Strul från det jag slog upp mina inte så blå tills jag stängde dem.
Först strulet med gympakläderna som var kvar i skolan vilket gjorde att jag fick åka och hämta dem så fr kaos kunde klä på sig inför idrottslägret (nej det är ingen bra idé att ta med sagda unga dam så hon kunde byta om i skolan eftersom vi inte med säkerhet visste att de verkligen var där). Men undertecknad sladdar in på skolan, rotar runt och hittar hennes gympapåse uthälld i borttappade-saker-korgen. Vilket fick mig att svära tyst men hetsigt över inkompetenta människor som tydligen inte är läskunniga. Ibland undrar jag varför jag över huvud taget anstränger mig och märker kläderna, ingen jefel läser det i alla fall.
Sen hem, få på ungen för små träningskläder och sedan iväg till lägret. Där visade det sig att bästa kompisen blivit anmäld till ett annat läger och stor förvirring uppstod. Till slut kom de dit där vi var och lugnet infann sig. Men då hade undertecknad stått i kall blåst och duggregn vilket inte direkt gör underverk på min värkande kropp. Humöret dalade en aning kan jag säga.
Sen hem igen och jag skulle egentligen bara ringa maken för att höra när han kom hem men det blev att jag gnällde lite (Lupa ska tänka på dig nästa gång jag behöver gnälla) eftersom han befann sig på en av de platser han avskyr att befinna sig på, hos sina försupna föräldrar, var inte heller hans humör på topp och det blev tokfel.
Arg och ledsen åkte jag så och handlade, kommer hem ännu tröttare och med mer värk. Äter lunch och vi pratar igenom det som hände och kom överens om hur vi ska försöka tackla sådana här situationer. Han måste avbryta mig, på ett vettigt sätt, så han får mig att komma ihåg att sätta igång impulskontrollen och sedan kan vi prata när vi båda är lite mer i balans.
Lugnet återvände, men tyvärr bara temporärt. För några timmar senare var det dags för nästa kalldusch. Rövare fyra fick pengar av sin far, meningen var att han någon solig dag skulle klippa gräsmattan och därmed gick maken emot allt vi pratat om och även beslutat. Ursinnet och besvikelsen rann över mig igen och jag upplyste Drasuten om en hel del saker. Som svar på min fråga varför han fortsätter göra så här, trots det vi pratat om, var att han inte orkade. Jag replikerade då att det var intressant att han "orkade" göra sin fru arg utan problem men han orkar inte stå emot sin son. Sen sa undertecknad inte många ord resterande dag.
För att sedan lägga till lite mer strul så blev det förstås lite fördröjning när jag skulle hämta tjejerna från lägret. Det är avlämning 15.45-16.00 och eftersom undertecknad är lite smått anal när det gäller att passa tider så stressade jag dit till kvart i fyra. Det hade jag kunnat låta bli. Ännu en gång fick jag stå i kallblåst samt regn som gick från dugg till lite mer intensivt regnande i tjugofem minuter. Just tjejernas grupp var i en annan hall en kvarts promenad från upphämtningsplatsen. Jippi!
Kall, trött och less fick jag sedan hem en lycklig fr kaos. Hon hade en jätterolig dag, trots att vädergudarna inte vr lika generösa som förra året.
Sen kommer rövare fyra för sent till middagen, visserligen skickade han ett sms om detta till sin far men ändå. Sånt irriterar mig, nonchalansen av att inte ens försöka hålla tiden när någon står och lagar mat. Funderar på om han kanske ska få laga sin egen mat i sommar. Men med tanke på hur dåligt det går med hans tvättning så tror jag att det kommer göra mig mer galen än ge mig sinnesfrid. Sommaren blir lång.
Vid sänggåendet pratade vi återigenom det som hänt under dagen och Drasuten berättade då att han pratat med sin telning om att det varit fel att ge honom pengar och det inte skulle hända igen (fan trot) och det var väl hans sätt att berätta för mig att han insåg vad han gjort och att jag hade rätt.
Det enda positivt överraskande som hände var att fadern inte tjafsade om att jag inte kunde hålla avlämningstiden på fredag. Det är lite svårt att hinna in till stan från wooden på en kvart, speciellt om jag även har kompisen som ska lämnas av någonstans samt lite byte av kläder. Men han sa bara att det var ok. Hm, någon verkar ha fått sätta på frugan i helgen!?!
Tio mg till av morfinet är borta sedan i onsdags och den här gången mår jag värre än när de första tio försvann. Värken är tio gånger värre, magen strular, huvudvärken är tillbaka, jag sover uruselt, är tröttare och humöret är nära botten. Så jag har en rolig sommar att se fram emot. Och min stackars familj kommer få lida de också.
1 kommentar:
:'(
Skicka en kommentar