Just nu är tanten på korttidsboende och hon verkar, trots att hon konstant mumlade sitt nya mantra -nej-, kommit till rätt plats vilket ger bra utsikter inför flytten till det permanenta boendet.
Hon satt ute i lunchrummet och åt med de andra. Tallriken var barskrapad och hon hade nog ätit upp blåbärssoppan om jag inte varit där.
Så det känns okej. Inte bra men bättre.
Sen fick jag nyss nyheten att farsgubbens hjärntumör krympt och svullnaden lagt sig lite. Så ett försiktigt hurra. Dock inte värt att ta ut något i förskott, de däringa kräftorna kan ju vara lite luriga.
Men att flänga runt till långt-bort-i-fan samtidigt som jag arbetstränar är väl ingen "hitt" direkt.
Inte ens bilen går bra, eller ja, den jag kör för tillfället rullar på finfint. Men så är det ju makens sprillans nya Volvo också så det vore ju konstigt annars. Min lilla brumbrum ska säljas. Blir en ny till mig så fort den gamla är såld. Men för en gångs skull säljer inte maken den själv utan anlitar ett företag till detta, så det tar lite tid innan den kommer ut.
Så nä, bilen går inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar