Sen var det frukostdags och därefter packade vi för en dag på stranden. En hel del ska med och när vi väl kom ut till vår väntande springare upptäckte vi att den förut så strålande solen hade fått ge vika för lite mer burdusa moln, som nu täckte himlen och hotade alla som vågade kika ut med att vilja släppa lite kallt vatten på dem.
Men inte låter vi en sådan liten petitess som avsaknad av sol och värme hindra oss från att gå till stranden. Sagt och gjort vi packade cykeln, Fr Kaos hoppade in i sin lilla husvagn och det bar av. Rätt skönt att cykla i moln måste jag säge, även om fr Kaos fick stoppas om med filtar och annat. Men hon var lika lycklig för det och jag trampade glatt iväg de 2 milen till badstranden. Nu kanske vän av ordning undrar om det inte finns någon annan strand som ligger lite närmre. Det gör det med all sannolikhet men den här stranden är mitt ljus i mörkret. Det var den stranden som räddade mig och Kaos den ödestigra sommaren för två år sedan då hennes far bestämde sig för att han ville leva utan mig. Här fann vi en oas och till min glädje var den lika underbar nu.
Vi hade tur, för molnen höll i sig hela vägen till stranden men de luringarna passade på att kasta lite vatten på oss för att skrämmas. Men just som vi svänger in till stranden så bryter solen igenom. Efter några kämpiga minuter, som kändes som en evighet men var säkert bara 20, lyckas så solen överlista molnen och resten av dagen var solig och om det inte hade varit för blåsten så hade vi sluppit överdragsklädseln.
Men liten Fr kaos var överlyckig och modigare än förra gången vi var här. Hon sprang och hoppade i det iskalla vattnet. Jag är och förblir tyvärr en badkruka men eftersom min kropp så tydligt visar när den tycker att vattnet är obadvänligt så känns det inte som jag behöver bevisa något för någon. Efter att ha vadat runt i den kanske 10 gradiga vattnet (kändes så, var säkert runt 15-20) försvann känseln inte bara i tårna (som är rätt förståerligt) utan även i två av varje hands fingrar. De blir vita och gör ont som fan. Därför stod jag tålmodigt med en handduk omkring mig medan jag tittade på när Kaos härjade runt och sparkade skum.
Med några depåstopp för att byta badout-fit och få i sig lite lunch så klarade kaos av nästan 3½ timme på stranden. Sen cyklade jag hem i gassande sol. För den som undrar kan jag upplysa att det är rätt jobbigt att cykla med 20kg tösabit i cykelvagn tillsammans med ex antal kg packning. Mina lårmuskler har fått jobba för högtryck och vi ska inte tala om hur min stackars ändalykt känner sig... säger bara AJ.
Efter att vi tvagat av oss somnade undertecknad i sängen medan fr kaos tittade på teve och lekte i vardagsrummet. Kravlade mig upp efter typ 20 min och grenslade vår ädla springare igen. Nu var destinationen Visby för att äta middag och vi åt på Nunnan. Köttfärssås och pasta till liten och oxfile med svampsås till stor. Sen råkade det vara det gycklaruppträdande på torget när vi skulle gå så vi fastnade där en stund men därefter åkte vi hem.
Dagen är nu slut och liten somnade rätt omgående efter att ha hållit ut till halv nio. Stor kommer nog inte orka sitta uppe speciellt länge till utan ville bara skriva ner dagens intryck och sedan joina den lilla.
I morgon väntar nya äventyr och kanske eventuell blir det då Folkrace. Det är tydligen en av Sveriges största folkrace-tävlingar nu med start i morgon. Tror att liten skulle uppskatta att se bilar köra runt och krocka till höger och vänster. Onsdag är inbokad med vänner och då är det Kneipbyn och pippiland som gäller.
"Jag tycker inte om arbete ens när andra utför det."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar