Mänsklig dumhet

Jag börjar på allvar undra om jag inte är en misantrop. bevisen staplas utanför dörren som ved utanför huset på landet inför vinden och även om jag försöker blunda för det så blir jag snart tvungen att ta bladet från munnen och omfamna denna sida av mig och försöka göra det bästa av det.

Såg ett inslag på Aftonbladets TV en kille som döpt sin son till Adolf Hitler och hans försvar var att "det tillhör det förflutna". Men hur hjärndöd kan man bli. Det är skrämmande att han inte ens inser att hans vägran att vara som alla andra mest får honom att se ut som en idiot.

Kanske det lätt blir så? Jag har ju en viss tendens att alltid gå mot strömmen och ibland undrar jag om det är bara för att jag vägrar göra som alla andra eller för att jag faktiskt inte tycker att den vägen som alla andra vandrar är speciellt lockande? Ett sånt resonemang kanske kan gå överstyr och få konsekvenser som dessa...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4015992.ab

"Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig."

Oscar Wilde