Tanke i förbifarten

I fredags när fr Kaos och jag var och inhandlade de sist absolut nödvändiga sakerna till vår resa mötte jag en av mina grannar



En rolig och trevlig kvinna i min egen ålder som jag gärna hade haft mer kontakt med men eftersom jag är den osociala varelse jag är så tar jag sällan kontakt. Jag bjuder inte hem mig själv på fika hos någon utan väntar snällt på att bli inbjuden, trots att personen i fråga sagt att det bara är att komma förbi. Men att bara komma förbi är inte riktigt min grej tyvärr. Ngt mer jag måste jobba på kanske



Jag har några veckor sett denna kvinna med löshår, min första tanke var att hon tröttnat på sin korta spretiga frisyr och gjort som jag, fuskat. Men mitt otränade öga tyckte ändå det mer såg ut som en peruk. Vi har dock tidigare bara pratat väder och vind. Fast även då har jag känt något som hängt kvar i luften som en outtalad önskan. Så en kväll i veckan såg jag henne med rakad skalle och nu kändes det ännu mer att det var något som inte bara var fel utan rejält åt helvete. Så när vi nu möttes på gården där hon stod och slet i humlestörarna kring sin uteplats, passade jag på efter att vi utbytt de vanliga artighetsfraserna att fråga. Fick då det bekräftat det som någonstans i bakhuvudet har legat och ruvat. Hon har drabbats av bröstcancer. De har tagit bort allt de sett och nu är det dags för steg 2 cellgifter. Vi pratade lite fram och tillbaka och jag måste säga att jag beundrar denna kvinna för hon har kuraget att fortsätta leva. Hon lägger sig inte bara ner och tycker synd om sig själv (vilket hon förståerligt nog gör vissa dagar också) men till skillnad från min mor som genast spelar död så försöker hon ändå leva.



Vårt möte fick min känsla av att verkligen se över mitt liv och ta fasta på vad som är viktigt att explodera. Jag kan inte längre bara vara lagom för mitt naturliga tillstånd är nog inte lagom utan något annat. Jag har hållit mig själv fången under nästan 20 år och nu fan är det slut. Vad vill JAG!???!



Ta vara på livet här och nu, det är faktiskt inte alltid bättre att skjuta upp till morgondagen det man kan ha nöje av i dag. Så lägg av med att alltid säjfa och vara lagom. ta ut svängarna om du mår bra av det, var lagom svensson om det är det du vill men var det här och nu.



Säg till de du älskar att du älskar dem. Å alla de där andra fosklerna som faktiskt har någon sanning i sig när man sitter där på livets sista dag och inser vad man INTE gjort. För jag har en känsla att det är få människor som i livets slutskede sitter och tittar på vad det gjort utan de grämer sig över det de inte gjort.

"Livet är för viktigt för att tas seriöst"

Oscar Wilde