Sakernas tillstånd

Är inte längre sjukskriven utan nu går jag under Arbetsförnedringens regim och har sedan förrförra måndagen haft ett möte med AF. Då tillsammans med FK där jag skulle lämnas över.

Min nya handläggare är en liten timid kvinna som pratar till mig som jag vore både barn och förståndshandikappad, oerhört enerverande men jag försöker le och inte ta åt mig.

Det enda som är klart är att jag ska på en slags kartläggning, typ det jag hade hoppats få göra hösten som gick. Men först måste jag träffa min handläggare och en ny arbetsterapeut för att göra något produktivt kan jag tänka mig. Sedan får jag gå på studiebesök på platsen där kartläggningen ska göras och därefter antar jag att allt drar igång. Det rör sig då om några veckors "arbete" sen har jag fortfarande ingen aning vad som händer. Men det känns faktiskt helt ok att inte veta.

Glädjande i allt detta är också att jag inte blir uppsagd, i dagsläget, utan får fortsätta vara anställd. Tror att det har lite att göra med det faktum att facket var inkopplat och det uppdagades att de inte gjort riktigt allt de kunnat för att hjälpa mig tillbaka. Fick ett mejl från min chef där hon undrade vad de kunde göra för mig. Ja du, det är väl för sjutton gubbar inte jag som ska ha koll på det eller!? Men men det är väl trevligt att de bryr sig.

Själv tänker jag bara glida med i de tre månaderna jag sitter i karantän och hoppas på att något användbart kommer ut av det hela.

Sen sjukskriver jag mig igen om det inte är så att jag mirakulöst tillfrisknat. För enligt en känd tv-läkare är fibromyalgi inte ett livslångt tillstånd utan man kan spontanläka. Jag väntar med spänning på den dagen. Problemet är att för att bli frisk så krävs ett helt stressfritt liv där man bara är och mår bra. Med FK i hasorna är det inte så stor risk att det inträffar. Så jag får nog hoppas på ett mirakel istället.