Framsteg och bakslag

Min lilla stora tjej, fr kaos, fyller 12 om en månad. I tisdags fick hon sin första mens. Hon har tagit det bra och inte haft större problem. Hon var med på gympan, men ville inte duscha i skolan vilket är okej eftersom det är sista lektionen. 

Hon berättade för sin nuvarande bästis och det kändes bra. Så jag är oändligt stolt över vilken fantastisk dotter jag har fått. 

Men idag skulle hon så till faderen. Hon bad mig ringa och berätta för honom att hon fått mens för hon kände sig obekväm att prata med honom. Sagt och gjort. Han lovade att han skulle fixa bindor till henne så det fanns när hon kom. Eller hur. 

Funkade så där. Fr kaos överlämnades kl 15.30 och kl 18.05 ringer fadern och är tokstressad. Han är i affärn nu och ska köpa bindor men dom har inte de jag skickade bild på till honom. Det var bara en massa vingar och odouer controll och jadajadajada... Enligt honom finns det inte bindor utan vingar att uppbringa i hela långt-bort-i-fan. Efter några minuter gav han upp och vi la på. Men han gjorde tydligen ytterligare ett misslyckat försök, han ringde igen (lät telefonsvararen ta det) och ylade om att han minsann inte hade tid med det här. 

Jag kände bara, jag orkar inte. Turligt nog hade jag sagt åt fr kaos att ta med sig några bindor utifallatt (känner mina halta löss på gången) så hon klarar sig till på söndag. Sen har vi en månad på oss till nästa blodiga drabbning.