Betraktelser

Från ett bilfönster skulle man kunna säga. Vi åker mycket bil. Det är då ett som är säkert. Öijn är inte så stor men om man envisas med att man ska se HELA ön, då blir det åka av.

Vi var upp till Fårö, och efter en timmes  köande kom vi över. Vi åt lunch och sen tog vi oss till de obligatoriska raukfälten. På det första fältet parkerade vi bilen en bit bort. Undertecknad tyckte att jyckarna skulle få röra lite på sig. Det kan man väl säga att vi alla fick. Efter drygt en och en halvtimmes knatande på kalkstensstrand under en obarmhärtig sol hade vi sett raukarna, får och en massa enar.

När vi sett detta åkte vi vidare men stannade inte på de övriga fälten utan nöjde oss med att se från bilfönstret, har du sett ett raukfält har du sett dem alla. Vi drog vidare och efter en lite kortare kötid var vi tillbaka på huvudön. Vi hastade till ett litet samhälle där det var en visning av ett hus. Vi hann it och fick se ett villa-ville-kulla inspirerat hus. Allting lutade åt alla håll och kanter, samtidigt.

Det är kul att titta, annars vet man ju inte vad an vill ha. Och vad man inte vill ha. Tomten vi har kikat på åkte vi förbi när vi ändå var där. Total besvikelse. Så den är avskriven.

Imorgon ska vi titta på ett annat hus och på lördag ytterligare ett.

Vi är rätt överens om vad vi tycker är viktigt. Men i skrivandes stund har jag tappat geisten. Jag vet inte vad jag vill ha eller vad jag letar efter?! Då är det svårt att tillfredsställa sina önskningar.

Jag tycker fortfarande om Öijn. Så mycket vet jag.

Jag vet också att min kropp inte uppskattar att sitta i bil och gå så mycket som vi gör. Den protesterar och jag ignorerar. Undrar vem av oss som vinner?