redo för utvärdering

I dag var jag på Rehabiliteringsmedicinska kliniken vid Danderyds sjukhus. Jag ska dit 4 gånger till.
En arbetsterapeut skulle ta reda på hur mitt liv ser ut och testa. De måste ju ha bevis på att det jag säger stämmer.

Först pratade vi en stund, sen fick jag fylla i några test. Ett med siffror där jag skulle para ihop likadana sifferföljder med varandra. Ett med bokstäver, där jag skulle skriva en massa efternamn i bokstavsordning, alla började på samma bokstav så det var ett pusslande.

Samtidigt som jag gjorde testet skulle jag berätta hur jag kände.

Efter det var det dags för det rent mekaniska testandet. Fram tar arbetsterapeuten en vertikal bräda fastskruvan på en annan bräda. På den vertikala brädan fanns lås, handtag, portmonär med dragkedjor, skruvar, burkar med lock. Jag skulle låsa upp låset, ta ut pengar ur portmonäerna och skruva på skruvarna och öppna burkarna med lock.

Klarade allt galant. Tyvärr. Problemet är ju inte att jag inte kan göra saker. Problemet är att jag får ont av att göra allt. Därför har jag nu ont som fäään i båda armarna. Det enda som jag fick problem med var att skära en lerklump (leklera) i fyra bitar med en kniv. Där sa till och med arbetsterapeuten att hon såg att jag fick justera greppet för att klara av uppgiften som inte är svår i sig.

Om två veckor ska jag träffa sjukgymnast och då kommer jag säker få göra en massa "roliga" test.

Som vanligt är jag för duktig för mitt eget bästa. När ska jag lära mig att inte göra om det gör ont?! Fast å andra sidan, om jag skulle tänka så skulle jag lika gärna kunna gå och ta livet av mig eftersom jag inte skulle kunna göra något över huvud taget.

Skit i alla ändar kan man säga.