Alltid något

Om du frågar mig är jag en rätt lat person. Men det finns en energisk och sportig del av mig som jag håller inlåst bakom fett å valk. 

Idag tog sig denna del av mig en olovlig permission och det värsta av allt är att den tog hela mig med sig. 

Drasuten vill kommaigång med att springa igen. Hans kropp har dock inte riktigt varit med på notorna så det har blivit lite si och så med joggingrundorna. Men idag tog han Odågan i för ändamålet inköpt strechkoppel och stack i väg på en ända. Byrackan får inte följa med eftersom Drasuten tar för långa kliv och det innebär galopp. En tanke har länge legat och gnagt där inne med sportiga jag och idag gick vi från tanke till handling. 

Vi joggade! Visserligen inte så långt men eftersom jag inte gjort något liknande på väldigt många år tyckte jag att det var bäst att börja lugnt. Bara sån sak. Ta det lugnt är inte något som ligger för mig. Det är allt eller inget. Men idag var jag förståndig. Och jag överlevde. Än så länge. 

Vi får se imorgon. Kroppen är fortfarande chockad

Jag är också chockad. Jag tyckte det var skönt. Och kan tänka mig att göra om det. Men först ska jag som sagt överleva morgondagen.