å det funkade

bra så...

liten uppdatering då.

Nackröntgen för någon månader sedan gav resultatet att det konstaterades att jag har ett litet diskbråck i nacken mellan C5-C6. Dock påstår alla läkare att det inte har något som helst att göra med smärtan jag känner, varken i armarna eller i nacken.

Dr Slarver ringde faktiskt upp i går efter mitt sista inte helt glada samtal till receptionen och bad om ursäkt för att han inte hunnit med. Han skickade läkarintyget och jag är sjukskriven en månad till. Ny tid bokades eftersom jag även gjort nervtestet så nästa lördag ska jag träffa dr Slarver för fortsatt diskussion om vidare åtgärder.

Vad som kommer härnäst beror på vad nervtestet visar, men som det lät på tjejen som gjorde testet så påvisade det inte något onormalt. Bortsett från ett litet bortfall i känselnerverna i höger arm. Sen får vi se vad läkaren på neurokliniken säger om det och vad dr slarver säger.

Ne(r)ver ending story kan man säga.

Det enda jag vet är att mina armar värker dag som natt. Armbåge, underarm och handleder. Fingrarna beter sig lite som de vill och om jag håller i något gäller det att fokusera eftersom det lika gärna kan hamna någon helt annanstans än där jag hade tänkt mig, oftast på golvet och gärna om det är ris eller något annat som sprider ut sig fint. Nacken som verkade gå åt rätt håll under julen är tillbaka i gamla vanor. Värker hela tiden men är lite bättre på morgonen för att öka i intensitet under dagen för att sedan toppa med lite migrän på kvällen om jag har tur.

Citodonet som jag tar för att få sova tar bort det värsta. Dr Slarver var inte helt nöjd med att skriva ut och varnade mig för att ta för många tabletter. Jag försäkrade honom om att jag på grund av effekterna (drogad) inte tar tabletter annat än till natten eftersom jag ska hämta och lämna fr kaos i skolan.

Ska dock erkännas att jag sover fantastiskt bra på citodon, får man kanske inte säga. De nätter jag försöker vara utan vaknar jag i sedvanlig tid vid 2:30 och håller mig klarvaken fram till 5-tiden då resten av familjen börjar tycka att det är dags att gå upp. Om jag mot all förmodan trots allt sover brukar jag bli väckt mitt i natten av någon (tonåring, sexåring eller katt) vilket har samma effekt. Jag ligger vaken fram till kl passerat fem.

Men med tabletter i kroppen somnar jag som ett barn och blir jag väckt av ovan nämnda terrorister kan jag lugnt somna om. Första gången på 10 år som jag nästan får en hel natts sömn... inte fy skam det heller.

Eftersom både min nye läkare och försäkringskassan verkar anse att jag borde kunna arbeta sitter jag framför datorn lite mer än jag borde och det får resultatet att armarna värker utav h-e.
Jag vet inte hur de tänkt lösa det lilla dilemmat för det där med fotmus i all ära, tror inte att ett fottangentbord är speciellt effektivt eller smidigt så om jag inte ska sitta och blåsa i ett rör för att välja bokstäver måste mina armar bli helt bra innan jag återvänder till arbetet.

Den som lever får se och jag avvaktar att stressa upp mig mer än så här innan jag fått reda på vad dr slarver anser om framtiden.