Å bilen går ...

... säkert jättebra men den är inte min längre.


Eftersom jag lever med en man som inte bara är sjukligt fixerad vid bra bilaffärer för tillfället, så byter jag bil rätt ofta. Den senaste, kexet, hade jag i ett år innan det var dags.  Vi är dock lite oense om hur rätt han hade när han använde min bil som inbyte för att han skulle få en ny roligare bil.


Han anser förstås att jag borde varit beredd medan jag är av åsikten att vi faktiskt borde diskutera saken lite mer ingående innan han gör något med min egendom.


Till saken hör att jag har sagt vid flera tillfällen att han måste sälja min bil så att jag får loss mer pengar, att vara sjukskriven är inget man blir miljonär på, och jag har dessutom inte riktigt råd med alla kringkostnader. Det är dock ett beslut som jag har dragit på, tanken att för första gången sen jag fick körkort på stenåldern, inte ha en egen bil har varit lite jobbig för att uttrycka sig milt.


Drasuten tycker som den praktiskt lagde man han är att vad är problemet. Han håller mig, sin dyrt ärade fru, med bil. Alltså han betalar alla kringkostnader och jag står endast för bensinen. Han hade först tänkt att jag skulle använda pissbilen, det vill säga den bil som han omhändertagit när hans alkoholiserade mor inte längre klarat av att hantera bilkörandet och drickandet, problemet är att den är så fruktansvärt vidrig (det går att tvätta till en viss grad) med enorma kissfläckar på båda framsätena. Så jag har varit måttligt road av detta byte. Dessutom går inte hundarna in i den bilen vilket ger mig problem då idioterna inte kan vara ensamma hemma utan att äta upp allt löst de kan hitta. Men jag får väl ta det.


Men nu när han skaffat sig en ny häftigare bil så kan undertecknad få ta hans "gamla" bil, en likadan som kexet fast lite nyare. Alltså betydligt fräschare och dessutom får hundarna plats.


Det jag fortfarande ser som ett problem är att mannen i fråga är extremt pedantiskt när det gäller hans bilar. Kör jag pissbilen är det mindre issue eftersom den redan är fruktansvärt sunkig men kör jag hans gamla nya så kommer han gå en inspektionsrunda varje dag för att se vilka repor som eventuellt uppkommit, hur smutsig den är inuti och så vidare och så vidare. Det behöver inte bli så men jag är rädd för det och den rädslan gör att jag är tveksam.


Får helt enkelt börja åka buss, lämna hundarna hemma och glädjas åt att spara några tusenlappar varje månad. Pengar jag kan lägga på hundarna, läs Odågan, när de behöver veterinärvård.


Men jag är fortfarande lite putt på att han bara åker in till en handlare och byter in min bil så där. Utan att vi har bestämt att nu är det dags att sälja. Han å sin sida tycker att vi har ju bestämt att det ska vara så och jag har inte råd, så han gjorde mig en tjänst.


Så joråsatte bilen går  fantastiskt bra