I går vaknade jag ju av att solen sken in i vårt sovrum så jag bestämde mig på kvällen för att mota olle i grind och jag satt upp svarta sopsäckar för fönstren bakom gardinerna. Det såg jättebra ut på kvällen men de var inte riktigt tillräckligt mörka för att hålla ljusstrålarna stångna. Men lite dunklare var det väl om man jämförde hur det var utan. Men vi vaknade i alla fall vid halv sju och liten gick upp medan jag låg kvar i sängen och studerade en gotlandsguide. Så jag blev kvar till halv åtta. Sen var det dags för dagens utflykt.
På färjan över hade vi sällskap av en samling udda skapelser. Fr Kaos undrade storögt vad alla "små" bilar var för något och jag förklarade att det var racerbilar. Hon som älskar bilar tyckte ju det lät roligt och när jag upptäckte att en av Sveriges största folkracetävlingar skulle gå av stapeln i närheten av Visby så frågade jag om hon inte ville se. Det ville hon ju självklart så det var dit vi åkte. Jag mitt nöt trodde ju att vi skulle vara där några timmar, typ fram till lunch och sedan kanske åka hem å kanske hinna med en vända till stranden eftersom det nu var så härligt väder. Men se av detta blev det intet. Det var ju SÅ roligt (tyckte även jag) att se alla bilar som krockade, hamnade i "diket" och rullade så vi blev stående där ända till tre tiden. Sen bar det av hem och eftersom jag visste att kvällen skulle bli lång så hoppade vi i säng och sov en timme. Trots protester och idogt intygande om att hon minsann inte behövde somna sov vi strax sött båda två och vaknade inte förrän en timme senare. Vi åkte och åt hamburgare på Sibyllan i kvarteret och sedan bar det av med cykel till nästa begivenhet. Riddarspel i Visby.
I går mötte vi ju gycklarna på stan och då pratade de om riddare och dum som jag är berättade jag för fr kaos vad det var och hon blev ju eld och lågor. Så jag lovade henne att hon skulle få se riddarna. Väl på plats fick vi stå i kö i ca 20 minuter och sedan punga ut med en del sköna slantar för att sedan slå oss ner på bänkar. Eftersom fröken inte riktigt visste vad hon hade att vänta blev hon överlycklig när hon fick se riddarna komma in på sina hästar.
Det visade sig att det inte bara var uppvisning utan båda sidorna av läktarna var med och var på var sin sida. Vi satt på Landsidan och när tävlingarna var över stod vi som enväldiga vinnare. Under hela tävlingen skulle det tjoas och hurras för våra respektive riddare och buas och fyes på motståndarna för att på så sätt ge våra riddare det stöd de ville ha. SÅ i två timmar skrek vi oss hesa och applåderade oss varma.
Det var både riddare på häst, "fot"riddare och pilbågsskyttar som fick göra sina små uppträdanden. Det som var bäst var dock riddarna på häst. Pilbågsskyttarna verkade mest obekväma att vara bland publik och såg ut som de ville sjunka genom marken. Fotriddarna var dåliga skådespelare och de sk uppgörelserna var mer en uppvisning i dålig koreografi och inlevelseförmåga. Riddarna på häst däremot bjöd på sig och det var en härlig stämning när de kom in. De var också otroligt skickliga. En liten eloge till vår sidas pilbågsskytt som var mästerlig och lyckades träffa en flygande kråkegoja som hängde i en lina med alla sina tre pilar. Han såg ut att helst vilja vara någon annanstans, hade en hållning som en säck potatis men briljerade när det gällde att pricka rätt.
Efter att turneringen avslutades med man mot man så påbörjade vi vår färd hem och eftersom fr Kaos fick sin vilja igenom och vi cyklat dit var det bara att gränsla den röda springaren och ta sig hemåt, självklart var riddarspelen belägna på det enda backiga stället och efter att ha försökte ta mig igenom Visby innerstad med cykel och cykelkärra så fick jag baxa upp cykeln. Den jävla backen var sååå lång. Men sen kom vanliga trampandet och vi nådde hemmet. Eftersom vi varit på riddarspel och jag uppmuntrar alla tendenser till att vara "oflickig" så hade förstås Fk Kaos fått sig ett litet riddarkit. Ett svärd och vad vore ett svärd utan sin "slida" men det kostade...Fast hon var lycklig och det var värt vart enda öre. Eftersom barns minne är lika kort som en guldfisk vill jag ju ge henne möjligheten att bära med sig sitt minne och sen gör det mig lycklig att få göra henne lycklig. Bortskämd ja kanske... men det var jag me och se det blev ju nästan människa av mig me.
Nu somnade min lilla riddare och i morgon är det dags för Pippiland. Vi får väl se hur länge vi orkar hålla ut. Hon har ju med sin kavaljer och då är det en fart som inte ens en duracellkanin på ectasy orkar med så hoppas jag hon är någorlunda utvilad. Resten av veckan får nog bli lite lugnare och vi ska nog ta oss till stranden och bara vara en dag också. Inte för att det är så mycket lugnare men kanske inte lika många intryck.
""Alla charmerande människor är bortskämda.
Där ligger hemligheten med deras dragningskraft."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar