Jag gick och la mig vid 23 i går och sedan låg jag och vände och vred på mig, kunde inte somna förrän så där 45 min innan klockan ringde. Så där sov jag kanske max 45 minuter. Fick upp fr kaos som faktiskt höll vad hon lovade och tog sig upp utan att knorra trots att klockan var 2 på natten. Hon klädde på sig och kissade och efter några minuter kom vi iväg. Var ute i god tid eftersom man aldrig vet vad trafiken har att erbjuda och jag vill inte riskera att köra på en älg bara för att jag är ute i sista minuten. Tankade bilen och gav mig sedan iväg på nästan öde vägar.
Men trots öde vägar hade Murphy en liten överraskning i rockärmen. När jag ligger och bränner på en 110 väg ensam i mitt eget härliga sällskap, kaos har börjat somna i baksätet efter att ha orerat oavbrutet i ca 40 minuter ser jag plötsligt en bil som beter sig konstigt. Det är bara våra bilar på vägen och bilen befinner sig ute i högervägren, jag ser att han börjar accelerera och trampar på bromsen. Kalla det magkänsla eller vad som helst men jag tror att jag på detta sätt lyckades utvika en mindre katastrof. Bilen får nämligen helt plötsligt full fart och tar sig över till vänster fil där den efter några vingliga meter ränner rakt ut i mittremsan så krock-stacketstolpar flyger åt höger och vänster.
Självklart har stod jag på bromsen redan vid första magkänningen och nu bromsar jag in helt i höger vägren och sätter på varningsljus. VI är oskadda men den andra bilen kommer ingenstans. Jag försöker få kontakt med föraren för att kontrollera att han mår bra men han verkar allmänt borta. Han tar sig ut genom passagerardörren och jag går honom till mötes vid hans motorhuv. Kan bara säga att föraren av denna bil inte var det minsta nykter. Inte på något sätt. Tvärtom befann han sig i det stadiet då det inte finns några som helst problem och han vinkade bara lite avvärjande och försökte sig på ett leende som mest blev till en grimas då hans ansiktsmuskler för länge sedan slutat lyda den väldigt omtöcknade hjärnan. Han var ok och jag åkte vidare. Dock inte utan att larma 112 och meddela att en synnerligen onykter varelse just hamnat i mittrännan på väg 73.
Därefter är dramatiken över för natten och vi anländer helskinnade till färjeterminalen i Nynäshamn dryga timmen innan man får komma ombord på båten. Vi fördriver tiden med att titta på våra medresenärer och fr kaos roar sig med att vara irriterande pigg.
Väl ombord på båten sniglar sig de 3 timmarna fram och eftersom ungen är så pigg blir det ingen vila för mamsen heller. Vi trampar runt på båten och hon kollar lite film
Vi anländer till Visby vid 8 och eftersom vännerna redan är här åker vi till dem för att fördriva timmarna innan vi kan hämta nyckeln till vår lägenhet (kl 15). Fr Kaos och kavaljer har roligt och jag känner mig rätt okej men avtrubbad. Vi sitter i det allt finare vädret och viftar bort flugor och diskuterar det mesta medan våra illbattingar flyger runt och vrålar. VId 13 är dock fr kaos humör inte närmelsevis lika fint som vädret och vi bryter upp. Det är inte lätt att vara 4 år ha varit vaken i 11 timmar och lekt de senaste 4 och varit ute på äventyr de resterande. HOn somnar i bilen och så gör även jag så jag ser det som bäst att hitta ett ställe att parkera så jag får vila ögonen innan jag gör som nattens-riddare och hamnar i diket (förhoppningsvis utan ngn medtrakfikant) där somnar jag och får mig en powernap a 15 minuter innan jag sätter kurs mot visby igen.
Medan vi trampar runt och väntar på att den sista halvtimmen ska fördrivas till minnenas gömslen kommer jag på den briljanta idén att jag ska hyra en cykel och på så sätt kunna ta mig runt till olika begivenheter. Nu när vi bor i Visby har vi ju cykelvägar till det mesta så varför inte få lite friskluft och motion samtidigt som vi gör resan till en del av upplevelsen. Fr Kaos stödjer denna idé med samma glädje som hon angriper godispåsen på lördagarna. Så sagt och gjort vi går till cykeluthyraren och hittar ett trevligt ekipage. En röd cykel och en gul cykelvagn. Fr Kaos står och riktigt strålar över chansen att hon ska få sitta i denna fina pumpavagn och bli körd hit och dit. Men när det går upp för henne att vi inte ska ta med oss cykeln på en gång bryter den trötta gnällig varelsen igenom och efter mkt lock och pock får jag så med henne till bilen. Med löfte om glass och att vi minsann ska hämta cykeln så fort vi har varit i lägenheten piggnar hon till.
Vi hämtar nyckeln och ger oss av till lägenheten, den här gången har jag faktiskt tur och allt ser trevligt ut och även om det är 2 trappor upp utan hiss lyckas jag få upp all packning. En vecka på Gotland kräver ju sin packning helt annan än när man är 18 och ensam på raggresa med polarna. När så allt är uppburet tar vi oss an nästa projekt, att hämta cykeln. Vi börjar vår lilla promenad och efter ca 1,7 km kommer vi fram till ringmjuren och nu får fr Kaos åter upp ångan när vi börjar se slutet på vår resa.
Nu har vi hämtat vår härliga röda cykel med gul cykelvagn och jag har lyckats trampa hem den. Har alltid fått höra att det är så underbart att cykla på Gotland eftersom det är ett så platt landskap. Och ja det stämmer. Vad de glömmer att informera om är att just denna brist på höjdskillnader också gör att man måste trampa HELA JÄVLA tiden. och med nästan 20 kg kaos i en cykelvagn så blir det lite trampa kan jag säga. Så på det hela taget känner jag mig väldigt nöjd och belåten med min dag. Som också blev så lång som jag befarade när jag vaknade vid halv 2. Men nu är den snart till ände och jag tänker efter att ha lagt ut lite bilder från dagen, och avslutat detta inlägg gå och lägga mig. Redo för en ny dag som enligt väderleksrapporterna ska bli rätt nöjsamt.
Fr Kaos är överlycklig över cykeln och jag gillar tanken på att jag kan låta bilen stå, vi kan bara hoppa upp på cykeln och trampa iväg till Visby, stranden eller PippiLand. Om vi vill kan vi på kvällen bara ta en liten tur på de många cykelvägarna och göra små strandhugg. Vi kan åka in till Visby för att hitta en smarrig restaurang för ja mina vänner jag kommer inte att laga mat. Även om jag har med mig både stekpanna och kastrull så kommer jag nog inte att lägga ner tid och energi på att laga mat. Det får en kock göra och jag betalar mer än gärna för det. Kanske inte hamburgare varje dag men nu när vi har cykeln kan vi ju sticka iväg in till ngn pastarestaurang innanför ringmjuren.
"Skänk mej av livets överflöd och jag kan undvara det nödvändigaste."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar