bakåt

Ibland känns det som allt jag gör bara gå åt ett hål. Käpp rätt åt helvete. När jag var arbetslös kändes det hopplöst att tänka att jag skulle få ett jobb, men då dök bemanningsföretaget upp som en räddande ängel. Denna ängel har nu blivit en bödel. En bödel ute efter mitt huvud.

Jag vet ärligt inte vad jag gör för fel, jag är för effektiv, för arbetsam och för krävande. För mycket mamma och för lite arbetstagare, jag vet inte min plats. Det har självklart blivit strul.

var på ett uppdrag som avslutades i förtid för kunden upptäckte att de inte kunde mata mig med arbetsuppgifter i den takt jag krävde, dessutom blev det dataprogram som de skulle implementera försenat så alla satt och rullade tummarna, alltså var det inte längre försvarbart att ha en konsult sittandes där. Detta var i mitten av februari. Vi skriver första april i dag och än har jag inte fått något nytt uppdrag. Däremot har jag fått den otroliga äran att närvara på huvudkontoret där jag har scannat, kopierat och kört praktik i största allmänhet.

Efter flera påstötningar från min konsultchef om att jag måste arbeta de timmar som kunden kräver, att jag som konsult måste acceptera långa resvägar och uppdrag som jag är för kvalificerad för börjar jag smått misstänka att de är mer intresserade av att få min uppsägning på grått papper än att få ut mig på ett uppdrag.

Jag scannar deras hemsida efter uppdrag och hittar en del, vd-assistent till exempel. Men min konsultchef anser att jag är för okvalificerad för detta. Nu har de däremot lyckats få in mig på inte mindre än två intervjuer nästa vecka. Ett på ett företag där jag ska sitta och titta så att alla information från det gamla systemt finns korrekt inmatat i det nya. Wow låter som ett riktigt arbete för en tänkande varelse... eller

Det andra är som orderadministratör på ett stort företag, vet inte riktigt vad det innebär att vara orderadministratör men eftersom det är mig vi pratar om så lär det innebära att jag ska sitta och skyffla papper från en sida av skrivbordet till en annan.

Dessutom är jag uppbokad på ett uppdrag som sträcker sig... håll i er....en hel vecka. Jag ska hoppa in som receptionist i andra änden av stan. Vilken lyckokänsla. Egentligen skulle jag börjat i dag med introduktion men eftersom fr kaos inte är helt återställd kände jag inte att jag kunde slänga iväg henne till dagis för att själv flänga iväg till andra änden och sitta i reception. Det stoppar inte min arbetsgivare utan jag får åka till uppdraget nästa vecka utan någon introduktion och köra så det ryker. Som tur är är jag ju inte dum i huvudet, har arbetat i receptioner och brukar klara mig långt med ett strålande leende. Men jag kan ändå inte låta bli att känna det som att något är i görningen.

Jag som har problem med att hålla normala arbetstider (om jag inte får utnyttja flex vilket vi konsulter tydligen inte får... i alla fall inte den här konsulten) så bokar man ut mig på ett receptionistjobb. Alla som suttit i en reception vet att man har inte flex utan man öppnar och stänger. Men eftersom jag är konsult måste jag acceptera detta. Det är 1 timmes resväg enkel resa vilket innebär att för att jag ska kunna vara på jobbet kl 8 måste åka senast kl 7 hemifrån. Dotra måste alltså slängas in på dagis innan 7 och sedan kan jag inte hämta förrän efter kl 18. För det första är mitt dagis inte öppet så länge (7.30-17.30) så det är omöjligt för mig att ha det så. För det andra är jag emot att min dotter ska behöva ha längre arbetsdar än mig, därför söker jag inte heller receptionistarbeten.

Den här månaden har jag dessutom dotra på heltid eftersom fadern är på utlandstripp med sin sambo fram till maj. Det innbär att jag måste lägga ner en förmögenhet på barnflickan för att över huvud taget kunna jobba. Alltså skulle jag idagsläget tjäna på att stämpla.

Man ska kanske inte gnälla, har i alla fall ett arbete, men jag tänker inte be om ursäkt för att jag har barn, och jag tänker inte be om ursäkt för att jag anser att jag har rätt att ta del av den välfärd som så många har kämpat för att få i arbetslivet. Många fina ord finns att läsa på hemsidor om att småbarnsföräldrar ska få en chans att få ihop livspusslet. Men som slav...ops... inhyrd konsult får man inte glömma att läsa det finstilta, för där avsäger du dig allt personligt liv. Det är lite som ett kontrakt med Rumpelstiltskin (bullerskaft). Jag letar febrilt efter kryphålet men misstänker att "true loves kiss" inte kan rädda mig den här gången.

Arbetslösheten känns plötsligt lockande igen.