måndag

Efter en härlig helg, som gett mycket lugn en del skratt och en och annan överraskning.

Fr kaos var hos sin far och lämnades hungrig trots att det är han som ska ge henne mat på söndagen. Har försökt prata med honom om att ändra lämningstid eftersom jag inte tycker det fungerar men som vanligt slår han dövörat till och spelar oförstående.

Bonus 3 fyllde 18 så det var fika för familjen, middag och sen blev han utdragen på krogen. Han kom hem i hyfsat skick vid 4-tiden på morgonen. Upprätt läge.

Han ömma moder bjöd dock på en överraskning. Under fikan tog hon några rundor i trädgården och betraktade "förödelsen" undertecknad åsamkat hennes tidigare domäner. Och som tack för kaffet tog hon helt sonika med sig en liten stenkanin som hängt i trädgården. Utan ett ord tog hon den med sig men hade oturen att bli upptäckt av Drasuten. På frågan vad hon gjorde svarade hon att den var hennes och han skulle ändå inte sakna den.

Må så vara men det är ändå rätt respektlöst, de gjorde bodelningen för 1 1/2 år sen, tycker väl inte att hon efter det bara kan knalla in i vårt hem och ta saker hon anser är hennes. Utan att höra sig för.

Jag hade, efter valborg trott att hon faktiskt menade det hon sa, att hon mår bättre och att det inte är några problem. Men efter helgens övning är det mer än klart att så inte är fallet. Anser nog att handlingar väger tyngre än ord.

Söndagen var härligt slö men bjöd på helgens andra överraskning. Positiv sådan. Vi tog en runda på vår nya hoj för att känna in oss. På vägen möter vi en man på en hoj som drog Drasutens uppmärksamhet till sig. Det visade sig att butiken, som en av få, faktiskt hade söndagsöppet. Sagt och gjort vi sladdade in där och provkörde hojen.

Det verkar inte bättre än att vi ska köpa ny hoj! De två andra i familjen lämnas in i utbyte och tigern får följa med oss hem.

Inte planerat. Men när vi pratade igenom det hela kom vi fram till att ingen av oss egentligen gillade glidaren. Den är stor, tung och lite otymplig att köra. Att sitta bak är inte heller en skön upplevelse.

När vi åkte tigern föll alla bitar på plats. Visst finns det förståndigare sätt att hantera situationen men varför ska man alltid vara förståndig.

Fortsättning följer.

I skrivandes stund sitter undertecknad på t-banan på väg till jobbet. Armarna värker trots tabletter och citodon-slöheten har satt in. Tur det bara är 2 timmar.

Published with Blogger-droid v1.7.4