Helgnöje

Helgen blev härlig men smärtsam.

Lördagen fylldes av hojåkande och tillhörande lunch med Drasuten. Tatueringsmässe-besök, också med Drasuten samt två av hans polare som jag tidigare aldrig träffat. Det var kul men mässan i sig rätt tråkig. Att gå och titta på när folk blir tatuerade, trängas med en massa människor i en varm och svettig lokal utan luft kanske inte ter sig som det roligaste men med trevligt sällskap funkar det ändå på något sätt.

På kvällen var det sedan återträff med gamla gymnasieklassen. 10 glada fd studenter av 30 dök upp (med mig var vi faktiskt 11) och det var trots att jag hade vissa betänkligheter mot att gå dit otroligt kul att se dem.

Samtidigt är det tragiskt att se att vissa människor tyvärr inte verkar ha lärt sig något på de 22 år som gått sedan vi slängde våra mössor högt i skyn och sprang in i framtiden. Tryggt men skrämmande. Jag fick reda på att jag verkligen hade förändrats sedan gymnasiet. Ja, sa jag glatt jag är tjockare. Men det var tydligen inte det min fd klasskamrat tänkte på. Nä det var snarare det faktum att jag faktiskt var där som var det otroliga?!?!? Han hävdade att jag inte var med på sådana här tillställningar tidigare, men när jag överbevisat honom flera gånger lutade han sig fundersamt tillbaka mot soffryggen och tittade skeptiskt på mig. Som tur var dök något annat upp som distraherade honom och hans uppmärksamhet riktades åt ett annat håll.

Söndagen blev lat. Dagen efter har fått en helt annan innebörd. Nu är jag helt körd i kroppen, trött och hängig. Men inte på grund av alkohol (inte för att det varit något stort inslag tidigare heller) men nu är det min kropp som helt enkelt inte klarar av att ha roligt längre. Så jag och Drasuten tillbringade dagen i soffan.

 

Mitt humör går upp och ner, känner mig fortfarande väldigt osäker på hur framtiden ska bli. Måste jag börja arbeta, ska jag bli utkastad till AF istället för att stå under FKs krassa vingar. Vet inte om det är bättre eller sämre. Det enda jag vet är att det stressar mig att inte veta. Samtidigt vet jag inte om oron inför framtiden är en del av hela bilden av depressionen (som jag tydligen har) och fibromyalgin (som jag definitivt har)

 

Får se när FK hör av sig vad som kommer härnäst.