Tredje mötet hos rehabutredningen idag. Träffade en läkare som efter en timmes "förhör" och lite undersökning konstaterade att jag kvalificerade mig för att få intogs fibromyalgi på mitt cv.
Förra veckan träffade jag en psykolog. En mager skata med tics. Hon skyllde allt på min barndom.
På onsdag ska jag träffa sjukgymnast och med tanke på hur jävligt jag har i kroppen efter läkarens milda undersökning bävar jag. Men den dagen den sorgen.
Först ska jag eventuellt ta mig igenom två kvällar med Drasutens exfaktor, något som jag inte ser fram mot. Varför gör jag det då kan man ju fråga sig? Gemensamma vänner är svaret. Antingen får vi annonsera efter nya bekanta att spela kort med eller så får vi helt enkelt leva med onda blickar, sura miner och stela situationer. Om vi inte helt ska förvandlas till enslingar har vi i dagsläget inte mycket att välja på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar