Åså var den en sån dag

Vet inte varför, men just nu är det berg-å-dal-bana med mitt känsloliv.

Ena stunden känner jag mig på topp, stark och kraftfull. Har massor med energi och allt känns fullt genomförbart.

Nästa sekund är jag nere i gyttjan igen. Energin har runnit ut och jag känner mig helt tömd. Tror att det är för att jag har så svårt att verkligen göra det som känns rätt och det hämmar mig. Känslan av att inte våga ta steget och bli den där jag ser i mina tankar gör mig frustrerad.

jag vågar fan inte ens säga nej till en dejt med en person som jag inte är intresserad av för jag vill inte såra honom. Men vad är det för stil?! Varken juste mot mig själv eller honom.

Jag vill gå massageutbildningen men vågar inte för jag oroar mig för om jag verkligen vill massera kreti och pleti. Tänk om jag tycker att det är jätteroligt då?!

Köpte färg till att fixa hallen, blev en tråkig grön som ska matcha den konstiga gröna jag har och några klisterblad som dekoration. Energin försvann så fort jag kom innanför dörren och jag har tilbringat dagen med att springa runt i WoW-världen å irritera mig på alla idioter.

Känner mig bara anti allt just nu. Massor jag vill göra samtidigt har jag ingen energi att göra det.
Hur hittar man energin? Hur hittar man motivationen att sparka sig i röven?!

Vill gå ner i vikt! Vill hitta meningen med arbetslivet! Vill träffa en man! Vill bo i en lägenhet som jag ser en framtid i?! Även om jag pysslar med den här så känns den inte som något jag ser mig bo i en längre tid. Känner mig rastlös och vill hitta en grund!

Men fan det verkar helt jävla omöjligt. Vad ska krävas?! Var hittar jag det modet att bli den jag tror att jag är?! Fan för att jag ska vara så jävla velig och bekväm.

Vill ju verkligen inte bli som min mamma! usch i dag har hon irriterat mig. Det är konstigt att man samtidigt som man älskar någon kan förakta en person så mycket.

Jag föraktar att hon låtit sig förfalla på det här sättet, föraktar att hon blivit den bittra hatiska surkärringen som hon blivit och sådana människor har hon själv föraktat. Älskar henne för att hon är min mamma. Föraktar henne för att hon inte vågar ta tag i saker utan går hemma och muttrar tills hon blivit så arg att hon bara kastar ur sig en gnällig kommentar.

må jag aldrig bli som hon

"Varje kvinna blir lik sin mor - det är hennes tragedi.

Ingen man blir lik sin mor - det är hans tragedi."

Oscar Wilde