Ibland undrar jag vad det är som styr det som händer i ens liv. En del säger ju att man formar sitt eget öde. Andra att det blir vad det blir.
Eftersom jag nu återigen är arbetslös efter en sommar på fängelse, har visserligen ett timkontrakt med dem så om de behöver mig hör de av sig. Dock har det nu gått 2 veckor utan ett ljud från dem så jag börjar anta att det inte bli så mycket jobb.
Då kom jag på den otroliga snilleblixten att jag skulle avsluta studierna och bli certifierad massör
det som behövs för att man ska kunna arbeta som massör tydligen. Jag har ju dessutom betalt utbildningen men eftersom A-kassan inte fick rätt på sitt datasystem fick jag aldrig något skriftligt besked om att jag fick plugga på deltid och ändå ha rätt till a-kassa. Men kände jag att okej nu gör vi det här i höst i stället för att bara sitta hemma och spela wow hela dagarna och äta godis.
Sagt och gjort ringde massa samtal, fixade dokument och skulle börja plugga på måndag. Börjat bearbeta mig själv för att jag ska tycka att det är kul och hade nästan börjat se fram emot det.
Men så kom första samtalet. De ringde från dagis, fr kaos har ögoninflammation. Bara att hämta hem henne och sedan måste hon vara hemma tills ögonen är bra, vilket kan ta upp till en vecka. Så där rök min chans att gå på kurs nästa vecka. Muttrade.
Sen kom nästa samtal. Sökte ett jobb i morse och rekryteraren ringer nu för att boka in ett möte nästa vecka?!?!?! Okej så vad hände där? Ett jobb i området där jag bor, inom det jag är bäst på och med start typ omgående.
Vad fan ska man ta sig till? När jag planerar och funderar och tänker ut går det käpprätt åt skogen. Dörrar stängs med en jävla fart. Men sen helt plötsligt öppnar sig en ny dörr, en som jag inte sett förut eller över huvud taget tänkt på.
Bara att inse att jag är nog en sån som bara ska glida med och se vad som händer. Inte planera så jävla mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar