Sommarlov

Sedan urminnes tider något man sett fram emot. Så även jag, tror jag. Som vuxen tog man med glädje ut sina semesterdagar utan att egentligen veta vad man skulle göra med dem. Men det var ett oviktigt problem. Fram till barnet anlände. Nu MÅSTE sommarlovet vara innehållsrikt och minnesvärt. Enligt vem undrar du då. 

Enligt det dåliga samvetet. 

Knappt har fr Kaos lämnat skolan så åligger det mig, den oömma modern med en fantasi och ork som en havssköldpadda (tror faktiskt en sådan har både mer fantasi och ork om jag ska vara ärlig) vilket leder till att undertecknad ständigt har dåligt samvete. 

Lutar mig på maken, han besitter lite mer energi oftast, och kan därför ta med fröken på en liten badtur till vårt badställe. 

Själv är jag hemma och tar hand om markservicen som vanligt. För det är ju så att när de andra har semester, får undertecknad det inte. Mat ska fortfarande göras och tvätten sköter inte sig själv. Maken gör andra saker, sånt han inte hinner med när jan arbetar, som att bygga, pyssla om bilar och annat som kräver underhåll. 

Fr kaos sitter klistrad framför dator och den klassiska "du måste gå ut när det är fint väder" hänger som ett stort ogenomträngligt åskmoln över oss. Undertecknad är mer än nöjd, eftersom barnet roar sig utan större inblandning av mig. 

Och här slår det dåliga samvetet in. Med full kraft. Det ska väl ändå hända något roligt på sommarlovet!!!??!

Usch för samvetet. Ibland önskar jag att jag var lite mer easygoing. Men nu är jag ingen annan än jag och jag kommer fortsätta ha dåligt samvete de resterande veckorna som Kaos är med oss.