Dagen då Murphy inte tagit sovmorgon

Det här är absolut den värsta dagen på det ännu så länge inte så gamla året. Torsdagen den 19 februari kommer gå till historien som dagen då Murphy regerade.

Det första som händer är att jag inte får till den dyra frisyren, löshåret ligger inte snyggt och jag svor eder, som inte ens lämpar sig för härdade öron, över min frisör som fått storhetsvansinne. En halv timme senare ger jag upp och åker till arbetet. På vägen dit sätter jag på mobilen och nås av ett meddelande från loverboy att han hittat en annan och det nu är slut (för vilken gång i ordningen behöver vi inte gå in på)... mitt inte så stabila jag börjar genast snyfta och jag känner att jag helst av allt vill gå i idé och inte vakna förrän till hösten.



Därefter sitter jag i en massa möten, totalt värdelösa och ointressanta. Hinner bli ledsen igen på grund av en bitsk tantalura som slänger dumma kommentarer omkring sig när jag frågar om det är ok att jag kommer lite senare till ett möte vi ska ha. Men jag biter ihop och slänger i mig maten och går till mötet. Därefter säger jag vad jag tycker om mötet till bitska tanten och hon blir lite spak. måste visa var skåpet ska stå.



Till slut har så är dagen slut och jag kan hoppa in i bilen och krusa (läs tokköra) till stan för att ta bort morrhåren och "the unibrow" därefter en japansk middag med väninna för att snacka om de korkade y-kromosomerna och de korkade egon vi är .

Snickaren som är hemma i lägenheten och färdigställer den garderob som jag väntat på sedan december ringer och säger att han är klar.


När man ser det så här så skulle man ju kunna tro att dagen slutade bättre än den började men tro mig, det vore inte mitt liv om det inte tog en ny vändning.

Först under middagen, tur man inte var på dejt, så börjar jag plötsligt blöda näsblod. Så resten av middagen (vi hade som tur ätit upp och snackade bara skit) satt jag vid bordet med en papperstuss uppkörd i näsan. Wow snacka sexig.



Sen kommer jag hem och glatt öppnar jag dörren för att se hur min nya garderob ser ut. finn fem fel





Jajust de... spegeldörren som jag beställde finns inte där. Ringer snickaren och jajustja. Oj det hade han ju inte tänkt på. Men det var ju sant jag ville ju ha en spegeldörr. Så kontentan av det hela är att jag inte får min garderob färdig trots allt. Upptäcker att jag måste dammsuga över allt eftersom han i egenhet av snickare totalt har glömt bort att man faktiskt städar efter sig, och därefter trampat runt med smutsiga skor över allt, så jag tänder över allt för att se. När det är klart sätter jag på torktumlaren för att torka handdukarna som jag tvättat under dagen.



Går till datorn för att blogga lite om min fantastiska dag. Plötsligt slocknar lamporna i köket och torktumlarn tystnar. Lyser gör det fortfarande i hallen, vardagsrum och badrum. Jag kommer ihåg att snickarn berättade att han lyckats få en rejäl kyss när han skulle kapa en elsladd, han hittade inte proppskåpet och han meddelande mig att en propp gått. Så jag tar fram trappstolen och börjar mitt sökande efter vilken propp som kan ha gått. Ingen!!! Så jag går in i köket och tittar lite extra. Kylen och frysen lyser. Bra. Spisen!?! Vrider på reglagen, inget händer med spisen men nu tänds lamporna, micron sätter igång och torktumlarn sätter igång igen. Jag kan säga att jag stänger av spisen snabbare än kvickt. Provar igen med samma resultat.

Ringer till snickaren igen och han blir lite svettig där i andra luren, funderar på om han kan ha lyckats borra i någon ledning men nä han tror att det rör sig om att en huvudpropp har gått. Så jag ringer vår fastighetsansvarige och han kommer som den röde riddaren och löser problemet (passar på att se var och hur man går till väga, kan vara bra att veta eftersom jag är med i styrelsen och har nyckel till rummet)

Går hem, bloggar och vill passa på och tacka för dessa otrolig goda kakor som nästan lyckades rädda en i övrigt rätt kass dag, Pepperidge Farm Chocolate Chunk. Försvinnande goda.

"Livet är för viktigt för att tas seriöst"

Oscar Wilde