så att jag hoppas att jag har några fler sjukdomar. Saken är den att jag vill lära känna min kropp. Den är i dagsläget främmande för mig och nu vill jag veta med vilka jag måste samsas de kommande åren. För att på så sätt kunna få ut så mycket som möjligt av livet.

Det gäller bara att få dr Barsk med på tåget. 

Mr Murpy

Han har helt klart jättekul just nu.

Vi, de drabbade, lite mindre.

Föregående inlägg gick inte iväg som tänkt, på onsdagen, utan igår torsdag. Fr kaos var alltså hemma i onsdags och var var feberfri så på torsdagen gick hon i skolan.

Bilen fick komma hem idag, läs fredag, och eftersom jag har den bästaste (men gnälligaste) maken man kan tänka sig betalade han kalaset, som inte blev så dyrt eftersom de bara gjorde en felsökning och inte hittade något som var knas. Skönt. Men snart dags för service och då kommer det kosta.

Bilen jag använt under Kexets frånvaro var lille skutt, en bil som vi återtagit från svärmor. Hon kunde tyvärr inte sluta dricka OCH köra bil så nu får hon åka kommunalt. Tanten är inte bara alkoholist utan även dement pga av massiv stroke som drabbade henne för några år sedan. Det innebär att hon inte riktigt sköter om sin personliga hygien. Och antingen har hon grava inkontinensproblem eller så är hon bara fylleäcklig och kissar ner sig. Resultatet är i alla fall det samma. Allt runt omkring henne stinker piss. En stor fläck pryder förarsätet och doften som slår emot en när man öppnar dörren är obeskrivligt obehaglig.  Drasuten hade sagt att den inte alls luktade men när jag efter två dagars färd i lille skutt ställde honom mot väggen erkände han att den doftade något lite av kiss kanske. Men han hade tänkt tvätta ur den innan jag skulle köra den. Men hann inte. Tack för den.

Sen vänta jag med spänning på att rikspucko nummer ett fadern ska höra av sig. För någon vecka sedan ringde han och frågade om vi hade några planer för sportlovet. Om inte så funderade han på att ta med sig fr kaos och åka skidor. Kul sa undertecknad. Men sen tillägger karlfan att det inte är bestämt och han återkommer i ärendet. Vilket gör att vi inte kan planera något. Vi vet inte om vi är barnfria och om vi är det när och hur länge. Blir evinnerligt trött på hans svårigheter att bestämma saker. Jämt är det, "jag återkommer" vilket innebär att jag får besked om jag har tur dagen innan men oftas samma dag som vad det nu än är vi har pratat om ska inträffa.

Eftersom fr kaos bor hos oss på heltid får Drasuten och undertecknad inte många tillfällen att göra saker. För oss. Vuxensaker eller bara något där han och jag umgås utanför hemmet. Därför brukar vi första hitta på något de gånger fadern tar henne lite extra. Men som sagt var att planera något funkar så där.

Vet att man inte kan ändra på någon annan utan bara på sig själv och hur man tacklar sagde annan person. Men vore det inte skönt om någon annan också kunde börja inse saker från sitt håll. Skulle bli såååå mycket smidigare. Just salong.

torsdag, februari 05, 2015

Joråaatte

... inget går bra ...

Bilen visar konstiga felanmeddelanden. Inlämnad till bildoktorn. 

Ingen fiber på grund av idiottraktor som rivit ner kabeln. Detta innebär att vi inte har tv, inget internet eller hemtelefon. Den sistnämnda är egentligen betydelselös. Men ändå. 

Fr kaos var hemma även idag, fortfarande feber. Men idag kom jag ihåg att sjukanmäla henne. Till skillnad från igår när jag tänkte på det, glömde det och skolan ringde. Det var bara det att jag lyckats med konststycket att försätts fånen i flygplansläge. Vilket inte upptäcktes förrän flera timmar senare. Gissa om jag var poppis då. 

Odågan behöver undersökas eftersom han kräks väldigt ofta. Självklart i samband med inmundigande av stora mängder snö eller vatten. Men ändå ... 

Sen ska Odågan tillbaka på återbesök för att kolla att svampangreppet i örat är borta. 

Joråaatte. Man tackar och bockar. 


måndag, februari 02, 2015

Sjuk sjuk och bara lite dum

Han var bara några minuter sen, typ fyra, så jag får väl inte klaga allt för mycket.


Sen kom vi in på rummet och i vanlig ordning känner jag mig som jag sitter framför rektorn i skolan och har gjort något fel.


Men jag repade mod till mig och efter att ha påtalat att mitt läkarintyg gick ut i går, på vilket han svarade att det visste han, så började jag med min lista.


Först den kala fläcken mitt på huvudet. Har haft problem där med eksem och nu finns inget hår där. Kände att det var på tiden att jag tog tag i det och fick reda på vad det tänkas kunna vara. Dr Barsk trodde det var alopecia areata (dvs fläckvis håravfall). Själv lutar jag mer åt psoriasis hållet men när jag försynt frågade om det kunde vara det sa han att det var svårt att avgöra. Och salvan han skulle skriva ut hjälpte även om det var psoriasis. Att jag vill veta VAD det är och inte bara hitta en lösning verkar gå honom helt förbi.


Nästa var mina vidriga tånaglar, tre av dem är riktigt äckliga och nu har jag ledsnat. Vi har pratat om det tidigare och det ska lämnas in nagelklipp som sedan skickas på analys. Sen får man veta vilken typ av svamp (jag tror psoriasis) det är och om det kan hjälpa med superduperdunder tabletten (som jag inte vill ta, jag vill bara veta varför ena nageln i stort sett håller på att lossna och den andra är dubbelt så tjock, den tredje är bara lite anfrätt i toppen)


Sen kom jag till det känsligaste ämnet, jag vill göra en ADHD-utredning. Efter smärtrehab, där jag hela tiden fick reda på att min hjärna är en adhd-hjärna, har jag börjat tänka mycket på hur jag är och hur jag alltid varit. Dr Barsk tror förstås inte alls att jag har ADHD (förstås) men skrev ändå ut ett test som jag ska svara på och sedan lämna in till honom. Efter det kommer han att skicka det vidare till psykologer som sedan skickar vidare för utvärdering. Sen får man se om de ens vill ta i mig med tång eller om jag och min förvirrade hjärna får fortsätta famla mörkret.


Men det känns skönt att få det ur huvudet och ut i verkligheten, sen vad det ger får man se.


Nu vänta. Men det är ju bra träning för den otåliga så jag får väl helt enkelt stå ut. Och antagligen hinna glömma bort.

Sjukt inlägg

Fr kaos är hemma med feber, det har kastat om helt i huvudet på undertecknad. 

Därför sladdade jag in hos dr barsk en minut innan avtalad tid. Kommer säkert få vänta ändå så frågan är varför man alltid anstränger sig. 

Har mycket att ta upp, frågan är bara om jag kommer ihåg hälften ens.