Eftersom jag oftast inte behöver åka kommunalt så har jag använt mig av åkremsor. Men eftersom jag idag återstiger till de arbetandes skaror bestämde jag mig för att ta steget in i 2000-talet. Jag köpte mig ett månadskort. Vilken känsla att återigen kunna öppna spärrarna själv. Känns som jag räknas igen. Just nu känns allt lite för bra för att vara sant och som vanligt väntar jag bara på smällen. Men den här gången ska jag försöka ha närvaron och passa på å njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar