onsdag, juli 08, 2009

Tankekvinnan

Vet inte om det är min egyptiska tankekvinna som fått mig att öppna ögonen för mitt liv eller om jag bara har en tidig 40 årskris som ger mig den välbehövda sparken i baken. Jag måste ta tag i mitt liv.

Jag kan inte fortsätta ta arbeten enbart för att min mamma tycker att det är säkert och därmed tycker jag att det är säkert. Kan inte bara tänka på att jag måste ha en viss summa pengar utan faktiskt titta på vad det är som gör mitt liv värt att leva.

Självklart min dotter men hon är ändå inte det som får mig att gå upp på morgonen, missförstå mig rätt. Jag älskar henne men jag är ändå något även utan henne, jag är inte bara någons mamma.

Har kommit på att jag inte vill fakturera, leka speditör eller vara någons assistent. Tror att det sistnämda ändå är något som skulle kunna fungera på rätt företag och med rätt chef men ändå nu har jag ju chansen att verkligen göra något av mitt liv.

Har ju pengar ett tag framöver, och en del av mig säger att skaffa dig genast ett jobb så du kanske kan bygga upp en buffert och fortsätta leva livet. Resa, unna dig saker och må bra.

En del av mig säger att chansa, gör något crazy och oväntat. Starta eget, utbilda dig till något eller ta ett jobb som kanske ger dig mindre pengar men mer värde i livet. Vad det skulle vara vet jag fan inte. Har ju alltid funderat på att bli massör men inte ansett mig ha råd till det, och dessutom vad är det för liv att vara massör får man några pengar på det. Alltid någon som gör att jag inte vågar satsa.

För några dagar sedan sa min mamma något som gjorde mig både förvånad och glad. Och lite arg faktiskt. Hon sa att jag borde kolla upp utbildningarna på Axelssons igen... första katalogen skaffade jag nog någon gång när jag var typ 18 och stod inför ett nytt steg i livet. Att hon sa det fick mig att börja tänka ännu mer. Vilket i sig gör mig arg, varför ska jag ha min mammas godkännande för allt? Om hon säger att jag kan bli massör då tror jag på det, inte annars. Fan om man kunde bli vuxen någon gång!?!

Så nu har jag börjat fundera på allvar. En tanke har ju länge varit att ta ett jobb inom kriminalvården. Sökte förra året men hoppade av när jag blev kallad till intervju. Men nu söker de återigen nya kriminalare och jag har nu skickat iväg en ansökan. Ett litet aber är att utbildningen på 20 veckor är inte förrän i november och då har jag ju ätit upp hela mitt kapital och kan därför inte spara... Samtidigt så vaknade lusten att kanske utbilda mig till något annat, typ massör och det finns ju både Axelsson och Hälsoteket som ger utbildningar. Vet inte vad som är bäst, den ena ger heltidsstudier och kostar väldigt mycket medan den andra har lagt upp det så att man läser två dagar i veckan och sen är det lite billigare. kanske slår det lite högre om man har diplom från Axelssons men hm det tål att tänkas på.

Planen ser ut som följer. Aningen pluggar jag till massör i höst och sen om jag har tur kan jag jobba med det, eller så kanske jag får börja jobba som kriminalvårdare och då kan jag jobba extra som massör.

Att arbeta som kriminalvårdare ger en inte mycket pengar och jag kommer få gå ner rätt mycket i lön men å andra sidan kanske inte pengar är allt här i livet. Kan jag få ut något annat av att arbeta inom den branschen eller kommer den bara dränera mig.

Hur hittar man sitt kall i livet!

Och ännu viktigare hur hittar man modet att våga!?!


"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."
Oscar Wilde

Inga kommentarer: