tisdag, september 06, 2011

på spåret

Kan man väl säga att SL har svårt att hålla sig.

Efter mycket om och men kom jag till läkaren och där flöt det på smidigt. Läkaren hade tagit in patienten som hade tiden efter mig så jag fick bara sitta en liten stund så fick jag träffa honom. Tänk att man kan ha tur ibland.

Dr Shaggy konstaterade det jag redan visste och gav mig de alternativ jag hade att välja på.

Kortisonspruta i armbågen, för en kortsiktig lösning. Smärtan försvinner men risken är att det är tillbaka på ruta ett så fort verkan avtar.

Sjukgymnastik och att ta micropauser var det han rekommenderade.

Även sjukskrivning kom på tal och då är det en längre tid det är tal om.

Det är så jävla typisk, nu när jag är på ett roligt uppdrag ska det förstås slita sig på något annat sätt.

Vill inte bli sjukskriven men det känns inte riktigt som jag har något annat val. Om jag fortsätter jobba finns risken att skadan blir permanent och vad gör jag då!?

Det är dessutom anmält som arbetsskada och det gör att jag inte förlorar pengar.

Måste tänka på hälsan i första hand och inte vara så lojal och splittringen.

Varför är det aldrig lätt?
Published with Blogger-droid v1.7.4

Inga kommentarer: