I går var jag hos tillbaka på rehabavdelningen på Danderyd för att få höra den samlade bedömningen av mig. Blev rätt nedstämd men samtidigt glad. Svårt att beskriva. Men att få se mina tillkortakommanden svart på vitt var en ögon-öppnare av dess like. Nu kan jag inte längre blunda för att min kropp har svikit mig (eller jag den).
Diagnosen eller ska jag säga diagnoserna blev: Cervikobrakialt syndrom höger sida (smärtan i nacke och höger arm förklaras av detta), Fibromyalgi och Panikångestattacker och depression.
-------------------- sammanfattningen i utredningen---------------------
* Inlärningssvvåriheter i intervju, formulär och minnestest (korttidsminne som då antas nedätta förmågan lära nya saker).
* Svårighet fullfölja integerad handling, tolkas som svårighet förstå uppgift.
* Bristande ummärksamhet i prov och intervju
* Svårighet att fokusera
* Svårighet att hanera parallella tankeprocesser effektivt
* Svårigheter att initiera och genomföra/slutföra aktiviteter - dysexekutivitet
* Uttalad sviktande förmåga vid stress och psykologiska krav
* Svårigheter att sitta länge pga smärta
* Nedsatt finmotorik pga domningar
* Nedsatt kraft och behov att byta grepp, fumlighet, tendens att tappa saker
Möjligheter till behandling och rehabilitering kan inte sägas vara uttömda och skulle sannolikt öka förutsättningarna för en i längden hållbar arbetsåtergång.
----------------------------------------------------------------------------------
Jo men tack!
Antar att jag ska vara glad att jag misslyckades så katastrofalt på alla tester. Men för självkänslan är det ju inte direkt någon hit.
Nu är det bara att vänta tills FK hör av sig för att veta vad de tycker om mina förutsättningar. Ska inte träffa min läkare förrän den 9e nästa månad och han brukar inte kunna stilla min oro ändå.
Önskar jag hade någon som kunde hjälpa mig hitta vägen. Någon som kunde visa vilka alternativ som finns och vad som kan tänkas hända om jag slår in på någon.
Det är knappt jag vågar uttala orden högt, det är ju förbjudet att känna så, men jag skulle nog helst se att jag inte behöver arbeta igen. Jag känner mig varken stark kroppsligt eller mentalt för att klara av det. Vilket skrämmer mig.
Samtidigt undrar jag om det finns hjälp att få att se saker positivare. Så att jag kanske ser fram emot att få gå till jobbet igen. Även om min kropp kanske inte kommer orka jobba heltid så åtminstonde lite ibland. Men vilka arbeten finns det som kan ha någon som arbetar en dag och sedan ligger hemma och "tar igen sig" resten av veckan?! Jag kan ju säga att jag skulle tveka länge att anställa någon sån om jag vore arbetsgivare.
Apropå arbetsgivare så ska jag senare i eftermiddag träffa min chef. Vi ska ha lönesamtal. Fråga inte varför. Men jag antar att de måste göra så trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar