måndag, februari 02, 2015

Sjuk sjuk och bara lite dum

Han var bara några minuter sen, typ fyra, så jag får väl inte klaga allt för mycket.


Sen kom vi in på rummet och i vanlig ordning känner jag mig som jag sitter framför rektorn i skolan och har gjort något fel.


Men jag repade mod till mig och efter att ha påtalat att mitt läkarintyg gick ut i går, på vilket han svarade att det visste han, så började jag med min lista.


Först den kala fläcken mitt på huvudet. Har haft problem där med eksem och nu finns inget hår där. Kände att det var på tiden att jag tog tag i det och fick reda på vad det tänkas kunna vara. Dr Barsk trodde det var alopecia areata (dvs fläckvis håravfall). Själv lutar jag mer åt psoriasis hållet men när jag försynt frågade om det kunde vara det sa han att det var svårt att avgöra. Och salvan han skulle skriva ut hjälpte även om det var psoriasis. Att jag vill veta VAD det är och inte bara hitta en lösning verkar gå honom helt förbi.


Nästa var mina vidriga tånaglar, tre av dem är riktigt äckliga och nu har jag ledsnat. Vi har pratat om det tidigare och det ska lämnas in nagelklipp som sedan skickas på analys. Sen får man veta vilken typ av svamp (jag tror psoriasis) det är och om det kan hjälpa med superduperdunder tabletten (som jag inte vill ta, jag vill bara veta varför ena nageln i stort sett håller på att lossna och den andra är dubbelt så tjock, den tredje är bara lite anfrätt i toppen)


Sen kom jag till det känsligaste ämnet, jag vill göra en ADHD-utredning. Efter smärtrehab, där jag hela tiden fick reda på att min hjärna är en adhd-hjärna, har jag börjat tänka mycket på hur jag är och hur jag alltid varit. Dr Barsk tror förstås inte alls att jag har ADHD (förstås) men skrev ändå ut ett test som jag ska svara på och sedan lämna in till honom. Efter det kommer han att skicka det vidare till psykologer som sedan skickar vidare för utvärdering. Sen får man se om de ens vill ta i mig med tång eller om jag och min förvirrade hjärna får fortsätta famla mörkret.


Men det känns skönt att få det ur huvudet och ut i verkligheten, sen vad det ger får man se.


Nu vänta. Men det är ju bra träning för den otåliga så jag får väl helt enkelt stå ut. Och antagligen hinna glömma bort.

Inga kommentarer: