Var på gott humör, hade bestämt mig för att ägna dagen åt att spela, min pandaren munk behöver levla. Drasuten håller på att bygga en ny altan. På min ödmjuka begäran. Så jag kändemig rätt glad.
Sen kom rövare fyra och förstörde allt. Han är dock lyckligt omedveten om sitt dåd. Men jag är så fruktansvärt less. Samtidigt mal min psykosomatiska sjukgymnasts ord i mitt huvud: "du kan inte ändra någon annan. Du kan bara ändra på hur du hanterar den andre". Stämmer nog bra det men jag vette sjuttsingen hur jag ska förhålla mig till något som gör mig så fruktansvärt ledsen och besviken, och arg!
Rövare fyra har varit hos sin mor in några veckor och i förrgår kväll dök han oannonserade upp med hela packningen. Eftersom jag är en anal person så var veckomenyn lagd och det fanns därför inte mat till honom. Drasuten påpekade att det hade varit tacknämligt om han hört av sig innan så vi hade kunnat förbereda återkomsten. Jo, det hade han tänkt men sen glömt.
Men ungen informerades om att han fick lov att äta matlåda två dagar eftersom menyn var lagd. Inga problem. Men så idag var matlådan inte så lockande utan han ville gå ut med polarna och äta istället. Problemet är att ungfan inte har några pengar. Men det stoppar inte honom. Då frågar man bara pappa så löser det sig. Mot att han arbetade och hjälpte till med altanbyggandet skulle han få sextio kronor. Sagt och gjort. De hamrade och snickrade.
Det som stör mig är att rövare fyra har en stor skuld att betala av. Alla pengar han arbetar in ska gå till att betala av sagda skuld. Det har Drasuten och undertecknad pratat om sååååååå många gånger. Likförbenat "glömmer" Drasuten bort det varenda gång.
Och jag blir lika besviken och arg varenda gång.
Nu har rövaren fått sina pengar, Drasuten och undertecknad har haft ännu ett samtal och kommit fram till exakt samma sak. Igen. Få se hur lång tid det tar innan han "glömmer" det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar