Vi hade iaf inte tur med vädret

Skulle kunna bli min headline. Den här sommaren startade bra och livet kändes ok. Inför Gotlandsresan kändes det hoppfullt. Vi skulle kanske slippa sitta med fleece på en blåsig strand. Såg mig själv solbränd och stark, glad och sjungande cykla runt till olika begivenheter med en lika lycklig och glad fr kaos bakpå cykeln.

Men nu när det har börjat regna och alla väderprognoser tyder på att det inte tänke sluta, rusas den fantasin och det känns otroligt segt att tänka sig sitta i en lånad lägenhet i en stad långt borta. Inga inomhuslekland finns att tillgå utan ska ngt göras krävs det regnkläder och ett humör klart högre än mitt just nu.

Hemma kan fr kaos leka med sina leksaker och titta på film. vi kan gå till hanglet och kolla läget. Men på Gotland krävs det att vi kan vara ute för att det ska bli något av det hela. Vi sitter i en lånad 2a. Det är inte våra saker runt omkring oss och jag kommer inte vilja sitta där hela dagen. Så jag kommer nog få slänga ut mer pengar och köpa mig lite regnkläder.

E nog i pms-träsket just nu eftersom jag tycker att allt verkar så jävla jobbigt

"Jag anser att människans främsta mål i livet är att förverkliga sig själv.

Att förverkliga sig själv genom njutning är ädlare än att göra det genom plåga."

Oscar Wilde