Det är det jag oroar mig för nu efter lördagens krasch. Nu mår jag bättre, mycket bättre. Till och med så bra att jag nästan glömt bort hur dåligt jag faktiskt mådde. Fast hel bra är jag inte, magen lever fortfarande sitt eget liv och det är det som stressar mig mest. Att inte veta vad det var som orsakade kraschen (var precis som morfinkrascharna i våras, men jag tog ju sista tabletten för nästan en månad sedan, borde inte kroppen vant sig?!) gör mig orolig. Om det var något jag själv gjorde så vill jag försöka undvika det i framtiden. Men det är svårt, för att inte säga omöljigt, om man inte vet vad det var som hände.
Om det inte var något jag gjorde, ja då kan ju skiten drabba mig när som helst! Skrämmande. Hur undviker man det då?!
Joråpsatte ... bilen går bra (men har börjat ge ifrån sig underliga ljud)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar