Typisk dialog:
fr Kaos står och råstirrar på de som har satt sig bredvid oss, en familj skogsmurrar som har stolar och sitter och pöser.
U(ndertecknad): hörrö vad har jag sagt om att stirra på folk!
Kaos: men du sa ju att vi skulle titta på folk?
Ja vad svarar man på det, försökte förklara skillnaden på att stirra och titta men jag vet inte om hon riktigt hängde med.
När finalerna var körda sprang vi till bilen och åkte hem, väl hemma fick jag plocka fram pincetten och plocka bort ett litet litet fiskben som trängt in i ena foten på fr Kaos under gårdagens rusningar på stranden (såg inget på stranden men nu hade det blivit lite infekterat och jag såg det lilla försåtliga benet). Smärtan måste varit jävlig och hon skrek men jag fick "operera" bort benen och när så Batman-plåstret var på plats var allt frid och fröjd igen.
Lite orolig var hon dock om hon skulle kunna hoppa i hoppborgen som vi skiktat in oss på, men efter några provhopp kom hon på att hon kunde hoppa på tå så gjorde det inte ont.
Vi tog oss in till Visby och åt glass, hoppade hoppborg, ja undertecknad hoppade inte utan agerade som vanligt jävulen-som-inte-bär-prada. Det är jävligt underligt att människor är så flata. Den här hoppborgen var inte stor och står inne på ett fiks mark utan större tillsyn av de sommarjobbande ungdomarna. Det är en blandning på åldrarna på de hoppande men oftast från 6 år och neråt. Det var tom en liten varelse som inte ens kunde gå som satt och lyckligt skumpade med. In hoppar då en kille av utländsk härkomst (föräldrarna befinner sig inte ens på området utan en bit därifrån) i 10 års åldern. Han börjar lite fredligt men efter ett par hopp börjar han så ta ut svängarna och gör saltomotaler, kullebyttor och halvnelsons. Effekten är att alla andra måste stå längs väggarna för att inte riskera att få hans 45or i huvuet.
Det står föräldrar runt borgen, undertecknad sitter som den latmask hon är vid ett bord en bit bort och överskådar det hela. Efter en stund börjar de övriga föräldrarna plocka bort sina barn ur borgen med motiveringen att de kan bli skadade när den stora pojken hoppar. Men ingen säger åt grabbhalvan. När flera grupper barn blivit ivägskrämda och fr kaos mest står i ett hörn blir jag rent av förbannad, jag stegar fram och säger åt grabben att komma till öppningen där jag relativt vänligt ber honom att inte göra kullerbyttor. Han verkar inte riktigt förstå, men tillräckligt mkt förstår han eftersom han så fort jag vänder ryggen åt gör extra höga kullerbyttor och nu springer och kastar sig till höger och vänster.
Nu slutar jag vara snäll och säger åt honom ordenligt. Efter några trotsiga kullerbyttor börjar hans attityd dock rämna och han blir stående. Nu får en annan mamma upp näbben och säger med "gullig" till honom. Jag försöker få honom att förstå att det är ok att han hoppar men att han ska strunta i kullerbyttorna. Efter detta hoppar pojken som de andra och övriga barn vågar återigen ge sig ut och studsar vidare. Men jag förstår inte de föräldrar som inte säger åt någon som så tydligt riskerar deras barns hälsa utan väljer att avsluta sina barns nöje. Är vi så fega vi vuxna?! Inte konstigt att våra barn är som de är, när ingen vågar säga ifrån.
Efter ett tag känner sig fr kaos färdighoppad och vi ger oss innanför ringmjuren för att få i oss mat. I några dagar har vi passerat en restaurang som har grillbuffé och nu slår jag till och tänker att lite grillat vill jag åtminstone få i mig den här sommaren. De är tom så vänliga att de ger fr kaos från á la karte menyn fast det inte riktigt är tid för det. Men däremot hade jag vad grillbuffén gäller kunnat stå över. Det var nog det mest patetiska försök till grillning som jag varit med om och det är nästan en skam att man får kalla det för grill-buffé. Nåja ingen åker väl till Visby stockholmsveckan för att äta mat så de behöver väl inte anstränga sig så länge de har öl och sprit tillgängligt och jag är inte tillräckligt rik för att tycka att det är värt att gå på de "finare" restaurangerna.
Efter middagen återstor fortfarande åtskilliga timmar innan båten åker och jag bestämmer mig för att vi ska gå runt lite i Visby. Det finns ju lite ruiner och fr kaos som den riddartokiga dam hon blivit tycker att det är jättespännande att titta på dem. Ja, jag vet det är ful att ljuga men en kyrkoruin är inte lika häftig som en ruin efter en riddares hem för en 4 åring. Men om jag kan fåhenne att tycka att det är intressant kan vi när hon har åldern inne ta det för vad det är istället.
När vi nått havet börjar himlen mörkna, tyvärr inte för att kl är slagen utan för att ett oväder är på väg in. Vinden ökar och åskan börjar höras på avstånd. Fr Kaos som blivit skrämd av åskan tidigare i sommar blir rädd och vill att vi ska ta oss till bilen och åka hem. Men eftersom vi är i ena änden å bilen i den andre så blir den en bra bit att gå. Under tiden passar jag på att berätta om guden Tor som är arg och slår med sin hammare. Efter den lilla sagan ter sig mullret inte lika otäckt längre och hon vågar sig till och med på att skratta. Men sen kommer regnet, och det är ett riktigt åskregn, man blir blöt in på bara kroppen av de första dropparna och resterande är mer för att jävlas.
I bilen skrattar vi åt vår situation och fr kaos säger att det inte var så farligt. Men hon är glad att vi är inne.
När vi kommer tillbaka till lägenheten passar jag på att packa bilen i ett litet uppehåll och sen sitter vi på balkongen och tittar på medan ovädret drar förbi. Sen kommer en ambulans och vi följer med spänning händelserna på gården. En något överförfriskad donna ska transporteras till sjukhus medan resten festar vidare och nej det var inte någon stockholmsbrat utan en av de öboende.
Kl 22 ger jag upp och vi lämnar lägenheten, tänker att det blir lättare att hålla oss vakna om vi sitter i bilen, vilket inte var helt sant eftersom det när vi kom till färgelägret fortfarande var 2 timmar innan båten skulle gå. Som tur är kommer en del av folkrace-bilarna förbi och det gör att fr kaos håller intresset uppe. Så på det hela taget går det fantastiskt bra. Vi är vakna tills vi kommer till våra platser och sen somnar hon som en sten, jag vilar ögonen men får mig nog någon timmes sömn. Sen är det bilfärd hem och trots att hon fått gå till bilen själv somnar hon om och sover hela vägen hem. Jag hinner packa ur bilen också och sen går vi och lägger oss.
Dagen har tillbringats hemma, tvätt har tagits omhand, trädgården fixats lite i (även om mor varit här och hållet ett vakande öga) och sedan en sväng till hanglet.
Nu sover hon och jag ska snart följa hennes exempel. I morgon kommer så fadern och hämtar och jag får två veckors ledigt. Något jag ser fram emot med blandade känslor. Jag förstår inte hur människor kan välja att skaffa barn på egen hand, har de inga egna behov eller har de en familj som ställer upp. Att ha barn 24/7 är inte en dans på rosor och man är utmattad och får ingen tid för sig själv. Inget som funkar för mig, behöver ladda mina batterier ibland med lite ensamtid. Men samtidigt är det fruktansvärt att inte alltid få ha min lilla krigarprinsessa hos mig.
"Samvete och feghet är samma sak. Samvetet är firmamärket."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar