Dagen börjar

Som vanligt är avlämnningsdagen alltid lite jobbigare än vanliga mornar. Den här var inget undantag. Blev på försenad att jag missade det tåg jag borde åka. Det visade sig snart att även sl hade en dålig dag. Tåget var 5 min försenat, men lik förbannat fick jag springa. På tåget sitter en man med någon form av störning. Har haft förmånen att dela tåg med honom förut. Han tog inte detta med förseningen vidare bra. När tåget inte lämnade perrongen började han gapa och skrika. När vi kom iväg blev han lugn men det varade bara tills vi kom fram till nästa station och blev stående även där. Nu eskalerade allt. Mannen blev rosenrasande. Därefter bjöds övriga resenärer på en liten morgonshow. Nu rullar vi igen och showen är över. Allt återgår till det normala. Jag blir nog lite sen till mitt tumrullande arbete... Gråter inte för det.

Lunch

Fick verkligen kämpa för att inte tömma godisavdelningen på tröstgodis. Klarar mig någon timme nu.

Mutter

Och skruvar... Sitter på jobbet och har tråkigt. Har inget att göra. Förstår inte vad de ska ha mig till.

Betrodd

Åter på jobbet. Min dator har tydligen saknat mig och har bestämt sig för att bestraffa mig. Hårt. Musen vägrar fungera och de pekdon som finns på laptopen vill inte det mina fingrar vill. Skärmen som jag skulle få reagerar inte på ström vilket gör den rätt oanvändbar. Skulle fan stannat i sängen. Har exceldokument att fixa. Lyckos mig. Men fick en telefon. Fick något nytt att förundras över. Om man har en jobbtelefon och lämnar in den när man slutar. Tar man inte och rensar kontakterna? Människan som haft telefonen innan har lagt in alla människor i sitt liv inklusive koder till alla sina kort. Fascinerande. Nu åter till min dator...

Nyckeln

Ibland undrar jag om saker som händer i livet tjänar som nyckel till andra saker. Som att en sak som händer låser upp nästa händelse. Även om det inte finns någon direkt röd tråd hänger de samman. Själv ser man inte sammanhanget utan tittar på varje händelse som unik. Inte förrän man tittar i backspegeln kan man se om man är tillräckligt öppen. Om en sak som varit jobbig hänt fokuserar man på det. Tycker synd om sig själv, gråter och gräver ner sig i sorgen. Istället borde man snabbt försöka gå vidare. En stunds sorg för att sedan titta upp ur gropen man befinner sig i för att se vad som väntar på andra sidan. Undertecknad måste lära sig ta vara på livet.

Två maskiner. Två öden

Den ena maskinen ligger jävligt risigt till just nu. Har inte tvättat på 3 veckor och har således mycket tvätt igen. Båda maskinerna startades samtidigt med samma program. Ändå tog den ena 20 min längre på sig att bli klar. Det är inte okej. INTE. OKEJ. Allt måste klaffa för att jag ska slippa ha fullt med blöt tvätt i lägenheten.

Mara

Kom just på varför jag legat vaken och haft ont, glömde ta Alvedon... Gör om gör rätt.