I min styrelse (och ja jag säger min eftersom jag 1 är ordförande och 2 det bara är ca 3 av 7 som verkligen gör något varav en "bara" är suppleant) är det tydligen lika delar slöhet som dumhet vilket gör att inget blir gjort.
jag har sagt att jag kommer "kräva" att alla visar jobbar i något projekt. Men ja, det började ju bra. Alla anmälde sig och tog sig an olika saker och sen blev det som vanligt inte ett jävla skit. Vice ordförande skulle se över våra rutiner och se till att allt fanns skriftligt. Men sen kom tillägget, "det är ju inte något som det är bråttom med så jag gör det när jag har tid"... öh men hallå. Vi behöver ju rutiner NU om vi ska få det här på rull.
Vi hade budgetmöte nyligen, ingen hade några invändningar på datumet jag fick i uppgift att välja och det noterades nogsamt i varje kalender. En räckte upp handen och bad att få slippa då han inte ansåg att han hade så mycket att komma med. Men övriga mumlade om att det här var ju viktigt. Jomen tjena! När det så var dags för mötet kom en av de övriga och sa att han fått förhinder (faktiskt av det godtagbara slaget) men sen hörde jag inte av någon annan. Det var jag och en av suppleanterna som satt i 3 timmar och tittade på alla siffror.
Vilket intresse?!
Sekreteraren, allas vår oälskade suput, gör inte många knop. I går var han nere i styrelserummet och det enda det resulterade i var att han slängde en uppdrucken ölburk i papperskorgen. Visserligen var det bara lättöl men för en alkoholist är alkohol i alla % lika värda och det var väl för att klara av att göra... ingenting... som han behövde en styrketår. Jag har fortfarande inte, en vecka efter styrelsemötet, fått vare sig protokoll eller det utkast till informationsblad som han skulle göra.
Han har städat på kontoret också, upplyste han oss om på styrelsemötet. Definitionen av städa måste vara väldigt vid då resultatet var lika med obefintligt. Till och med en slarvmaja som jag anser det vara förenat med livsfara att vistas i lokalen än mer ta i något som finns där. Känslan var på intet sätt annorlunda efter hans "städminut". Tangentbordet var så äckligt att de tidigare grå tangenterna var bruna av smuts. Man fick fan svininfluensan bara av att titta på skiten. Sekreterarens städning bestod i att förutom kasta papper (en massa viktiga papper råkade visst åka med i städivern) även ställa smutsiga koppar längst upp på en hylla och flytta på ett skrivbord (jag har nu torkat av tangentbordet och vi har enats om att slänga kopparna när vi ändå gör om).
Wow, det är tillsammans med honom och viceordföranden som jag ska planera vårt nya styrelserum med. Man känner sig verkligen som en i teamet. Eller inte
"Jag brukar säga vad jag tänker.
Det är ett stort fel nuförtiden, man blir så lätt missförstådd."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar