Vet inte varför jag har börjat vara så negativ och alltid tar ut det värsta i förskott.
Det kan ju bero på att min FK handläggare har en förmåga att skrämmas. Hon gillar att tala om att saker och ting inte går, att det blir problem och att man inte kan göra si eller så.
I morse ringde handläggaren. Hon hade helt ändrat tonläge och nu helt plötsligt ville FK självklart hjälpa sina klienter. Okej, sen när då?!?! Kan det ha med att min man Drasuten också lämnade ett meddelande igår, där han antagligen på sitt sedvanliga sätt klargjorde saker och tings begivenheter. I vilket fall som helst så lät det helt annorlunda i dag.
Straxt efteråt ringde de från Rehabiliteringsmedicinska kliniken på Danderyd och en trevlig kvinna sa att självklart kunde de, nu när de fått klartecken från min handläggare, ändra tiderna.
Så vi får åka på bröllopsresa, och det verkar som jag även får pengar under tiden som jag är borta.
Första mötet är nästa onsdag, då jag ska träffa arbetsterapeut. Därefter blir det möte med en läkare, en sjukgymnast och en psykolog. Som slutkläm får jag träffa läkaren igen för genomgång av utredningen. Ser faktiskt fram emot detta, att få reda ut vad jag kan tänkas göra. Vad jag kan klara av på arbetsmarknaden. Trots detta är jag ändå skeptiskt, man skulle till och med kunna säga att jag är lite pessimistisk.
I vilket fall som helst måste jag lära mig att inte skriva fan på väggen utan hoppas att det löser sig. Som det är nu hoppas jag att det löser sig men för att inte bli så besviken om det inte skulle göra det väljer jag att ta ut besvikelsen i förskott. Korkad strategi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar