måndag, juli 21, 2014

Semester

Efter en vecka i Turkiet med sju olika viljor, sommartrötta barn och vuxna behöver man semester.

Det var härligt med lata dagar då man inte behövde tänka på att laga mat eller annat världsligt som tvätt och städning. Men om man reser med tre nästan vuxna, en ung vuxen och en tronårig nioåring blir det lätt lite gnissel och pang. Men på det hela har det varit bra. 

Bortsett från maten. Tyvärr levde inte hotellets mat upp till den standard som de utlovad men övriga gäster verkade ta för sig utan betänkligheter. Matberedning på tallrikarna var monumentala. För oss blev tyvärr komposthögarna större än det man faktiskt fick i sig. Levde på sladdriga pommes och grillat (för grilla kunde de illa fall).

Väl hemma tog vardagen över nästan direkt. Tvätten man slapp under veckan kom plötsligt fram och skulle tas om hand om och eftersom undertecknad är något anal när det gäller just smutstvätt så gick maskinen för fullt samma dag som vi kom hem. 

Hundarna var lyckliga när vi kom hem. Odågan lycklig och förlåtande. Han verkade inte bry sig nämnvärt men Byrackan däremot var lite avvaktande några dagar. Inte riktig sitt vanliga jag. Dessutom var han oerhört trött och det verkar inte som han riktigt kunnat slappna av med hundvakten utan känt sig tvingad att vakta hel tiden. Men efter tre dagar hade han sovit i kapp och den vanliga Byrackan visade sig. Nu är det bara sommarvärmen som gör att de är lite slöare än vanligt.

Nu är rövarna överlämnade till sin ömma moder, även rövare fyra ska tillbringa ungefär tre veckor där. Fr kaos åkte till sin fader i går och nu står vi för tre veck helt utan barn.

Just när fr kaos åker känns det skit. Även om hon är otroligt jobbig och krävande så blir det tomt när hon inte är här. Men det ska bli otroligt skönt att få lite lugn och ro, ingen som ska underhållas eller matas heller för den delen, på tre veckor. Semester!

Undertecknad får dock inte riktigt den ro som man skulle kunnat önska eftersom morfinabstinensen ställer till det humörmässigt och kroppsligt också. Är inte direkt på topp. Har kommit halvvägs och hoppas på en smidig landning.


Nu ut och njuta av sommaren.

Mina vackra klematis som dog under vinterförvaringen, återuppstod, blev uppätna av los vovvos men kom tillbaka. Vackrare än någonsin. Det är de små sakerna ...



1 kommentar:

LupaVarg sa...

Välkommen hem. Jag har saknat dig. :-)
Vilka vackra klematis du har. Visst är det kul att de verkar överleva det mesta. Det kunde man knappt tro när man läser om dem på nätet. Jag ser fram emot att en av mina, som jag planterade i höstas, skall blomma. Knopparna börjar komma fram nu. :-)