Livet

... suger rätt hårt för tillfället.

Idag ska jag åka till ett sk vårdplaneringsmöte på Danderyds sjukhus där vi ska diskutera moderns framtid. Ingen instans vill låta henne åka hem eftersom alla upplever att enbart hemtjänst inte räcker till för att säkerställa hennes välmåga och säkerhet.

Hon har redan godkänt att jag letar ett hem till henne men självklart ska det aldrig vara enkelt. Eftersom hon bor långt-bort-i-fan så vill både hon och jag flytta henne närmare. Hon tycker dessutom inte om långt-bort-i-fan så det skulle vara en psykologisk fördel om hon flyttade. Men fick häromveckan reda på att det kan ta upp till sex månader för att få till stånd en sådan flytt. Vi har inga sex månader. Tantaluran måste flytta typ igår.

Hon har legat inne på DS sedan förra tisdagen då hon ramlade (igen) och hade så ont att hon inte kunde gå. Läkaren ringde på torsdagen och sa att de var motvilliga till att skicka hem henne, även om det inte finns några egentliga fel på henne, eftersom tantaluran efter vad de förstått bor ensam och det inte riktigt fungerar.

Så nu blev det plötsligt bråttom bråttom, ringde biståndshandläggaren och vi kom fram till att det smidigaste vore om hon flyttade till ett hem i långt-bort-i-fan. Men först måste hon bo på ett korttidsboende eftersom hon inte får bo hemma, tills ett boende är fixat. Det fanns plats på ett hem, där de hade terapihundar och eftersom tantaluran alltid blir kompis med alla hundar i omnejden så kändes det som en liten positiv sak som kanske kan göra det hela mer överkomligt för tantaluran.

Sedan när hon är på plats, då kan man ansöka om att få flytta henne till ett hem närmare wooden, då kan man låta de sex månaderna gå och se till att få en plats på just det hemmet som jag valt ut och inte ett slumpmässigt där det finns plats.

Om tantaluran flyttar till ett hem måste hennes lägenhet säljas och det faller ju på mig att tömma, städa och sälja. Något jag i dagsläget egentligen inte har varken ork, lust eller tid till. Orken är det största problemet. Undertecknad har ju sina egna väderkvarnar att slåss mot samtidigt som familjen ska råddas ihop.

Känner hur magkatarren är i vardande och jag sover oroligt. Vill bara att det här ska vara över så jag kan "glömma" tantaluran igen och låta tiden ha sin gilla gång.

Jag vet att jag borde vara en bra dotter, som tar hand om min ålderstigna mor. Men för att vara ärlig så har jag inte lust över huvud taget. Hon har själv aldrig tagit hand om sig själv och det är därför hon är där hon är. Hon får fanemig skylla sig själv. Men får man verkligen säga så högt?! Är jag en ond människa då? Ond för att jag inte vill ta hand om min mamma, igen.

Nåja, det får vara som det vill. Så här mycket kan och måste jag göra. Hon ska in på ett hem och jag måste rådda ihop allt. Vare sig jag gillar det eller inte. Bit ihop och hoppas på lite bättre tider på andra sidan.